Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Barn och ungdomar i asylprocess

Vad karaktäriserar målgruppen?

Barn och ungdomar under 18 år som:

  • Tillsammans med sin familj söker asyl i Sverige och som uppvisar symtom på psykisk ohälsa.
  • Ensamkommande flyktingbarn som söker asyl i Sverige och som uppvisar symtom på psykisk ohälsa.
Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Barn och unga som under asylprocessen visar symtom på psykisk ohälsa kan vara i behov av olika insatser på olika nivåer. Detta beroende på symtomens svårighetsgrad men också utifrån barnets ålder, familjens situation och tidigare erfarenheter. 

I samband med trauma uppvisar de flesta personer tecken på akut stress som koncentrationssvårigheter, ökad ångest och oro, ökad irritation, sömnsvårigheter, upprepande av traumat i tankar och drömmar samt undvikande av situationer som påminner om traumat.

Det kan förväntas att majoriteten av barn i asylprocess vid någon tidpunkt visar symtom på lindrig psykisk ohälsa som oro, irritation, uppmärksamhetssvårigheter eller ledsenhet. Alla barn som är med om ett trauma utvecklar däremot inte allvarliga eller bestående symtom.

Barn kan visa god motståndskraft och faktorer som utvecklingsnivå och inlärd eller medfödd styrka i kombination med yttre stöd från t.ex. förskola, skola eller barnhälsovård verkar skyddande för barnet. Det är endast en minoritet av barn som upplevt trauma som på sikt utvecklar symtom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), se DSM-V.

Förstahandsvalet för åtgärder till barn i asylprocess oavsett symtom är insatser så nära barnet som möjligt. Initiativet till dessa insatser tas av de som träffar barnet i vardagen. Det innebär att insatserna sker direkt i mötet med barnet i de stödjande vardagsmiljöer som omger barnet, nivå 1 (se tabell 1). För förslag på vad dessa insatser kan innebära se rubriken behandling och åtgärd.

Insatser och åtgärder som sker i barnets vardagsmiljöer, nivå 1, är en förutsättning för att vid behov lyckas med insatser på nivå 2. Först om svårigheter kvarstår efter omfattande insatser gjorts i barnets vardagsmiljö prövas åtgärder på nivå 2 (se tabell 1).

Skulle svårigheterna vara bestående eller förvärras trots samtliga ovanstående insatser prövas insatser inom specialistvård, nivå 3. (se tabell 1)

Barn i behov av insatser från fler verksamheter har rätt till samordnade insatser.

Samordnad individuell plan

Remisser mellan nivå 1, 2 och 3 kan ske antingen skriftligen eller genom telefonkontakt eller personligt möte. Remiss till nivå 3 sker med fördel i skrift. Som stöd för remissen kan rubrikerna under Kartläggning och bedömning användas.

Tabell 1 Rutinbeskrivning för insatser till barn i asylprocess

Möjliga symtom vid migrationsstress:
Sömnsvårigheter
Aptitförlust
Oro, ångest
Nedstämdhet, depression
Skolrelaterad problematik (inlärningssvårigheter, uppmärksamhetssvårigheter, koncentrationssvårigheter)Psykosociala svårigheter (bristande tillgång till rutiner, brister i föräldraförmåga)
Samspelssvårigheter
Irritation, utagerande beteende
Konflikter med jämnåriga, vuxna
Tankar om döden, suicidtankar
Självskadebeteende
Uppgivenhetssyndrom

 

0-5 år

6-12 år

13-18 år

Nivå 1

Barnhälsovård
Familjecentral
Förskola
Migrationsverket

Skola (elevhälsan)
Vårdcentral
Socialtjänst öppenvård
HVB personal
Migrationsverket

Skola (elevhälsan)
Vårdcentral
Ungdomsmottagningen
Socialtjänst – öppenvård
HVB-personal
Migrationsverket

Nivå 2

FBHV Föräldra-och barnhälsovårdpsykologer
Socialtjänsten

Socialtjänsten
Barn- och ungdomshälsan
Primärvården

Socialtjänsten
Barn- och ungdomshälsan
Ungdomsmottagning
Primärvården

Nivå 3

Barnmedicinsk mottagning
Barn- och ungdomspsykiatrin
Barnhabiliteringen
Socialtjänsten

Barnmedicinsk mottagning
Barn- och ungdomspsykiatrin
Barnhabiliteringen
Socialtjänsten

Barnmedicinsk mottagning
Barn- och ungdomspsykiatrin
Barnhabiliteringen
Socialtjänsten
Ungdomsmottagningen

Diagnostik och utredning

Första kontakten

Vid all kontakt med barn och ungdomar, som tillsammans med sin familj eller ensamma söker asyl i Sverige, bör det finnas tillgång till tolkhjälp vid behov samt kunskap om hur man arbetar med tolk. Vidare bör det finnas kunskap om asylprocessen samt kunskap om innebörden i rollen god man för ensamkommande flyktingbarn. 

