Region Jnkpings ln Smittskydd och vårdhygien
plus.rjl.se/smittskydd

Smitta och smittvägar

 

För att en infektion ska kunna föras vidare krävs att smittämnen (bakterier eller virus) överförs från en smittkälla (t.ex. människa, miljö eller livsmedel) via en smittväg till en mottaglig individ. Denna kan koloniseras med smittämnet, dvs smittämnet blir en del av normalfloran eller kan en infektion uppstå.

Att förhindra infektioner från att spridas inom vård (vårdrelaterade infektioner) är en viktig del i varje vårdverksamhets kvalitetsarbete. För att kunna förebygga smittspridning behövs kunskaper om smittämnen och smittvägar, liksom om basala hygienrutiner.

 

Endogen smitta

Endogen smitta innebär smitta med mikroorganismer från en annan del av människans egen kropp. Dessa bakterier som i sin rätta miljö är harmlösa eller till och med nyttiga kan på andra ställen i kroppen orsaka infektioner. I samband med vård eller undersökning kan mikroorganismer som koloniserar patienten få tillträde till de djupaste vävnaderna där sjukdomssymtom kan utvecklas. T.ex. kan bakterier från hud eller tarm i samband med operativa ingrepp föras ner i ett operationssår eller tarmbakterier komma in i urinvägarna via en urinkateter och där orsaka infektioner.

 

 

Exogen smitta

Med exogen smitta menas att en mottaglig individ infekteras med mikroorganismer "utifrån", d.v.s. från andra människor eller miljön.

 

Kontaktsmitta

Kontaktsmitta delas in i:

Direkt kontaktsmitta

Som innebär direkt kontakt mellan smittkälla och mottaglig individ. Exempel är smitta från infekterade sår som kommer i direktkontakt med skadad hud. Även sexuellt överförd smitta räknas till direkt kontaktsmitta.

Indirekt kontaktsmitta

Vilket innebär kontakt mellan smittkällan och den mottagliga individen via något som kontaminerats med smittämnet. Vårdpersonalens händer är den i särklass viktigaste transportören av indirekt kontaktsmitta inom vården. Andra viktiga bärare är personalens kläder och föremål som t.ex. handskar eller instrument.

 

 

Luftburen smitta

Luftburen smitta innebär att mottagaren av smittämnet inandas dammpartiklar eller mikroskopiskt små intorkade vätskedroppar innehållande mikroorganismer. Dessa partiklar kan hålla sig svävande i luften i flera timmar. Mässlings- och vattkoppsvirus samt tuberkelbakterier kan överföras på detta sätt. Även bakteriebärande hudpartiklar som avstöts från t.ex. brännsår kan orsaka luftburen smitta. Om legionellabakterier finns i vattnet kan aerosol från duschar orsaka lunginflammation.

 

Droppsmitta

Sprids genom hosta, nysningar eller kräkningar som ger en dusch av förhållandevis stora tunga droppar innehållande smittämne. Dessa droppar sprids i luften upp till en meter från mun eller näsa. De kan också föras vidare som indirekt kontaktsmitta via de ytor, föremål och händer som de faller ner på.

 

Blodsmitta

Överförs med infekterade kroppsvätskor, framförallt blod, via transfusion av blodprodukter, stick eller skärskador med använda instrument och kanyler. Sjukdomar som kan överföras på detta sätt är framförallt Hepatit B och C samt HIV.

 

Tarmsmitta

Kallas också fekal-oral smitta. Smittämne från tarmen hos en smittkälla når munnen på en mottaglig individ via livsmedel och vatten eller som indirekt kontaktsmitta via händer och till exempel gemensamma handdukar.

 

Vissa mikroorganismer kan spridas via flera av de ovanstående smittvägarna. Den mest betydelsefulla enskilda smittvägen inom vården är dock som tidigare nämnts indirekt kontaktsmitta via personalens händer.

 

Referenser
 

Våprdhandboken.

Att förebygga vårdrelaterade infektioner-ett kunskapsunderlag. Folkhälsomyndigheten.

 

Ansvarig

Per-Olof Svensson
Hygiensjuksköterska

036-32 50 83

Version

Reviderat
2017-04-004

Fastställt
1994-11-01

Mer information

Tillbaka till
Innehållsförteckningen

 

 

Uppdaterad: 2017-04-04
Jenny Nilsson, Folkhälsa och sjukvård, Verksamhetsnära funktion