Region Jnkpings ln Arbetsterapi
plus.rjl.se/arbetsterapi

Arbetsterapiprogram riktat till patienter med smärta och/eller stressrelaterade besvär

Innehåll på sidan

Inledning

Antalet individer med risk att bli långvarigt sjukskriven har ökat betydligt under senare år. I rehabiliteringsprocessen är ett multiprofessionellt arbetssätt viktigt. Arbetsterapeutens uppgift i teamet är att utreda, bedöma och behandla aktivitetsproblem.

Syfte

Arbetsterapiprogrammet vänder sig till arbetsterapeuter i primärvården som arbetar med rehabilitering av individer i arbetsför ålder med smärta och/eller stressrelaterade besvär.

Syftet är att beskriva den arbetsterapeutiska interventionen för att erbjuda patientgruppen likvärdig behandling.

Beskrivning av målgrupp och vårdkedja

Målgruppen är individer i arbetsför ålder som på grund av smärta och/eller stress har problem att utföra dagliga aktiviteter. Studier har visat att psykosociala riskfaktorer, så kallade "yellow flags", har stor betydelse för utvecklande av långvarig smärta. Steven Linton har tagit fram en modell som visar hur psykosociala faktorer påverkar vår smärtupplevelse och han baserar också ett bedömningsinstrument på dessa faktorer (Linton, 1999, Linton, 2005).

Vårdriktlinjer gällande rehabilitering av långtidssjukskrivna finns inom primärvården i Jönköpings sjukvårdsområde. Vårdprogram för långvarig ickemalign muskuloskelettal smärta finns för Landstinget i Jönköpings Län. I dessa finns vårdkedjan beskriven.
Långvarig icke malign smärta

Resurser

Enligt SBU:s rapport (2006) om långvarig smärta rekommenderas multimodal rehabilitering vilket innebär ett antal välplanerade och synkroniserade åtgärder under en längre tid och kräver att personalen arbetar i team. Teamen ska bestå av minst tre olika professioner.

Mål för arbetsterapeutisk intervention

Tillsammans med patienten upprättas individuella mål som handlar om att han/hon trots besvär ska kunna utföra viktiga aktiviteter på en optimal aktivitetsnivå.
Ett gemensamt mål för samtliga professioner i teamet är en för individen förbättrad livskvalitet och minskad sjukskrivning.

Arbetsterapeutisk intervention

En förutsättning för lyckad intervention är att patienten är delaktig och aktiv i rehabiliteringsprocessen.

Den arbetsterapeutiska interventionen syftar till:

  • Att tillsammans med individen utreda aktivitetsförmåga inom personlig vård, boende, arbete och fritid
  • Att individen ska uppnå en tillfredsställande balans mellan de dagliga aktiviteterna och mellan aktivitet – vila
  • Att stödja individen i att utveckla strategier för att kunna hantera vardagslivets aktiviteter.

Utredning av aktivitetsförmåga

Utredningen börjar med att patienten får beskriva sin situation. Checklista kan användas som stöd.
Arbetsterapeutisk anamnes (Word, nytt fönster)

Lämpliga instrument vid utredning:

