Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Urininkontinens hos kvinnor

Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Primärvården handlägger primärt de flesta fall. Distriktssköterska (på de flesta vårdcentraler finns strukturerad inkontinensmottagning), barnmorska inom kvinnohälsovården eller sjuksköterska i kommunal sjukvård utgör första vårdinstans. I följande fall finns indikation för remiss till kvinnokliniken (viktigt att då bifoga utredningsresultaten):

  • vid misstanke om malignitet i urinvägar (alt remiss till urolog) eller könsorgan.
  • vid kort anamnes på urinträngningar (<3-6 månader).
  • vid tydligt framfall och inkontinens.
  • vid inkontinens och upprepade urinvägsinfektioner.
  • vid blåstömningsbesvär eller resurin > 150 ml.
  • om patienten tidigare genomgått strålbehandling eller kirurgi i lilla bäckenet.
  • vid terapisvikt på given behandling efter ca 6 månader.

Efter utredning/behandling på kvinnokliniken kan återremiss ske till primärvården.

Diagnostik och utredning

Klassificering urininkontinens

Viktigt är att fastställa typ av inkontinens, orsakssammanhang och grad av besvär. Detta görs genom urinprov och/eller patientblanketter vid inkontinens (Anamnes/sjukdomshistoria, miktionslista, frågeformulär till besök, symtomscore för kvinnor samt eventuellt blöjvägningstest):

Patientblanketter vid inkontinens (begränsad behörighet, nytt fönster)

Ovanstående kan gärna utföras av sjuksköterska/barnmorska som bör erbjuda patienten ett uppföljande återbesök.

Handläggning hos distriktssköterska

Då ovanstående är klart kan det räcka med diskussion mellan distriktssköterska/barnmorska och distriktsläkare, där man går igenom de fynd som gjorts . Diagnos bör då sättas för att möjliggöra sökbarhet i journalen. Okomplicerade fall av inkontinens med typisk anamnes bör kunna handläggas primärt av enbart distriktssköterska/barnmorska.

Vid behov sker samråd med distriktsläkare som kan:

  • kompletterar anamnesen
  • korrigerar medicinering
  • vid behov behandla ev vaginal atrofi och obstipation
  • utför gynekologiskt status
  • utför neurologstatus
  • överväger remiss enligt ovanstående

Prevention

Regelbunden bäckenbottenträning är viktigaste förebyggande åtgärden. Vid hög ålder minskar blåskapaciteten. Regelbundna toalettbesök och eventuell hjälp till toaletten innan blåsan är fylld är en viktig förebyggande åtgärd hos äldre.

Behandling

Behandlingsformer i första hand
Typen av inkontinens styr behandlingsvalet. Vid blandinkontinens - behandla det mest besvärande först!

Bäckenbottenträning

Vid genuin ansträngningsinkontinens kan patienten direkt hänvisas till specialutbildad sjukgymnast om sådan finns för bäckenbottenträning i sex månader. Tillämpas även vid andra inkontinensformer.
Bäckenbottenträning

Blåsträning

Är ofta en effektiv behandling vid trängningsinkontinens. Syftet är att lära sig ett nytt blåstömningsbeteende .
Blåsträning

Ytterligare behandlingsformer

Läkemedel

I behandlingen ingår tidigt att också behandla eventuell obstipation och vaginalatrofi. Mot atrofiska slemhinnor ges i första hand lokalbehandling, som finns i form av vagitorier/vaginalkräm (Ovesterin), vaginalring (Oestring) eller  vaginaltabletter (Vagifem). Om lokalbehandling av någon orsak inte är möjlig kan peroralbehandling ges med oestriol där 1 mg är standarddosering. Peroral östriolbehandling utan gestagentillägg kan ge blödningar. Signifikant cancerrisk föreligger efter fem års behandling.

Vid trängningsinkontinens (som inte svarat på blåstränings-behandling i minst 6 veckor) kan antikolinergica ha god effekt. Utvärdera efter 2-3 månader. Vid otillräcklig effekt eller vid biverkningar kan man överväga preparatbyte. Försiktighet gäller med antikolinergica vid blåstömningsproblem.

Vid positiv urinodling görs lämpligen ett behandlingsförsök med antibiotika efter resistensbestämning. Om uteblivet svar kan det ev tolkas som inkontinens med samtidig asymtomatisk bakteriuri. Diskutera gärna med erfaren gynekolog eller infektionsläkare före eventuellt upprepade antibiotikakurer eller långtidsbehandling.

Elektrostimulering

Används framför allt vid trängningsinkontinens men kan även prövas vid ansträngningsinkontinens. Metoden bygger på att aktivera sfinkterfunktionen och inhibera detrusorn och sker via en elektrod placerad vaginalt eller analt. Utprovning sker för lämpligt stimulansmönster av uroterapeut eller inkontinenssköterska med utbildning för detta och kan sen skötas av patienten själv.

Akupunktur

Samma syfte och fysiologisk princip som för elektro- stimulering. Utförs av akupunktör med denna utbildning.

Kirurgisk behandling

Vid ansträngningsinkontinens som inte tillfredsställande svarar på konservativ behandling kan operation bli aktuell efter gynekologisk bedömning. Metoden går ut på att ge ett ökat stöd under uretra. Vanligast är olika typer av slyngplastiker såsom TVT eller TVT-O-plastik (Tensionfree Vaginal Tape), där en slynga av prolene-nät läggs under uretra. Operationen görs så gott som alltid  i lokalbedövning eftersom patienten behöver medverka med hostning så att slyngans sträckning kan optimeras för att undvika läckage.

Efter operationen kontrolleras residualurin (bör vara < 150ml). Operationen kan oftast göras polikliniskt med hemgång efter några timmar och sjukskrivning i 1-2 veckor beroende på arbetets art.

Sakral nervstimulering

Är en behandlingsmetod som utförs inom regionsjukvården  vid särskilt svår trängningsinkontinens. Aktuell endast för ett fåtal patienter.

Omvårdnad

Toalettassistans är särskilt lämpligt vid urininkontinens hos äldre eller vid nedsatt kognitiv funktion. Den omfattar tre metoder: schemalagda toalettvanor, vaneträning samt uppmärksamhetsträning - prompted voiding.
Toalettassistans

Hjälpmedel

Hjälpmedel tillhandahålls under utredningens gång. Förskrivning sker vid behov efter utredning och diagnostisering.
Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården SOSSF 2008:1 (nytt fönster)

Fastställt: 2009-10-01

Reviderad: 2016-04-05

Giltigt till och med: 2018-04-05

Fastställt av: Medicinsk programgrupp kvinnohälsa och primärvård

Ansvarig grupp: Kvinnohälsa

Granskat av grupp: Kvinnohälsa

Kontaktperson för innehåll:

Annegret Sauer, Distriktsläkare, Smålandsstenars vårdcentral, Vårdcentralerna Bra Liv

Författare:

Annegret Sauer, Distriktsläkare, Smålandsstenars vårdcentral, Vårdcentralerna Bra Liv

Uppdaterad: 2016-06-01
Johanna Rosander, Folkhälsa och sjukvård, Verksamhetsnära funktion