Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Oro och ångest hos barn och ungdomar

Ångest är primärt en reaktion kopplad till en upplevelse av rädsla och hot. Det är en naturlig reaktion och något som behövs för vår överlevnad. Ångestsyndrom utvecklas sällan före 5-6 års ålder. Vanlig ångest så kallad rationell ångest kännetecknas av att det finns en uppenbar orsak till ångest. När barn och ungdomar upplever ångest som irrationell och utan anknytning till reella livssituationer som ger en påverkan på funktionsförmågan övergår det i ångestsyndrom. Det finns olika typer av ångestsyndrom, exempelvis paniksyndrom, social fobi och tvångssyndrom etc. Ångestproblematik visar sig inte sällan vid annan symtomatologi till exempel nedstämdhet, neuropsykiatri, utåtagerande beteende, självskada eller missbruk.

Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Barn och unga med oro och ångest kan vara i behov av olika insatser på olika nivåer, beroende på symtomens svårighetsgrad men också utifrån barnets ålder, eventuell annan problematik, familjens situation och tidigare insatser.

Oro och ängslan: Lindriga funktionssvårigheter som är övergående. Det kan visa sig genom irritation, ledsenhet och koncentrationssvårigheter och ständiga försäkringar från vuxna att något farligt inte skall hända. Psykosomatiska besvär. Reaktioner på normala utvecklingskriser, stressframkallande livshändelser t ex föräldraseparation, dödsfall och ett syskons födelse.

Ångest: Varierande funktionsförmåga med sporadiska svårigheter eller symtom inom flera, men inte alla, sociala områden. Täta ångestattacker, grubblerier, tendens till socialt undandragande och viss skolfrånvaro. Ringa påverkan på nätverket.

Svår ångest: Betydande nedsättning av funktionsförmågan inom flera områden. Svår ångest ger en allvarlig påverkan på barnet/ungdomens livsföring, generalisering på ångestproblematik, familjens nätverk är indraget i symtomatologin. Påtagligt tillbakadraget och isolerat beteende, till exempel hög skolfrånvaro/skolvägran, drar sig undan fritidsaktiviteter och kamrater.

Grad av funktionsnivå 0-5 år 6-12 år 13-18 år
Insatser på olika vårdnivåer
Oro och ängslan -Barnhälsovård
-Familjecentral
-Förskola
-Elevhälsan
-Vårdcentral*
-Barn- och ungdomshälsan

-Elevhälsan
-Vårdcentral*
-Barn- och ungdomshälsan  -Ungdomsmottagning

Ångest -FBHV (Föräldrar och barnhälsovårdspsykologer)
-Socialtjänsten
-Vårdcentral*
-Barn- och ungdomshälsan
-Socialtjänsten
-Skolan i samverkan med -Barn- och ungdomshälsan och Socialtjänsten
-Vårdcentral*
-Barn- och ungdomshälsan
-Ungdomsmottagning
-Socialtjänsten
-Skola i samverkan med Barn- och ungdomshälsan och socialtjänsten
Svår ångest -Barn- och ungdomspsykiatrin
-Socialtjänsten i samverkan med Barn- och ungdomspsykatrin
-Barn- och ungdomspsykatrin
-Socialtjänst och skola i samverkan med Barn- och ungdomspsykiatrin
-Barn- och ungdomspsykiatrin
-Socialtjänst och skola i samverkan med Barn- och ungdomspsykatrin

 

* Vårdcentralens uppdrag vid ångest är differentialdiagnostik gentemot kroppslig ohälsa och vid upptäckt av ångest vid behov vidare remiss till enhet med behandlingsansvar.

Remiss

De flesta verksamheter kan barn, ungdomar och vårdnadshavare/föräldrar söka till själva. När en verksamhet hänvisar till annan verksamhet skickas remiss eller motsvarande. Ungdomsmottagningen tar ej emot remisser.

En remiss bör innehålla uppgifter om:

  • Familj, inklusive vårdnadsförhållanden, aktuella adresser och telefonnummer
  • Förskola/skola
  • Fritid/kamrater
  • Tidigare/nuvarande kroppslig sjukdom och psykisk ohälsa
  • Hereditet (ärftlighet)
  • Psykstatus, observationer av barn/ungdom vid besök
  • Aktuella symtom, eventuell utlösande faktor
  • Åtgärder/insatser som prövats
  • Barnets/ungdomens och vårdnadshavarnas inställning till remiss
  • Inremitterande vill/kan medverka vid bedömning

Barn och ungdomshabiliteringen:

Barn och ungdomar som tillhör barn och ungdomshabiliteringen och samtidigt har oro och ångest, kan få insatser gällande oro och ångest om det bedöms att funktionsnedsättningen är den huvudsakliga orsaken till problematiken.

Diagnostik och utredning

Vid första kontakt

Oavsett vilken verksamhet som först kommer i kontakt med barnet/ungdomen och/eller vårdnadshavare görs en bedömning av oro och ångestbesvären.