  • Canadian Occupational Performance Measurement (COPM) (Law et al, 1998) där individen ombeds att berätta om problem med att utföra olika aktiviteter. Problemen graderas efter hur betydelsefulla de är för individen, därefter skattas tillfredsställelsen med utförandet. COPM resulterar i två typer av poäng; utförandepoäng och tillfredsställelsepoäng. Förslagsvis kan man låta patienten fylla i instrumentet hemma och därefter gå igenom det tillsammans.
  • Aktivitetsanalys enligt Assessment of Pain and Occupational Performance (POP) används som bedömningsinstrument för aktivitetsutförande och smärta inom aktivitetsområdena personlig ADL, förflyttning, instrumentell ADL, socialt samt inom arbete. Individen skattar själv aktivitetsgrad och smärtintensitet/subjektiva besvär för de olika aktiviteterna. Analysen ger information om vad individen verkligen gör, vad och varför han/hon undviker aktiviteter, på vilket sätt besvären uppträder, hur besvären hanteras och vilka kringfaktorer som påverkar. Instrumentet mäter förändring över tid, vilket gör det användbart i utvärdering av behandlingsinsatser (Perneros & Tropp, 2000)
  • Ytterligare ett självskattningsformulär som kan användas är ”Aktivitetsförmåga – personlig vård och boende” utarbetat på Arbetsterapiavdelningen, Södra Älvsborgs sjukhus.
    Aktivitetsförmåga - personlig vård och boende (Word, nytt fönster)
  • The Worker Role Interview (WRI) ( Ekbladh & Haglund, 2007) som bygger på Model of Human Occupation (MoHO) (Kielhofner, 2002) och behandlar psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på individens möjligheter att återgå i arbete efter skada eller sjukdom. WRI består av en semistrukturerad intervju och en fyrgradig skattningsskala. Med hjälp av instrumentet erhålls patientens uppfattning om sig själv som arbetare samt tidigare, nuvarande och framtida arbetssituation. WRI ger ett bra underlag när t ex försäkringskassan begär en arbetsförmågebedömning. Det kan också vara till hjälp som stöd vid en första intervju av långtidssjukskrivna individer. Vissa frågor lämpar sig inte för personer som inte har haft något arbete de senaste åren.
  • The Work Environment Impact Scale (WEIS) (Ekbladh & Haglund, 1998) är ytterligare ett instrument som utarbetats efter MoHO. Det behandlar arbetsmiljöfaktorers påverkan på den enskilde personen. Instrumentet är uppbyggt på samma sätt som WRI det vill säga en semistrukturerad intervju med efterföljande skattning. WEIS ger bra stöd inför bedömning av arbetsplatsen. Individens egen uppfattning om vad som fungerar bra respektive dåligt kan diskuteras före besöket. Instrumentet tar också upp den psykosociala miljön. WRI och WEIS kan användas var för sig eller kombineras.
  • Dialog om aktivitetsförmåga riktad mot arbete (DOA) (Norrby & Lindahl, 2001): Patienten och arbetsterapeuten skattar var för sig aktivitetsförmågan och resonerar därefter kring resultatet.
  • Min Mening (Baron, Kielhofner et al, 2000). Patienten får skatta hur utförandet av ett antal aktiviteter fungerar och prioritera de som det fortsatta arbetet ska fokusera på.
  • Aktivitetsdagbok kan användas som en del i den fortsatta bedömningen och kartläggningen av individens situation. Individen får då i uppgift att skriva dagbok över förekommande aktiviteter under några dagar eller en vecka. För varje aktivitet som uppges skattas fysiska besvär på VAS-skala, sinnesstämning samt hur han/hon hanterar sina besvär. Dagboken ger en bild av aktivitetsgrad, fördelning av aktiviteter över tid, kroppsliga och känslomässiga reaktioner samt hur individen hanterar sina besvär. Genom dagboken kan individen själv se och bli medveten om sina vanor och sitt beteende samt se på sig själv i ett utifrån-perspektiv och mer konkret fundera och analysera över vad han/hon kan göra för att förbättra sin situation (Linton, 2005). Tillsammans med patienten kan belastningen i aktiviteterna markeras med färg i dagboken för att förtydliga belastningen.
  • "Frågeformulär om smärtproblem" är utformat på Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Örebro av Steven J Linton. Med hjälp av formuläret görs bedömning om individen har risk för lång sjukskrivning på grund av smärta. Frågorna ger ett bra underlag, vid samtal med individen, om hur han/hon hanterar sin smärta (Linton, 1999).

Planering

Tillsammans med individen upprättas individuell rehabiliteringsplan utifrån de mål han/hon önskar uppnå.