Oavsett vilken verksamhet som först kommer i kontakt med barnet/ungdomen och/eller vårdnadshavare görs en första bedömning av barnets eller den unges psykiska hälsa.

Bedöma symtom – art och grad

Vid bedömning av barnets eller den unges psykiska hälsa bör tonvikt läggas vid i hur hög grad eventuella svårigheter påverkar barnets/den unges dagliga funktion, som viktiga relationer, skolgång, kamrater och fritid. Det är viktigt att urskilja vad som är åldersadekvat och normal oro från vad som är symtom på psykisk ohälsa. Det är även viktigt att se barnets eller den unges svårigheter utifrån den särskilda situation denne befinner sig i samt utifrån barnets historia. 

Vid en skriftlig bedömning eller sammanställning av barnets mående kan följande punkter belysas:

  • Vilka insatser har prövats tidigare?
  • Beskrivning av symtom och hur dessa påverkar barnets funktion i vardagen. Hur länge har symtomen funnits?
  • Var barnet/familjen befinner sig i asylprocessen.
  • Kontakten med hemlandet i nuläget.
  • Trauma i hemlandet, under flykten eller i Sverige. Övriga påfrestningar.
  • Vilka risk- och skyddsfaktorer finns hos eller kring barnet.
  • Föräldrarnas mående, förmåga att hantera vardagen. Föräldraförmåga generellt och specifikt utifrån barnets symtom.
  • Sömn och matvanor.
  • Skolsituation och möjligheter till fritidsaktiviteter. 
  • Familjens sociala situation. Vilket nätverk finns kring familjen (socialt och professionellt).
  • Behov av tolk samt språk.

Kartläggning av barnets symtom och funktion görs och bedöms inom varje nivå (se tabell 1). Vid behov prövas insatser inom nästa nivå. Då görs en förnyad kartläggning/bedömning av aktörer inom den nya nivån.

Behandling

För att förebygga psykisk ohälsa hos barn i asylprocess är det av vikt att samtliga aktörer inom de olika nivåerna har god kunskap om asylprocessen samt hur trauma och stress kan ta sig uttryck hos barn. Vidare att det finns en kunskap om hur vuxna kring barn i asylprocess, oavsett profession och funktion, kan skapa stödjande och läkande vardagsmiljöer för dessa barn.

Även om de traumatiska händelser som barnet har med sig har betydelse för barnets psykiska hälsa är det förhållandena i ankomstlandet som är avgörande för hälsan på längre sikt.

Barn som exponeras för svårigheter tillsammans med trygga vuxna klarar nästan vad som helst, medan avsaknad av trygghet kan leda till att kristillståndet fortsätter. Det innebär att ett gott stöd till asylsökande barn och ungdomar kan begränsa effekten av de traumatiska erfarenheterna. Att barnet eller ungdomen erbjuds stödjande vardagsmiljöer (nivå 1) är en förutsättning för att lyckas med behandling inom nivå 2 och 3 (se tabell 2).

Ett sådant grundläggande stöd i vardagsmiljön utgörs av:

  • En strukturerad vardag med dagliga rutiner för lek, fritid, arbete/skola, mat och sömn samt ett tryggt boende. Detta är grundläggande för all psykisk hälsa.
  • Skolgång samt erbjudande om fritidsaktiviteter.
  • Goda sociala nätverk samt möjligheten att bygga upp nya sociala nätverk. 
  • Kunskap och stöd till barn och föräldrar att stå ut med jobbiga tankar och känslor såsom ledsenhet, oro eller ångest.
  • Psykoedukation till barn och föräldrar. Att barn och föräldrar får information om att tillstånd som irritation, oro, ledsenhet och tankar om döden är normala reaktioner vid kris. Att hjälpa barn och föräldrar att förstå sambandet mellan traumatiska händelser samt affekt och beteende hos barnet.
  • Trygga, stödjande vuxna som i stunden kan normalisera barnets reaktioner (irritation, oro, ledsenhet, tankar om döden) samt lyssna och bekräfta barnets upplevelser.
  • Regleringsstöd till barnet. Vuxna som hjälper barnet att reglera starka känsloyttringar som sorg, ilska och uppgivenhet.
  • Trygga, stödjande vuxna som kan förutse problemsituationer och miljöer som kan trigga reaktioner som ilska, ledsenhet eller oro hos barn och ungdomar i asylprocess.
  • Trygga, stödjande vuxna som med medvetenhet om sina egna känslor kan hålla fokus på barnets känslor och uttryck.
  • Möjligheten för barn och förälder att kunna välja i det lilla. Att ges möjlighet att arbeta mot ett mål - även om detta sker i små steg.
  • Möjligheten att återknyta och upprätthålla relationer med familj, släkt, viktiga personer i hemlandet.
  • Social färdighetsträning för barnet. Att få kunskap om beteenden som framkallar positiva reaktioner hos jämnåriga och vuxna.
  • Att barnet skyddas från våld och diskriminering i nya landet  

