Region Jnkpings ln Säker vård - alla gånger
plus.rjl.se/sakervard

Beskrivning av åtgärderna

 

Mätning av hjärtats vänsterkammarfunktion (LVS) med UKG

Störningar i vänsterkammarfunktionen kan uppkomma både i fyllnadsfasen (diastole) och i tömningsfasen (systole). Vid systolisk disfunktion är hjärtats sammandragningsförmåga (kontraktilitet) nedsatt, vilket leder till sänkt slagvolym och nedsatt perifer genomblödning. Graden av nedsättning kan kvantifieras genom mätning av ejektionsfraktionen (EF), alltså proportionen av blod som töms ut vid sammandragning, samt väggrörlighetsindex.

Ejektionsfraktionen (EF) är slagvolymen dividerad med den diastoliska volymen. Den mäts genom ultraljudsundersökning av hjärtat (UKG).

EF kan graderas enligt följande:

Normal EF: > 50%

Lätt nedsatt EF: 40-49 %

Måttligt nedsatt EF: 30-39%

Uttalat nedsatt EF: < 30 %

(Källa: Hjärtsvikt, Läkemedelsboken 2007/2008, Apoteket AB, samt Diagnostik och behandling av kronisk hjärtsvikt - behandlingsrekommendation, Information från Läkemedelsverket 1:2006)

 

Behandling med ACE- hämmare – alternativt ARB (angiotensin receptorblockerare)

ACE-hämmare motverkar aktivering av de neuroendokrina systemen och åstadkommer en kärldilatation, såväl centralt som perifert. Behandling med ACE-hämmare ger en förlängd överlevnad, symtomlindring, hemodynamisk förbättring, ökad arbetsförmåga samt mindre behov av sjukhusvård. Behandling med ACE-hämmare anses vara överlägsen  alla annan hjärtsviktsbehandling och är dessutom kostnadseffektiv. Det lönar sig till och med att behandla så kallad latent hjärtsvikt (NYHA I) hos patienter med asymtomatisk dysfunktion, till exempel efter hjärtinfarkt.

Hos patienter med måttlig eller svår nedsättning av systolisk hjärtfunktion (NYHA II-IV) har behandling med ACE-hämmare visat sig öka överlevnaden, minska morbiditeten, förhindra eller förskjuta utvecklingen tidsmässigt av hjärtsvikt samt minska insjuknande i hjärtinfarkt.

Det är viktigt att börja behandlingen med låga doser och successivt öka till den rekommenderade måldosen eller till den högst tolerabla dosen. En del patienter tål inte den höga måldosen. Var uppmärksam på njurfunktion, elektrolytstatus samt symtom som yrsel samt symtomatisk hypotension.

ACE-hämmare ger mer retohosta hos kvinnor än hos män. Vid rethosta som inte går över efter några veckors behandling med ACE-hämmare, rekommenderas byte till ARB (angiotensin receptorblockerare). För mer information om ARB, se Läkemedelsboken 2007/2008 s. 248-249.

 

Om patienten tar höga doser diuretika, bör dessa doser reduceras i samband med att behandling med ACE-hämmare inleds. Betonas bör att samtidig behandling med NSAID-preparat försämrar effekten av ACE-hämmare och ger ödemtendens. ACE-hämmare ska inte användas om det föreligger hemodynamisk betydelsefull aortastenos, mitralstenos, eller njurartärstenos.

För rekommenderade substanser och doseringstabeller, se Läkemedelsboken 2007/2008, s. 246. Eller Information från Läkemedelsverket 1:2006 s. 13.

(Källa: Hjärtsvikt, Läkemedelsboken 2007/2008, Apoteket AB)

 

Behandling med relevant betablockerare

Betablockerare hämmar effekten av katekolaminer i samband med fysisk och psykisk stress. Detta leder till sänkning av puls, blodtryck och hjärt-minutvolym. Indirekt skyddar därför betablockerare mot allvarliga arytmier, bland annat på grund av hjärtfrekvensregleringen.

Behandling med betablockerare rekommenderas som tillägg till ACE-hämmare vid måttlig-svår hjärtsvikt (NYHA II-IV), samt även vid NYHA I efter hjärtinfarkt. I flera stora kontrollerade studier har både morbiditet och mortalitet påverkats. Framför allt ses en minskning i plötslig död. Men även minskad dödlighet till följd av nedsatt pumpförmåga hos hjärtat har iakttagits.

