Region Jnkpings ln Säker vård - alla gånger
plus.rjl.se/sakervard

Varför det är viktigt att följa åtgärderna - undernäring

Sjukdomsrelaterad undernäring är vanlig, speciellt vid kronisk sjukdom. Problemet uppmärksammas sällan och behandlas ofta inte på ett rationellt sätt. I 25 svenska studier omfattande mer än 5 000 patienter betecknades 28 procent som undernärda, och bland kroniskt sjuka äldre var förekomsten av undernäring ännu högre.1 Tillståndet ger försämrad livskvalitet och lidande och det förbrukar stora resurser, framför allt i vården av och omsorgen om den äldre befolkningen. Data från Storbritannien2 visar att samhällets kostnader för sjukdomsrelaterad undernäring är lika stor som för övervikt och fetma. Svenska data saknas i stor utsträckning. En uppskattning från Socialstyrelsen1 pekar på en besparingspotential i sjukvården på 0,5–1 miljard kronor per år, men då kunde ingen bedömning göras av det största området – äldreomsorgen. Trots detta uppmärksammas problemet ofta inte, och det saknas i stor utsträckning rutiner, kunskap och evidensbaserade vårdprogram för att behandla undernäring i sjukvården och omsorgen.3 Detta problem är internationellt4,5 och har uppmärksammats allt mer på senare år, bland annat i resolutioner från Europarådet.6

En omfattande litteratur har under flera decennier dokumenterat starka samband mellan sjukdomsrelaterad undernäring och ökad sjuklighet, nedsatt funktion och livskvalitet, förlängda vårdtider och dödlighet. I en nyligen publicerad översikt7 över hur sjukdomsrelaterad undernäring påverkar prognosen vid olika sjukdomar poängteras framför allt den ökade risken för sjukdom och död vid både akut och kronisk sjukdom och funktionsnedsättning. Undernäring utvecklas när förbrukningen av energi och/eller andra näringsämnen under en tillräckligt lång period är större än intaget och kroppens förråd minskar. Detta medför förändringar som påverkar struktur och funktion
i så gott som alla organsystem.

I de senaste meta-analyserna över behandling av undernäring sammanräknades resultaten från närmare 50 behandlingsstudier med sammanlagt över 10 000 patienter. Viktökning, färre komplikationer och minskad dödlighet är effekten av att på olika sätt tillföra energi och näring. Effekterna är särskilt tydliga om behandlingsinsatsen riktas mot dem som verkligen är undernärda
eller i riskzonen för undernäring, och om de dessutom är äldre och sjuka. Resultaten visar vikten av att riskbedöma alla individer inom vården och omsorgen för att man tidigt ska kunna sätta in åtgärder för dem som verkligen behöver nutritionsstöd.8-10

Sjukdomsrelaterad undernäring utvecklas i två parallella processer (se Figur nedan). Förloppet påverkas av om sjukdomen eller skadan medför en inflammation eller inte. Om tillståndet inte medför någon inflammation är problemet huvudsakligen ett för lågt intag av energi och näringsämnen i förhållande till behovet. I denna situation anpassas ämnesomsättningen till det aktuella svälttillståndet
och sänker energiomsättningen i vila. Även beteendet påverkas, med lägre spontan fysisk aktivitet och ofta sänkt stämningsläge.11 Det sker också en omställning av proteinomsättningen med en minskning av både uppbyggnad och nedbrytning, vilket begränsar förluster i muskler och inre organ. Fettförråden
kan i denna situation utnyttjas effektivt som energikälla.

När sjukdomstillståndet medför en inflammatorisk reaktion blir problemet mera komplext. Ätbeteendet påverkas med bland annat aptitlöshet i varierande grad, vilket i sin tur medför ett lägre födointag och negativ energibalans. Inflammationen ger också en förändrad ämnesomsättning, ofta kallad katabolism, där mekanismerna för kroppens anpassning till bristen på energi och näring till stor del sätts ur spel. De viktigaste skillnaderna i ämnesomsättningen jämfört med när kroppen anpassar sig till svält är dels att energiomsättningen i vila ökar i stället för att minska, dels att proteinnedbrytningen i
skelettmuskulaturen aktiveras. Aminosyrorna från nedbrutet muskelprotein transporteras i stor utsträckning till lever och andra organ för att användas som bränsle till produktionen av glukos och syntesen av bland annat akutfasproteiner. Proteinnedbrytningen i skelettmuskulaturen är i denna situation inte reglerad av näringsintaget, dvs. den normala omställningen med bland annat minskad nedbrytning efter en måltid förändras, och nedbrytningen fortsätter även om tillräckliga mängder energi tillförs.

Del av område 9 - Undernäring

Uppdaterad: 2014-09-01
Michaela Brusberg, Primärvård gemensamt, Vårdcentralerna Bra Liv