Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Hypotyreos

Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Grundregeln är att hypotyreos utreds och behandlas i primärvård. Mycket grav hypotyreos (myxödemkoma) är akut sjukhusfall. Vid central hypotyreos skrives remiss till endokrinolog.

Diagnostik och utredning

Den vanligaste orsaken till primär hypotyreos är autoimmun tyreoidit (pos TPO-ak). Övriga orsaker kan relativt enkelt uteslutas genom en noggrann anamnes – tidigare tyreoideakirurgi, radiojodbehandling, extern strålning, tidigare tyreoideasjukdomar (Mb Graves, tyreoidit), läkemedel (litium, amiodaron, interferon) och jodbrist (mycket ovanligt hos infödda svenskar). Utesluts dessa tillstånd så finns i praktiken inga diff diagnoser till autoimmun tyreoidit, och någon ytterligare utredning är därför sällan indicerad vid klar primär hypotyreos. Det är dock viktigt att vara medveten om att många andra sjukdomstillstånd, operationer och trauman (”non-thyroidal illness”, NTI) kan orsaka övergående rubbningar av tyreoideastatus, avvikande värden som uppmätes i samband med annan sjukdom skall därför alltid kontrolleras om i lugnt skede.

Klassiska symtom vid hypotyreos är trötthet, håravfall, viktökning, frusenhet, generell svullnad etc. Då symtombilden ofta kan vara diffus och ospecifik bör man vara frikostig med att screena för hypotyreos.

Vid klinisk misstanke om hypotyreos analyseras TSH och T4:

Högt TSH + lågt T4

I princip alltid behandlingsindikation, ingen ytterligare utredning behövs. Är TSH-stegringen endast måttlig (<10 mU/L), kan det dock vara rimligt att diagnosen först bekräftas med nytt prov efter 4-6 veckor, och att man då även kompletterar med TPO-ak.

Högt TSH + normalt T4

S k subklinisk hypotyreos, trots namnet ofta symtomgivande. Bekräfta diagnosen genom att ta om prover inkl TPO-ak efter 4-6 veckor. TSH >10 mU/L utgör klar behandlingsindikation. Vid TSH 4 – 10 mU/L och symtom förenliga med hypotyreos, rekommenderas behandling på prov. Positiva TPO-ak talar för ökad risk för att utveckla manifest hypotyreos och stärker behandlingsindikation. Behandlingseffekten bör utvärderas efter 3-6 månaders behandling.

Lågt, normalt eller marginellt stegrat TSH + lågt T4

Misstänk central hypotyreos, d.v.s. hypotyreos sekundär till hypothalamisk/hypofysär process. Bekräfta diagnosen med nytt prov efter 4-6 veckor. Är TSH stegrat kan det vara rimligt att även kontrollera TPO-ak. Remiss till endokrinolog, ring och diskutera i tveksamma fall.

Det spekuleras numera ofta om en variant av hypotyreos med normala serumprover, men sänkta nivåer av tyreoideahormoner intracellulärt. Det tänkta tillståndet går under namnet ”hypotyreos typ 2” eller ”Wilsons syndrom”. Vissa privata laboratorier erbjuder analys av tyreoideahormoner i urin, vilket sägs kunna ge bättre information om de intracellulära nivåerna. Det finns dock inga vetenskapliga belägg för att tillståndet ”hypotyreos typ 2” skulle existera, och urinanalyser har inte visats kunna tillföra något i hypotyreosdiagnostiken. Grundregeln är tills vidare att behandling inte skall sättas in vid normala tyreoideavärden.

Behandling

Hypotyreos behandlas med levotyroxin (Levaxin, Euthyrox).

Behandlingen startas med 25-50 µg x 1, hos äldre och hjärtsjuka väljes företrädesvis den lägre startdosen. Dosen utvärderas med ny provtagning efter 6-8 veckor, och justeras vid behov med 25 µg i taget, följt av ny provtagning efter 6-8 veckor etc. Behandlingsmålet är ett TSH-värde på 0.4-2.0 mU/L, samt symtomfrihet. För att uppnå det sistnämnda kan man ibland få acceptera ett något högre eller lägre TSH. Observera dock att regress av symtom ofta går långsamt, inte sällan 6-12 månader trots normalisering av prover.

Observera att ett flertal läkemedel påverkar absorptionen av levotyroxin, detta gäller främst perorala järn- och kalciumpreparat. Läkemedlen bör därför ges med minst 4 timmars mellanrum.

I enstaka fall lyckas man inte uppnå symtomfrihet vid levotyroxinbehandling, trots normaliserat TSH. I vissa av dessa fall kan det föreligga en defekt perifer konvertering av T4 till det aktiva hormonet T3. Man kan då åstadkomma en förbättring genom att tillföra syntetiskt T3, liotyronin (Liothyronin). Patienten bör ha varit välinställd på levotyroxin 18 månader innan denna behandling provas. Sker ingen förbättring inom 6 månader avslutas behandlingen. Dessa fall bör diskuteras med endokrinolog.

På licens kan förskrivas svinsköldkörtelpreparat (Armour Thyroid). Dessa innehåller en blandning av T4 och T3, dock med en för människa ofysiologiskt hög T3-halt. Medlet har inte visats ha någon fördel utöver licensfria alternativ, och användning rekommenderas ej.

Sjukskrivning

Sjukskrivning vid hypotyreos (låg ämnesomsättning), Försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen (nytt fönster)

Uppföljning

Välinställd patient kan följas med provtagning 1 gång/år.

Kom ihåg att patienter med autoimmun tyreoidit löper ökad risk att drabbas av andra autoimmuna sjukdomar (som del i ett autoimmunt polyglandulärt syndrom). Här ingår främst Mb Addison, celiaki, atrofisk gastrit (B12-brist!) och typ 1-diabetes. 

Fastställt: 2009-08-19

Reviderad: 2016-08-15

Giltigt till och med: 2018-08-15

Fastställt av: Medicinsk programgrupp endokrinologi och primärvård

Ansvarig grupp: Endokrinologi

Granskat av grupp: Endokrinologi

Kontaktperson för innehåll:

Anders Tengblad, Distriktsläkare, Wetterhälsan, Privata vårdgivare

Författare:

Anders Tengblad, Distriktsläkare, Wetterhälsan, Privata vårdgivare

Uppdaterad: 2016-10-12
Johanna Rosander, Folkhälsa och sjukvård, Verksamhetsnära funktion