Region Jnkpings ln Smittskydd och vårdhygien
plus.rjl.se/smittskydd

Fördjupning MRB

Med multiresistenta bakterier (MRB) menar man bakterier som blivit motståndskraftiga mot flera antibiotika som normalt är verksamma mot dem.
MRB sprids via kontaktsmitta, främst indirekt kontaktsmitta, via personalens händer och förorenade föremål. Risken för smittspridning är störst innan smittämnet upptäckts hos vårdtagaren. Spridning i vårdmiljö gynnas av försenad upptäckt och bristande hygienrutiner.
Bärarskap utan kliniska symtom är vanligt. Det är därför viktigt att hitta personer som bär på MRB så snabbt som möjligt då de söker sjukvård. Dels för att begränsa smittspridning och dels för att ge rätt behandling om personen får en infektion. Att lyckas förhindra spridning av MRB sparar både patientlidande och vårdresurser.

Även andra bakterier än de nedan angivna kan utveckla multiresistens.

MRSA Meticillin Resistent Staphylococcus Aureus.
Gula stafylokocker (Staphylococcus aureus) är en vanlig bakterie och man kan vara bärare av i näsan eller på hud och slemhinnor. De kan orsaka allt från sår- och hudinfektioner till allvarligare infektioner som blodförgiftning, lunginflammation, infektioner i skelett och leder m.m.

Meticillin resistenta gula stafylokocker (MRSA) förekommer allmänt på sjukvårdsinrättningar i hela världen och blir allt vanligare även i samhället. Infektioner orsakade av MRSA kan vara svårbehandlade på grund av att bakterierna är resistenta mot alla penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer. Redan vid låggradig förekomst av MRSA på en vårdinrättning krävs mycket stora insatser för att eliminera denna.

ESBL (Extended Spectrum Beta Lactamases)
ESBL är en grupp enzymer hos Gram-negativa bakterier (exempelvis Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae) som inaktiverar betalaktamantibiotika såsom cefalosporiner och penicilliner. Bakterierna kan orsaka urinvägsinfektioner, pneumonier, djupa sårinfektioner, bukinfektioner och blodförgiftning m.m. Förutom ovan nämnda resistens finns oftast resistens även mot andra antibiotika, på så vis kan valet av antibiotika bli begränsat och dyrt.

Mycket kring ESBLs uppkomst bland patienter och den allmänna utbredningen är ofullständigt utforskat. Det är sannolikt att det finns ett betydande ESBL mörkertal hos befolkningen. Merparten som får en infektion tycks ha en etablerad tarmkolonisation redan före insjuknandet.
Riskfaktorer för ESBL inkluderar: tidigare antibiotikabehandlingar, svår sjukdom, genomgången operation, infarter såsom nasogastriska sonder och KAD, samt vistelse i geografiskt område med hög-ESBL-förekomst.

Erfarenheten visar att ESBL kan spridas inom vården vid bristande hygienrutiner.

ESBL Carba
Under senare år har ESBL-bakterier med ytterligare resistensegenskaper ESBLCarba börjat spridas globalt.
ESBL kan bryta ner penicilliner och cefalosporiner. ESBLCarba kan dessutom bryta ner karbapenemer som ofta är den enda tillgängliga behandlingsmöjligheten vid infektioner med ESBL-bakterier.

Det finns ett tydligt samband mellan hög antibiotikaanvändning, framförallt av cefalosporiner med brett spektrum och utvecklingen av resistens orsakad av ESBL-bildande bakterier. I nuläget utgör vård på sjukhus utanför Norden den största riskfaktorn för ESBLCarba-bärarskap.

Tarmbakterier, vanligen Escherichia coli eller Klebsiella som producerar ESBLCarba är sjukdomsframkallande i samma grad som andra motsvarande tarmbakterier och bärarskap utan kliniska symtom är vanligt.

VRE Vancomycinresistenta enterokocker
Enterokocker är en grupp tarmbakterier som tillhör normalfloran. Dessa bakterier är naturligt motståndskraftiga mot en rad olika antibiotika. Enterokocker som utvecklar resistens mot vancomycin (VRE) är mycket svårbehandlade. VRE kan orsaka UVI, sårinfektioner, blodförgiftning m.m. och har orsakat svåra utbrott i svenska sjukvårdsinrättningar.

Information till patienter och personal - smittskyddsblad.

 

Ansvarig

Sofia Wetterbrandt
hygiensjuksköterska

036-32 59 91

Andreas Lägermo
hygiensjuksköterska

036-325977

Version

Reviderad
2013-12-11

Fastställt
2008-09-08

 

Uppdaterad: 2017-08-29
Jenny Nilsson, Folkhälsa och sjukvård, Verksamhetsnära funktion