Region Jnkpings ln Arbetsterapi
plus.rjl.se/arbetsterapi

Guillian-Barré Syndrom - Akut omhändertagande vid funktionsbortfall i övre extremiteter

Innehåll på sidan

 

Inledning

Patienter med Guillian-Barré Syndrom (G-BS) kräver ett tidigt omhändertagande då det finns risk för utveckling av kontrakturer. G-BS är en liten okänd patientgrupp och därför finner vi det angeläget att beskriva metoder och rutiner för omhändertagandet. I detta arbetsterapiprogram begränsar vi oss till vad arbetsterapeuten gör i det akuta skedet. 

Syfte

Syftet är att beskriva metoder och rutiner, som skall användas av arbetsterapeuter som kommer i kontakt med patienter vilka har diagnosen Guillain-Barré Syndrom i akut fas. 

Beskrivning av målgrupp och vårdkedja

Varje år insjuknar 1,5-2 personer per 100 000 i akut G-BS. Detta är en autoimmun sjukdom och i 2/3 av fallen har en infektion eller ett kirurgiskt ingrepp förekommit några veckor före insjuknandet. Vid G-BS attackeras friska myelinskidor i perifera nervsystemet vilket leder till en blockering i nervbanorna. Är förändringen endast begränsad till myelinskidan finns det möjlighet till snabb läkning medan en axonal degeneration tar betydligt längre tid att läka.
Vid nervcellsförlust kan läkningen bli ofullständig. Hos 3% inträffar recidiv inom veckor, månader eller år.
Symtomen vid G-BS utvecklas inom några dygn till veckor. I mer än hälften av fallen upphör progressen inom 2 veckor. Efter progressfasen följer vanligen en kort stationär fas och sedan börjar patienten förbättras. Prognosen är mycket olika. I de flesta fall återhämtar sig patienten inom några veckor till några månader med få restsymtom.
Det första symtomet är vanligen muskelsvaghet, vilken är varierande från lätt kraftnedsättning i få muskelgrupper till total paralys i nästan alla kroppens muskler. Svagheten är oftast symmetrisk och börjar distalt och sprider sig uppåt, men kan även ge uttalad svaghet i proximal muskulatur (Aquilonius & Fagius, 1989; Mc Leod, 1995; Pedretti, 1996).
I Jönköpings sjukvårdsområde påbörjas rehabilitering i akutsjukvården. Efter akut fas remitteras patienter under 65 år till Rehabiliteringsmedicinska kliniken och övriga patienter till Geriatriska klinken eller kommunens rehabiliteringsteam. Rehabilitering utförs även av arbetsterapeut/sjukgymnast i primärvården. 

Mål för arbetsterapeutisk intervention

Samtliga patienter ska bedömas av arbetsterapeut. Målet med de arbetsterapeutiska insatserna i det akuta omhändertagandet är att förebygga kontrakturer, stelhet, smärta och svullnad i händer.  

Arbetsterapeutisk intervention

G-BS ger olika symtom, varför varje enskild patients tillstånd tas i beaktande i den arbetsterapeutiska behandlingen. (Drummond, 1990).
Behandlingen i det akuta omhändertagandet grundar sig på biomekanisk modell, där rörelse ligger till grund för allt aktivitetsutförande. Modellen inriktar sig mot tre områden, förebygga, återupprätta/förbättra kapacitet och/eller kompensera i aktivitet. Fokuseringen i modellen är ledrörlighet, muskelstyrka och uthållighet. (Kielhofner, 1997).

Analys av handfunktion

För att bedöma patientens muskelfunktion i hand och fingrar används muskelfunktionstest enligt Janda (1977) vilket graderas i en skala mellan 5-0.
Gradering enligt Janda:
Grad 5. Motsvarar en normalt stark muskel, som i fullt rörelseomfång kan övervinna ett betydande yttre motstånd. Det behöver dock ej betyda att muskeln är normal med hänsyn till samtliga funktioner (t. ex uttröttningsgrad).

Grad 4. Betyder att den testade muskeln har god styrka i fullt rörelseomfång och kan övervinna ett medelstort yttre motstånd.

Grad 3. Denna värdering får en muskel, om den kan utföra en rörelse i fullt omfång med övervinnande av tyngdkraften, alltså mot den testade kroppsdelens vikt. Därvid ges inget yttre motstånd av undersökaren.

Grad 2. Mycket svag. Muskeln kan utföra en rörelse i fullt rörelseomfång, men förmår ej ens att övervinna ett så ringa motstånd, som utgörs av den testade kroppsdelens vikt. Därför måste patienten placeras på ett sådant sätt, att tyngdkraftens rörelsepåverkan utesluts.

Grad 1. Iakttagbar muskelkontraktion. Vid undersökningen kontraherar sig muskeln, men dess styrka är inte tillräcklig för att röra den testade kroppsdelen.

Grad 0. Vid försök till rörelse kan någon muskelkontraktion ej märkas.

Vid svullnad i händerna görs mätning med måttband proximalt om MCP-leder och runt om fingrarnas grundfalanger (Runnquist, Cederlund & Sollerman, 1992a).
Under behandlingstiden utförs mätningar en gång i veckan.

Kontrakturprofylax

  • Ortosbehandling

Vid funktionsnedsättning i händerna bedömer arbetsterapeut behov av ortosbehandling. Ortosen har som syfte att motverka svullnad, smärta, förhindra kontrakturer och förbättra cirkulationen i handen. (Runnquist, Cederlund & Sollerman, 1992a).