En struktur i vardagen för hela familjen, som att barnen går i skola, förskola samt erbjuds någon form av fritidsaktivitet normaliserar barnets och familjens dagliga tillvaro och bidrar till att symtomen inte fortsätter. Om det inte finns kapacitet och ork hos föräldern att stödja barnet är det av vikt att föräldrarna erbjuds stöd i detta.

Då barnets symtom kan ses som en reaktion på den gemensamma och dominerande verkligheten i barnets familj har de primära vårdgivarnas mående och omsorgsförmåga stor betydelse för barnets utvecklings av symtom samt dess tillfrisknande.

I skolsituationen kan det finnas behov av extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. För merparten av barn som upplevt trauma är dessa svårigheter övergående.

Barnets eventuella kvarstående traumatiska minnen kan bearbetas när en trygg miljö har skapats. Detta innebär oftast att bearbetningen bör skjutas upp tills ett uppehållstillstånd har utfärdats och de förändringar som ett uppehållstillstånd innebär har stabiliserats. 

Tabell 2 Behandling och insats

Insatser

0-5 år

6-12 år

13-18 år

Nivå 1

Stödjande vardagsmiljöer
Erbjuda dagliga rutiner samt lek
Regleringsstöd till barnet
Normalisera barnets reaktioner
Familjestöd
Hälsoundersökning
Tandvård

Stödjande vardagsmiljöer
Erbjuda dagliga rutiner, lek och fritidsaktiviteter
Regleringsstöd till barnet
Normalisera barnets reaktioner
Stödsamtal
Familjestöd Hälsoundersökning
Tandvård

Stödjande vardagsmiljöer
Erbjuda dagliga rutiner och fritidsaktiviteter
Regleringsstöd till ungdomen
Normalisera ungdomens reaktioner
Hälsoundersökning
Tandvård
Stödsamtal
Familjestöd

Nivå 2

Familjestöd
Nätverksmöten
Psykoedukation

Stödsamtal
Familjestöd
Nätverksmöten
Psykoedukation

Stödsamtal
Familjestöd
Nätverksmöten
Psykoedukation

Nivå 3

Familjeterapeutisk behandling
Fördjupad psykoedukation

Familjeterapeutisk behandling
KBT-behandling
Traumabehandling
Medicinsk behandling
Fördjupad psykoedukation

Familjeterapeutisk behandling
KBT-behandling
Traumabehandling
Medicinsk behandling
Fördjupad psykoedukation

Barnperspektivet

Barn och ungdomar kan inte föra sin egen talan på samma sätt som vuxna. Därför behöver alla som arbetar med dem bevaka deras bästa åt dem. Alla barnverksamheter inom kommun och landsting ska arbeta utifrån barnkonventionens värdegrund.

Följande fem grundläggande principer ska särskilt beaktas:

Artikel 2: Barnets rätt till likvärdiga villkor.

Artikel 3: Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barnet.

Artikel 6: Barnets rätt till liv och utveckling.

Artikel 12: Barnets rätt att säga sin mening och få den respekterad.

Artikel 24: Barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering.

Barn och vårdnadshavare/föräldrar ska ges möjlighet att vara delaktiga, och deras behov och önskemål ska respekteras.

Kvalitetsindikatorer

Enkäter som efterfrågar kännedom, användande och användbarhet av FAKTA-dokumenten. Uppföljning av besöksstatistik på FAKTA-sidan.

FAKTA-dokumentet revideras årligen av FAKTA-gruppen. Nämnda myndigheter och verksamheter i de olika kommunerna kvalitetssäkras enligt gällande lagstiftning och styrdokument.

Fastställt: 2017-06-07

Reviderad: 2017-06-07

Giltigt till och med: 2019-06-07

Fastställt av: Medicinsk programgrupp psykiatri och primärvård

Ansvarig grupp: Psykiatri barn

Granskat av grupp: Psykiatri barn

Kontaktperson för innehåll:

Författare:

Uppdaterad: 2017-06-07
Johanna Rosander, Folkhälsa och sjukvård, Verksamhetsnära funktion