Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Adjuvant behandling vid bröstcancer

Olika prognostiska och prediktiva faktorer värderas vid bröstcancer med syfte att bedöma prognos (risk för recidiv) samt för att prediktera för effekt av adjuvant/neoadjuvant systemisk behandling.

Exempel på faktorer:

  • Ålder vid insjuknande
  • Tumörstorlek
  • Antal lymfkörtelmetastaser i axillen
  • Histologisk grad
  • Hormonreceptoruttryck (östrogen och progesteron)
  • HER2-uttryck
  • Proliferation
  • Lymfovaskulär invasion

Behandlingen benämns neoadjuvant om den ges innan operation (ofta i tumörkrympande syfte) och adjuvant om den ges postoperativt. Syftet är med behandlingen är att minska risken för recidiv.

Följande behandlingsalternativ kan vara aktuella och ofta ges en kombination av flera:

  • Cytostatikabehandling
  • Antikroppsbehandling
  • Endokrin behandling
  • Zoldedronsyra
  • Strålbehandling

Det finns nationella, regionala och lokala riktlinjer för de neoadjuvanta/adjuvanta behandlingen. Behandlingsplanen görs upp på multidisciplinär konferens, men slutgiltigt besked tas alltid i samråd med den enskilda patienten.

Cytostatikabehandling

Då cytostatikabehandling bedömts aktuell inleds denna vanligen efter genomförd kirurgi men i vissa situationer (till exempel vid mer avancerat tumörstadium) ges cytostatika innan operation - så kallad neoadjuvant behandling. Behandlingstidens totala längd är 4–5 månader.

Antikroppsbehandling

I ca 15% av alla bröstcancertumörer kan man finna ett överuttryck av tillväxtreceptorn HER2 vilket är förknippat med en sämre prognos om ingen adjuvant behandling ges. Tumören betraktas då som HER2-positiv och i denna situation kan behandling med antikroppen trastuzumab vara aktuell. Denna behandling ges var tredje vecka under ett år och kombineras initialt alltid med cytostatika. I vissa fall ges även ett tillägg av antikroppen Perjeta.

Endokrin behandling

Adjuvant endokrin behandling förutsätter förekomst av hormonreceptorer på tumörcellernas yta vilket undersöks med immunhistokemisk teknik.

Behandlingstiden är vanligen 5 år, men vid spridning till lymfkörtlar i axillen tar man efter 5 år ställning till förlängd endokrin behandling i ytterligare 5 år.

Val av behandling beror på patientens ålder (menopausstatus) och övriga riskfaktorer. Aktuella preparat i nuläget är:

  • tamoxifen
  • aromatashämmare
  • GnRH-analoger

Zolderonsyra

Zolderonsyra som är en bisfosfonat har också visat sig minska risk för återfall och död i bröstcancer hos postmenopausala kvinnor. Ges som infusion var 6:e månad i 3 år (6 doser) och parallellt ges kalk- och D-vitamintillskott.

Strålbehandling

Den postoperativa strålbehandlingen kan ges mot bröst (efter bröstbevarande kirurgi), mot bröstkorgsvägg samt mot regionala lymfkörtelstationer i armhåla och fossa supraclavicularis. Strålbehandlingsperioden inleds med 1–2 besök för förberedelser och pågår därefter varje vardag under 16 eller 25 behandlingstillfällen.

Efter bröstbevarande kirurgi hos yngre patienter ges ofta en tilläggsbehandling (boost) mot operationsområdet vilket medför ytterligare 8 behandlingstillfällen.

 

 

 

 

Mer information

Detta är en fördjupning till Bröstcancer

Uppdaterad: 2016-06-01
Johanna Rosander, Folkhälsa och sjukvård, Verksamhetsnära funktion