Genomförande

Den arbetsterapeutiska insatsen som utgår från individens egna resurser handlar om att hitta balans i aktivitet samt mellan aktivitet och vila (Cynkin & Robinson, 1990; Brattberg, 2004).
Vi avråder sällan en patient från att utföra vissa aktiviteter utan förstärker värdet av att vara aktiv. Det är viktigt att lära sig hushålla med sina resurser, att hitta sitt eget sätt för att klara av att utföra de aktiviteter som upplevs positiva. Pacing, gradvis ökning av aktivitet, är en teknik som syftar till att individen lär sig känna igen varningssignaler i kroppen för att därefter ta paus eller byta aktivitet/rörelse/kroppsställning. Individen får lära sig hitta en balans och egen rytm i aktivitetsutförandet (Linton, 2005).

Utifrån rehabiliteringsplanen utförs åtgärder inom följande områden:

  • ADL-personlig vård: Rådgivning om sömn, praktisk ergonomi samt kunskap om och tillämpning av pacingteknik (Brattberg, 2008; Henriksson et al, 2000; Jacobs 1999; Kielhofner, 2004; Linton, 2005).
  • ADL-boende: Många individer har svårt att klara hushållsarbetet och behöver lära sig att utföra arbetet på ett nytt sätt och i annan omfattning. De kan då ha hjälp av ergonomisk rådgivning och kunskap/tillämpning av pacingteknik (Henriksson et al, 2000; Jacobs 1999; Kielhofner, 2004; Linton, 2005).
  • ADL-arbete/utbildning: För de flesta individer är arbetet en viktig del av livet. En skada/sjukdom som medför sjukskrivning innebär förändring av hela livssituationen. För att underlätta återgång i arbete tas bl.a. kontakt med andra rehabaktörer såsom t ex arbetsgivare, företagshälsovård, försäkringskassa, arbetsförmedling och socialtjänst. Övriga insatser kan vara praktisk ergonomi, ändrade arbetsuppgifter, arbetstekniska hjälpmedel, ändrade arbetstider och pacingteknik (Henriksson, 2000; Holmström, Eklundh & Ohlsson, 1999; Jacobs 1999; Kielhofner, 2004; Linton, 2005).
  • ADL-fritid/intresse: Det område som först prioriteras bort vid en aktivitetsnedsättning är ofta fritiden. För att orka med den nya situationen med ökad smärta/stress är det viktigt att tillåta sig att utföra det man vill och tycker är roligt. Vikten av att våga göra aktiviteter som är lustfyllda, som ger avkoppling och självförverkligande betonas därför (Czikszentmihalyi, 1992; Grossi, 2004). Avsaknad av fritid/intressen ökar sårbarheten för smärtupplevelsen.

Förutom ovanstående åtgärder kan också utprovning av tekniska hjälpmedel och ortoser ske vid behov. I första hand är det dock patientens beteende, arbetssätt och redskap vid aktivitetsutförandet som är det väsentliga.

Resultat och utvärdering av arbetsterapeutisk intervention

För att mäta förändrad aktivitetsgrad och smärta används POP (Perneros & Tropp, 2000). Genom att använda COPM utvärderas problem och tillfredsställelse med aktivitetsutförande av individen. Minskad sjukskrivning är ytterligare ett mätetal som kan användas för att utvärdera behandlingsinsatser. Förbättrad livskvalitet kan mätas med hjälp av EuroQol (The EuroQol Group, 1990).

Genom uppföljning av den individuella rehabiliteringsplanen mäts grad av måluppfyllelse.

När det gäller utvärdering måste denna ses i ett större sammanhang – det är hela teamets insatser som mäts.

Utveckling/förbättring av arbetsterapeutisk intervention

För att underlätta arbetet med målgruppen bör arbetsterapeutens insatser komma in i tidigt skede. Information till läkare och försäkringskassa om vår kompetens är en viktig uppgift. Kontakten mellan olika professioner samt med försäkringskassa, arbetsförmedling och arbetsgivare behöver stärkas med hjälp av kontinuerliga träffar och kunskap om varandras ansvarsområden.

