Region Jnkpings ln Futurum - akademin för hälsa och vård
plus.rjl.se/futurum

Biomarkörer ger ny kunskap om kolorektal cancer

Såväl risken för att drabbas av kolorektal cancer som chansen för överlevnad går att koppla till en rad  så kallade biomarkörer. Många års lokal forskning ger helt ny kunskap som på sikt kan skräddarsy behandlingen för patienterna.

När en patient opereras på Länssjukhuset Ryhov för kolorektal cancer (tjocktarms- och ändtarmscancer) tas prov från cancertumören och frisk vävnad, samt ett blodprov för laboratorieundersökning.
I detta material, som idag omfattar cirka 400 patienter, har en grupp forskare i Jönköping funnit så kallade biomarkörer som dels visar på ökad risk för att insjukna, dels visar på stor variation i möjligheten till tioårig överlevnad, ungefär mellan 35 och 75 procent.

Började leta markörer

Forskningen startade i mitten av 1990-talet då Jan Dimberg, idag lektor på Hälsohögskolan och docent i molekylärbiologi och genetik, knöt kontakt med kirurgen Anders Hugander på Ryhov.

– Jag var doktorand i Linköping och ville samla vävnad för att titta närmare på kolorektal cancer, säger Jan Dimberg. Vi sökte några markörer som kunde kopplas till prognos och behandlingsstrategi. Ett av målen är att göra behandlingen individuell. Vem ska ha cellgiftsbehandling och i vilket stadium? Där är den genetiska uppbyggnaden viktig. Vi vet ju till exempel att viss cytostatika inte biter på vissa patienter.
Ny kunskap kan göra att cellgiftsbehandling kan undvikas där den inte ger effekt.

– Cellgifter är en väldigt krävande behandling, så det vore bra om man kunde göra den mer individuell, säger Sture Löfgren, överläkare på mikrobiologen och medlem i forskningsgruppen.

Jämförs med blodgivare

Undersökningarna av patienterna med kolorektal cancer har jämförts mot åldersmatchade friska blodgivare i sökandet efter genetiska skillnader mellan cancersjuka och friska. Dessutom studerar man om det finns skillnader med andra etniska populationer, tack vare ett samarbete med ett sjukhus i Vietnam.

– Vi undersöker såväl risken för att få cancer, som risken för dess spridning. Vi tittar även på behandlingsstrategier och markörer som visar skillnad i överlevnad, säger Andreas Matussek, verksamhetschef för laboratoriemedicin. Vi ser att det finns en koppling mellan inflammation och utveckling av cancer. Några av fynden är genetiska markörer, man kan kalla dessa för riskanlag, som har betydelse för att få cancer och som visar samband med möjligheten till tioårig överlevnad, markörer som är möjliga att detektera med ett blodprov.

Långsiktig forskning

Slutsatserna är resultatet av ett långsiktigt arbete där man jämför vävnad och blod för att se om det finns kopplingar som kan ha betydelse för möjligheten att enkelt upptäcka biomarkörer. Med den nya kunskapen kan forskningen fortsätta kring vilka biologiska och genetiska faktorer som påverkar cancerns utveckling, i syfte att förbättra möjligheten till överlevnad.

– Tänk om man kunde få fram ett test, ett blodprov, för att se hur behandlingen kan maximeras för just den personen, säger Andreas Matussek.

”Unikt samarbete”

Det är vävnads- och blodproverna från operationerna som ger forskningsmaterialet.

– Vi tar proverna i slutet av den två-tre timmar långa operationen. Det tar bara några minuter, och för att komma ihåg det har vi satt upp en bild på Jan Dimberg. Det är viktigt att proverna snabbt läggs i kolsyresnö för transport till laboratoriemedicin. Logistiken är viktig och vi har ett väldigt bra samarbete med operationspersonalen, säger kirurgen Niklas Zar, som tycker att projektet är mycket spännande:

– Samarbetet labbmänniskor och kliniker är unikt. Drömmen är att använda biomarkörerna kliniskt för att sortera fram de patienter som har extra hög risk för återfall, och då ge dem tilläggsbehandling och kanske tätare uppföljning. I dag får en grupp patienter med vissa riskfaktorer för återfall cellgifter som komplement efter operationen. Men vi vet att det i den grupp som traditionellt inte får cellgift finns patienter som det går dåligt för. Om vi kunde hitta en markör för dem som har dålig prognos, kunde de också få tilläggsbehandling med cellgift för att minska risken för återfall.

34 vetenskapliga artiklar

Hittills har detta lokala forskningsprojekt mellan Hälsohögskolan, laboratoriemedicin och kirurgkliniken på Ryhov resulterat i 34 vetenskapliga artiklar och fler är på gång. Projektet fortsätter också och nu har en doktorand i Linköping knutits till det.

– Genom att åren har gått kan vi nu börja skörda resultat. Det är viktigt nu att koppla ihop alla fynd vi har gjort med de långsiktiga kliniska resultaten för att kunna sålla ut prognostiska faktorer. Det är ett väldigt komplext mönster av markörer som vi nu kan börja lägga, säger Jan Dimberg.

Öka patientsäkerheten

Sture Löfgren konstaterar att det handlar om en klinisk patientnära forskning i syfte att öka patientsäkerheten och ge kirurgin möjlighet att förbättra vården.

– Här är den långa tiden i forskningen viktig, men vårt dilemma är att politiker och patienter ofta vill ha snabba svar.

På sikt hoppas forskarna i Jönköping att fynden kan leda till metoder som kan förutse både risk och överlevnad.

– Målet vore att hitta ett test, likt PSA-provet för prostatacancer, som kan användas vid screening av kolorektal cancer. Men sannolikt är orsaken till kolonrektalcancer en mix av flera saker, säger Andreas Matussek.

Mikael Bergström

Fotnot: Med biomarkörer menas dels biologiska markörer, ämnen som går att koppla till ett visst medicinskt tillstånd, dels genetiska markörer, igenkänningsställen i arvsmassan kopplat till risken för sjukdomar.

Uppdaterad: 2014-07-31
Ulla Hansson Green, Futurum, Verksamhetsnära funktion