Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Betareceptorblockerare

Betablockerare minskar kontraktilitet och hjärtfrekvens, varför dessa teoretiskt skulle ha negativa effekter vid kronisk hjärtsvikt. Den ökade sympatikustonus vid hjärtsvikt tycks dock inducera en mängd negativa effekter på hjärtat, och det visar sig att försiktigt insättande av betablockerare i långtidsbehandling har gynnsamma effekter.

Mekanismerna bakom förbättringen är sannolikt flerfaldig, antiischemisk effekt, skydd mot toxiska katekolamineffekter på myokardcellerna, uppreglering av betareceptorer i hjärtmuskeln samt förbättrad  kronotrop/inotrop relation är alla tänkbara. Således verkar betareceptorblockerarna verka primärt genom att blockera effekterna av det överaktiva sympatiska nervsystemet vid hjärtsvikt. Jämför med ACE-hämmarna som blockerar effekterna av ett överaktivt RAAS.

Betablockerarnas olika verktygsmekanismer

  • Selektiva ß1-receptor blockerare (metoprolol, bisoprolol)
  • ß1 + ß2 + α1 receptorblockerare (carvedilol).

Ett flertal studier har slutförts för att värdera dessa olika betablockerare vid hjärtsvikt och i flertalet fall som tilläggsbehandling till ACE-hämmare och diuretika samt även digoxin. Man har kunnat visa på att långtidsbehandling med ß-blockerare förbättrar symtom, livskvalitet, arbetsförmågan och vänsterkammarfunktionen, minskar vårdtiden på sjukhus och sänker dödligheten i hjärtsvikt.

För både Bisoprolol®  och Metoprolol ®  har mortalitets-reduktion vid tilläggsbehandling till ACE-hämmare visats även för den oselektiva betablockeraren carvedilol finns mortalitetsvinster.

Data finns idag för rekommendation att behandla hjärtsviktpatienter i NYHA II och IV med betablockerare som tillägg till behandling med ACE-hämmare och eventuellt diuretika.

Titreringsschema

Bisoprolol    måldos 10 mg x 1
Metoprolol   måldos 200 mg x 1
Carvedilol    måldos 25 - 50 mg x 2

Vecka % av måldos
1 - 2 12,5 %
3 - 4 25 %
5 - 6 50 %
7 - 8 75 %
9 - 10 100 %
  1. Titreringsschemat ovan skall ses som ett förslag. En sjukare patient kan kräva låg initialdos under längre tid och långsammare dosökning. Målet är inte slutdos utan en hjärtfrekvens på ca 60 slag/min.
  2. Stabilisera först patientens hjärtfunktion med ACE-hämmare och diuretika.
  3. Om hypotension föreligger reducera i första hand diuretika, nitrater och andra vasodilaterande farmaka.
  4. Vid besvärande symtom avvakta något med doshöjning eller reducera tillfälligt dosen.
  5. Bättre med låg dos betablockad än ingen dos alls!

Patient som behandlas med betablockerare skall informeras om att biverkningar som eventuellt uppstår initialt oftast är övergående. Vidare att förbättring av symtom dröjer 2-3 månader och vid grav svikt ända upp till 12-18 månader. Patienten skall också informeras om att man kan uppleva en tillfällig försämring efter varje dosökning. Man har kunnat visa på minskad progression av hjärtsvikt även hos patienter som inte svarar med symtomförbättring på behandling med betablockerare.

Detta är ett fördjupningsdokument till Fakta Hjärtsvikt.

Mer information

Detta är en fördjupning till Hjärtsvikt

Uppdaterad: 2016-06-01
Johanna Rosander, Folkhälsa och sjukvård, Verksamhetsnära funktion