Behandlingen ska inledas med låg dos och titreras upp till terapeutisk dos. Oftast har patienter med svår hjärtsvikt lågt blodtryck,, vilket gör att åtminstone den initiala betablockerardosen bör vara låg. De flesta patienter tolererar betablockad väl. De vanligaste biverkningarna är muskeltrötthet, mental trötthet samt sömnsvårigheter med mardrömmar.

Utsättning av betablockerare ska göras långsamt, på grund av risk för rebound-effekt, till exempel ökad arytmitendens och angina.

För rekommenderade substanser och doseringstabeller, se Läkemedelsboken 2007/2008 s. 248. Eller Information från Läkemedelsverket 1:2006 s. 13.

(Källa: Hjärtsvikt, Läkemedelsboken 2007/2008, Apoteket AB)

 

Antikoagulantia till patienter med kroniskt förmaksflimmer - överväg för patienter som behöver det

Det finns inga övertygande prospektiva studier som visar skyddande effekt av antikoagulantia hos patienter med sinusrytm och hjärtsvikt. Sviktpatienter med förmaksflimmer (flimmerklaffer) bör behandlas med antikoagulantia.

(Källa: Information från Läkemedelsverket 1:2006, s.15)

 

Rökavvänjningsstöd

Patienten bör rekommenderas totalt rökstopp. Även snus bör undvikas. Region Jönköpings län har specialutbildade tobaksavvänjare på nästan varje vårdcentral. De erbjuder stöd till patienter som vill sluta använda tobak.

 

Länk till tobaksavvänjare i Jönköpings län:

http://www.tobaksfakta.org

 

Patientutbildning inkluderar rådgivning kring vikt, kost,  motion och medicinering (inklusive ”självmedicinering”) samt överenskommelse om uppföljningsrutiner

Viktkontroll (som för hjärtsviktkontroll) 

Ett flertal studier visar på goda effekter av strukturerade hjärtsviktsprogram - med fokus på patientutbildning, riktad mot egenvård, ökad följsamhet till läkemedelsordinationer och intensifierad uppföljning med sjuksköterskor. Effekterna är ökad livskvalitet, minskat behov av sjukhusvård och minskad mortalitet. Uppföljningen bör ske tidigt efter sjukhusvård, eftersom dessa patienter löper störst risk för återinläggning.

Råd om regelbunden fysisk aktivitet och anpassad träning bör erbjudas alla patienter i NYHA II-III. Sjukgymnast bör konsulteras för uppläggning av individbaserat träningsprogram. Det kan omfatta såväl konditionsträning (promenader, gymnastik, cykelträning) som perifer muskelträning (till exempel träningsband) eller träning i varmvattenbassäng.

Undvik överdrivet vatten- och saltintag, samt kost som leder till förstoppning. Stora mängder alkohol kan förvärra hjärtsvikt, men måttligt intag (exempelvis ett-två glas vin/dag) är sannolikt inte skadligt. Var uppmärksam på viktökning respektive viktminskning och sätt in åtgärder i form av viktreduktion eller extra energirika måltider.

Det är viktigt att utbilda patienter i kontrollen av sina symtom och egenvård så att de själva kan vidta åtgärder vid symtom på viktökning, andfåddhet och ödem (se Tabell 1, s. 245, Läkemedelsboken).

På varje sjukhus i Region Jönköpings län finns en hjärtsviktsmottagning. På ett antal vårdcentraler finns även särskilt utbildade hjärtsjuksköterskor som hjälp och stöd till hjärtsviktspatienterna.

 

(Källa: Hjärtsvikt, Läkemedelsboken 2007/2008, Apoteket AB, samt Diagnostik och behandling av kronisk hjärtsvikt - behandlingsrekommendation, Information från Läkemedelsverket 1:2006)

 

Influensavaccination (årlig)

Pneumokockvaccination

Alla patienter med hjärtsjukdom rekommenderas årlig vaccination mot influensa. Landstinget i Jönköpings län erbjuder gratis influensavaccinering för alla länsbor äldre än 65 år, samt för personer med hjärt-lungsjukdom.

Patienter med hjärtsjukdom bör även ges en grundvaccination med pneumokockvaccin.

 

Område 11: Ge tillförlitlig evidensbaserad vård till patienter med hjärtsvikt

 

Uppdaterad: 2014-12-29
Rolf Bardon, Qulturum, Verksamhetsnära funktion