En förutsättning för att kunna erbjuda behandling av god kvalitet är kontinuerlig fortbildning inom områdena smärta, stress och arbetslivsinriktad rehabilitering till exempel med Problembaserad Rehabilitering och Kognitiv beteendeterapi.

Enligt den nationella rehabiliteringsgarantin ska landstingen erbjuda multimodal rehabilitering för patienter med långvarig smärta i axlar, nacke och rygg (SKL, 2009). Pengar har avsatts för detta och under 2009 har landstinget i Jönköping utarbetat en checklista/formulär för att stödja arbetssättet med en helhetsbedömning i team.  
Rehabiliteringsgarantin, SKL (nytt fönster)

Revidering av arbetsterapiprogrammet ska göras var tredje år.

Litteratur

Baron K., Kielhofner G. et al (2000). Min mening. Version 1.0. Nacka : Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.

Brattberg, G (2004). Väckarklockor. Uppsala: Almqvist & Wiksell Tryckeri.

Brattberg, G (2008). Att hantera det ohanterbara: om coping. Värkstaden

Cynkin, D., Robinson, A.M.(1990).Occupational Therapy and Activities. Boston: Little, Brown and Company.

Czikszentmihalyi, M. (1992). Några steg mot en berikad livskvalitet, Flow. Den optimala upplevelsens psykologi. Stockholm: Natur och kultur.

Ekbladh E., Haglund L. (1998). WEIS-S. Version 2. Hälsouniversitetet Linköping
Institutionen för nervsystem och rörelseorgan. Avdelningen för arbetsterapi.

Ekbladh E., Haglund L. (2007). WRI-S. Version 3. Linköpings universitet. Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier.

Grossi. G. (2004). I balans. Bonnier fakta.

Henriksson, KG., Bengtsson, A., Elert, J., Ekselius, L., Gerdle, B. & Henriksson, C. (2000). Fibromyalgi och kronisk muskelvärk – orsak, diagnostik och terapi. Södertälje: Astra Läkemedel.

Holmström E., Eklundh, M., Ohlsson, K. (1990). Människan i arbetslivet. Teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.

Jacobs, K. (1999). Ergonomics for Therapists. Butterworth Heineman.

Kielhofner, G. (2004). Conceptual Foundations of Occupational Therapy. 3rd edition. Philadelphia: FA. Davis.

Kielhofner, G. (2002). A Model of human occupation , theory and application. 3rd editon. Baltimore; Lippincott Williams & Wilkins.

Law, M., Baptiste, S., Carswel, A., McColl, M.A., Polatjako, H., Pollock, V. (1998) Canadian Occupational Performance Measures; svensk version. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Linton, S. (1999). Örebromanualen för screening av patienter med muskuloskeletala besvär. Örebro: Steven James Linton

Linton, S. (2005). Att förstå patienter med smärta. Lund; Studentlitteratur

Norrby E., Linddahl I. (2001). Dialog om aktivitetsförmåga. DOA – riktad mot arbete. Version 2. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.

Perneros, G., Tropp, H. (2000). Aktivitetsanalysen, Assessment of Pain and Occupational Performance (POP).

SBU-rapport (2006). Metoder för behandling av långvarig smärta. Mölnlycke: Elanders Infologistics Väst AB.

The EuroQol Group (1990). EuroQol - a new facility for the measurement of health-related quality of life. Health Policy;16(3):199-208

Programansvarig

Leg arbetsterapeut Lotta Fischer
036-

Fastställt datum

2009-12-22

Mer information

Uppdatering pågår

Uppdaterad: 2018-02-13
Ing-Britt Häger, Rehabiliteringscentrum, Psykiatri rehab o diagnostik