Handen lagras nattetid med hjälp av en volar funktionell viloortos enligt följande anvisningar (fig.1).

hand i viloställning

 Fig.1

  • handleden dorsalextenderad 20-30o
  • MCP-lederna flekterade 70o
  • raka PIP- och DIP-leder
  • tummen abducerad, extenderad 

En stabiliserad handled ger bättre vätskeavflöde och effektivare muskelpump. En volarböjd handled ger lättare ödem, eftersom blodflödet försämras i carpaltunneln. PIP-leden är mycket sårbar och extensormekanismen kan lätt skadas över denna led. Placeras PIP- och DIP-lederna extenderade i ortosen innebär det att kollateralligamenten är avslappade och extensormekanismen påfrestas minimalt. (Runnquist, Cederlund & Sollerman, 1992a).
Patienten ska använda funktionell viloortos nattetid så länge nedsatt rörelseförmåga kvarstår. Det är viktigt att inte avbryta användandet av ortosen för tidigt då risken är stor att kontrakturer bildas på grund av obalans i muskelfunktionen. (Pedretti, 1996).
Dagtid används elastiskt handledsstöd. Användning av handledstödet minskas successivt när patienten åter har stabilitet i handleder, samt viljemässigt kan röra sina händer.
Har patienten rörelseförmåga i fingrar, men ej full stabilitet i handleden utprovas endast elastiskt handledsstöd.

  • Ödembehandling

Uppstår svullnad, kan denna leda till kontrakturer om det inte åtgärdas. Det är viktigt att placera patientens händer i högläge, ovan hjärthöjd. Placera kuddar under patientens händer/armar och lägg händerna i viloställning. Vid tendens till svullnad används kompressionshandskar under ortosen, både dag och natt.
Om rörelseförmåga finns ska pumpmekanismen i hand/arm utnyttjas, med hjälp av t ex skumgummirulle i handen. Rullens motstånd lockar till optimalt utnyttjande av pumpmekanismen. (Runnquist, Cederlund & Sollerman, 1992b).

  • Rörelseträning

När patienten inte kan röra sina händer aktivt utförs passiv rörelseträning. Träning utförs led för led i riktning proximalt till distalt och ska utföras tre gånger per dag. (Pedretti, 1996; Runnquist, Cederlund & Sollerman, 1992a). Passiv rörelseträning kan utföras av sjuksköterska/undersköterska efter instruktion.
Information till vårdpersonal vid akutea funktionsbortfall i övre extremiteterna (pdf, öppnas inytt fönster)

Aktiv rörelseträning påbörjas då rörelseförmåga återkommer. Träning av armens och handens rörelser påbörjas utan motstånd, därefter ökas träningen successivt med motstånd. Patienten skall undvika överansträngning, då den kan leda till svår smärta och muskelutmattning, samt att symtomen kan förvärras och ge ökad svaghet. (Drummond, 1990).
ADL aktiviteter tränas, allteftersom patientens rörelseförmåga återkommer. Hjälpmedel utprovas individuellt.  

Resultat och utvärdering av  arbetsterapeutisk intervention

Genom kontinuerlig samverkan med övriga vårdgivare ombesörjs att samtliga patienter remitteras till arbetsterapeut. För resultatredovisning på individnivå görs bedömning av handfunktion och ödem vid första och sista behandlings-tillfället.
Utvärdering om metod och riktlinjer har följts för att förebygga kontrakturer, stelhet, smärta och svullnad, görs kontinuerligt under behandlingstiden. 

Utveckling/förbättring av arbetsterapeutisk intervention

För att tydliggöra den fortsatta rehabiliteringen för dessa patienter bör arbetsterapiprogram utarbetas även för fortsatt rehabilitering. 

Utvärdering av arbetsterapiprogram

Revidering sker årligen. Angivna arbetsterapeutiska insatser kan tillämpas på andra diagnoser med samma symtom.
Ex. CIDP(Chronic Inflammatory Demyelinating Polyneuropathy), Critical illnes polyneuropathy.

 

Litteratur

Aquilonius, S-T., Fagius, J., (1989). Neurologi. Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Drummond, A., (1990). Gullain Barré Syndrome. Part 2. Treatment and Prognosis. Brittish Journal of Occupation Therapy, 53 (9), 360-362

Janda, V., (1997). Muskelfuniktionsdiagnostik. Lund: Studentlitteratur.

Kielhofner, G., (1997). Conceptual Foundations of Occupational Therapy. Philadelphia:F.A. Davis Company

Mc Leod, J., (1995). Gullain-Barré Syndrome, A GP´s Guide to Diagnosis&Management. Modern Medicine of Australia

Pedettri, L-W., (1996). Occupational

Runnquist, K., Cederlund, R., Sollerman, C., (1992a). Handens rehabilitering. Volym 1. Lund: Studentlitteratur.

Runnquist, K., Cederlund, R., Sollerman, C., (1992b). Handens rehabilitering. Volym 2. Lund: Studentlitteratur.

Anm.:

Vid sökning i databaserna Medline, SweMed+, AMED, CINAHL fann vi ej några arbetsterapeutiska artiklar, som relaterade till behandling av akuta funktionsbortfall i övre extremiteter. Vägledande vid utarbetande av detta arbetsterapiprogram har varit den kunskap och beprövad erfarenhet som våra kollegor vid neurologiska kliniker i Göterborg, Halmstad, Linköping och vid handkirurgen i Uppsala har delgivit oss.

 

Ansvarig

Leg arbetsterapeut Irene Johansen
tfn: 036-32 34 78,
E-post:

Bilagor

Information till vårdpersonal vid akuta funktionsbortfall i övre extremiteterna (pdf, öppnas i nytt fönster)

 

Arbetsterapiprogrammet

Godkänt
2003-12-01

Uppdaterat

 

Uppdaterad: 2012-11-19
Lena Jönsson, Rehabiliteringscentrum, Psykiatri och rehabilitering