Region Jnkpings ln Klinisk fysiologi, laboratoriemedicin och röntgen
plus.rjl.se/medicinskdiagnostik

Kontroller i samband med blodtransfusion

En läkare som ordinerar en transfusion ska dokumentera ordinationen. Vid ordineringen ska speciella krav på komponenten definieras, t.ex. bestrålad, tvättad komponent. Se SOSFS 2009:29.

Genomförande av transfusion

En läkare/sjuksköterska ska ha ansvaret för transfusionen.

Inför transfusionen ska den som är ansvarig kontrollera att:

  • Uppgifterna om blodmottagaren på blodenhetens transfusionsdokument överensstämmer med patientens styrkta identitetsuppgifter.
  • Transfusionsdokumentets uppgifter om tappningsnummer överensstämmer med blodenhetens etikettuppgifter.
  • Blodenhetens uppgifter om blodkomponenten och dess särskilda egenskaper överensstämmer med ordinationen.
  • Blodenhetens blodgrupp är förenlig med blodmottagarens.
  • Förenlighetsprövningen för erytrocytenheten är godkänd.
  • Hållbarhetstiden för blodenheten inte har överskridits.
  • Att hemolys, koagel, missfärgning, grumlighet eller läckage inte förekommer.

Under transfusion

Blodmottagare ska under transfusionen fortlöpande övervakas av befattningshavare som har utbildning för och som är kompetent för uppgiften. Svåra transfusionsreaktioner uppträder vanligen inom 15 minuter från transfusionens början och patienten bör övervakas särskilt noggrant under denna tid.

Tiden för en transfusion beror på patientens kliniska tillstånd och bedöms av ansvarig läkare. Vuxna: Erytrocyter transfunderas vanligtvis inom 2-3 timmar, trombocyter och plasma inom 30 minuter.
Transfusionen bör p g a risken för bakterieväxt vara avslutad inom 4 timmar.
Eventuella reaktioner ska anmälas till den läkare som är ansvarig för patienten. Ansvarig läkare på vårdavdelning ska alltid kliniskt bedöma patienten.

Allvarliga reaktioner ska alltid utredas. Se kapitel Transfusionsreaktioner.

Transfusionsaggregat

Använd transfusionsaggregat avsett för blodkomponenter. Gäller alla blodkomponenter, erytrocyter, plasma och trombocyter.

Infusionslösningar

Blodkomponenter får inte blandas med infusionsvätskor eller andra läkemedel.

Biologisk förprövning

I vissa fall rekommenderas biologisk förprövning. Ungefär 25 mL blod tillförs patienten med snabb dropptakt. Därefter inställs aggregatet på minsta möjliga dropptakt. Patienten observeras noga under 20 minuter.
Om puls- eller andningsfrekvensen ökat påtagligt eller om patienten på annat sätt blir påverkad eller klagar över smärtor (vanligast i bröstet och ryggen samt stickningar huvudsakligen i armar och ben) måste transfusionen avbrytas omedelbart.
Hos medvetslösa patienter ska puls och blodtryck följas.
Om ingen reaktion iakttas, fortsätts transfusionen med önskad dropptakt.
Proceduren upprepas för varje blodenhet som transfunderas.

Transfusion i särskilda fall

Om en blodmottagares tillstånd inte medger att föreskrivna säkerhets- och kontrollåtgärder till alla delar vidtas, får den läkare som har ansvaret för hälso- och sjukvården av blodmottagaren besluta om inskränkningar av åtgärderna. Beslutet ska dokumenteras och inskränkningarna rapporteras till blodcentralen.

Transfusionskontroll

Transfusionskontroll är ett IT-stöd i ROS för att förbättra säkerheten vid blodtransfusion: Den bekräftar att det är rätt blod som ska sättas och larmar om så inte är fallet. Kontrollen ska göras vid patienten (bedside) i direkt anslutning till att blodenheten kopplas och innebär att patientens ID-armband och blodenhetens nummer skannas. Kontroll sker då i transfusionsmedicins databas att blodenheten är reserverad till patientens personnummer. När transfusionskontrollen utförts registreras blodenheten automatiskt som transfunderad, d.v.s. ingen ytterligare återrapportering behöver göras. De uppgifter om transfusionen som måste sparas återfinns i transfusionshistoriken. Transfusionsdokumentet kan kastas tillsammans med blodenheten efter transfusionen.

Registrering av transfusionen/återrapportering av blodenheter då inte transfusionskontroll utförts.

Enligt SOSFS 2009:29 ställs krav på återrapportering av varje utförd transfusion eller annan slutlig användning av en blodenhet till blodcentralen. Klinik eller annan vårdinrättning som ger blodtransfusioner måste ha rutiner för, och ha ansvar för att den slutliga användningen av varje enskild blodenhet rapporteras till blodcentralen.

  • När enheten anslutits till patienten ska den som "satt blodet" ta journaletikett från enheten, fästa den på avsedd plats på patientens transfusionsdokument samt skriva datum och sin signatur. Transfusionsdokumentet ska sparas i patientens journal, är denna elektronisk kan transfusionsdokumentet inkluderas i journalen t.ex. genom scanning.
  • Återrapportering av transfusion utan anmärkning ska ske i nära anslutning till transfusionen, d.v.s. inom ett dygn. Återrapportering kan göras via ROS.
  • Sker ingen återrapportering kommer Transfusionsmedicin att skicka påminnelse.
  • Vid transfusionsreaktion på en enhet ska återrapportering ske på blankett: Transfusionsreaktion, rapport. Se nedan under Transfusionsreaktioner.
  • Samtliga blodenheter som inte transfunderas måste ovillkorligen rapporteras till blodcentralen, gäller även skadade eller läckande enheter.
    Detta sker bäst genom att enheterna återlämnas till blodcentralen, som då ombesörjer rapporteringen av dessa till blodsystemet.

 

Efter transfusion

Spara blodenhet (erytrocyter, plasma eller trombocyter) och transfusionsaggregat, om möjligt i kylskåp, 4 timmar efter transfusionens avslutande. Vid komplikationer ska kvarvarande innehåll i enheten undersökas.
 

 

 

 

 

 


Detta dokument hålls uppdaterat på webben, varför utskrift inte kan garanteras vara aktuell.

Provtagningshandbok transfusionsmedicin

Innehållsförteckning
 

Uppdaterad: 2015-06-18
Madelaine Andersson, Medicinsk diagnostik