Bedöma symtom – art och grad

En bedömning bör göras av ångestsymtomen och i hur hög grad dessa påverkar barnets/den unges dagliga funktion både avseende viktiga relationer, skolgång, kamrater och fritid. Det är viktigt att urskilja vad som är åldersadekvat och normal oro från vad som är symtom på ångesttillstånd.

Bedöma risk-/skyddsfaktorer

Bedömning av vårdnadshavares/föräldrarnas styrkor och svagheter som förklaring till symtomens uttryckssätt och bakgrund. Kartlägga förekomst av mobbing, begåvningsnedsättning eller sjukdom. Även viktigt att kartlägga resultat av eventuella tidigare insatser kring problematiken. Detta har betydelse för fortsatt behandling/insats/åtgärd samt om behov finns av samverkan mellan olika verksamheter. Vid utebliven behandlingseffekt behöver behandlingsinsatsen utvärderas.  Ställning behöver tas till om remiss till nästa vårdnivå eller om samverkan behövs med vårdgrannar. Vid behov konsultera annan vårdnivå.

Prevention

Samhällets förebyggande insatser är viktiga för barn och ungdomars hälsa och utveckling. Det förebyggande arbetet är att tidigt upptäcka psykisk ohälsa samt erbjuda insatser. Samhällets aktörer är barnhälsovården, elevhälsan, familjecentralen, folktandvården, förskolan, primärvården, skolan och ungdomsmottagningen.

Skyddsfaktorer
Den viktigaste skyddsfaktorn för barn och ungdom är ett tryggt föräldrastöd, med god omsorgsförmåga, samt förmåga att skapa gränssättning och kommunikation på ett positivt och stödjande sätt. Av stor betydelse är att vårdnadshavare/föräldrarna och övrigt nätverk har god förmåga att ta till sig råd och genomföra behandlingsprogram.

För barn och ungdomar är generella skyddsfaktorer god begåvning, känslomässig mognad, social kompetens, temperament, tryggt anknytningsmönster, personlig copingförmåga, positiv självkänsla och en välfungerande skolsituation.

Riskfaktorer
Riskfaktorer för barn och ungdom att utveckla ångestsyndrom är bristande föräldrastöd, överdriven känslomässig involvering liksom alltför distanserande vårdnadshavare/föräldrar samt otrygg anknytning.

Andra riskfaktorer är en stark ärftlighet för ångest syndrom, psykosociala påfrestningar, tidigare och nytillkommen traumatisering, samsjuklighet med tillstånd som neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och tecken på allvarlig depressivitet med eller utan självmordsrisk.

Behandling

Grad av funktionsnivå 0-5 år 6-12 år 13-18 år
Behandling, åtgärd och insats på olika vårdnivåer
Oro och ängslan -Information och rådgivning
-Familjestöd
-Information och rådgivning
-Stödsamtal
-Familjestöd
-Psykoedukation
-Information och rådgivning
-Stödsamtal
-Familjestöd
-Psykoedukation
Ångest -Information och rådgivning
-Familjestöd
-Psykoeddukation
-Information och rådgivning
-Familjestöd
-Psykoedukation
-KBT-behandling
-Information och rådgivning
-Familjestöd
-Psykoedukation
-KBT-behandling
-Medicinsk behandling
Svår ångest -Psykoedukation
-Familjeterapeutisk behandling
-Psykoedukation
-Familjeterapeutisk behandling
-KBT-behandling
-Medicinsk behandling
-Psykoedukation
-Familjeterapeutisk behandling
-KBT-behandling
-Medicinsk behandling

 

Samverkansformer

Myndigheter (polis, förskola, skola samt hälso- och sjukvård) som kommer i kontakt med barn och ungdomar har en samverkansskyldighet som är reglerad i 6§ förvaltningslagen. När det gäller frågor som rör barn och ungdomar som riskerar att fara illa finns en särskild skyldighet enligt 5 kap § 1:a  socialtjänstlagen. Varje enskild verksamhet har anmälningsskyldighet till socialtjänsten enligt 14 kap § 1b Socialtjänstlagen (SoL).

Anmäla oro för barn, stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare, Socialstyrelsen (pdf, nytt fönster)

Barn som far illa, eller misstänks fara illa, Fakta

Om behov finns av samordning av insatser för barn/ungdom både från socialtjänsten, skolan och hälso-och sjukvården ska kommun och Region Jönköpings län gemensamt med vårdnadshavare/familjen upprätta en samordnad individuell plan (SIP). Det finns en lagstadgad skyldighet både enligt Hälso- och sjukvårdslagen (3f§ HSL) och Socialtjänstlagen (2 kap. 7 § SoL) att upprätta en SIP. Varje verksamhet ska följa sina riktlinjer.  I Region Jönköpings län ingår förskola/skola som jämlik part.

Regionförbundet: Samordnad individuell plan(SIP)

Uppföljning

Uppföljning och utvärdering av behandling, insatser och åtgärder sker inom respektive verksamhet. Vid uppföljning ska fokus vara på barnets beteende och funktion i olika livsmiljöer samt på barnets och vårdnadshavares/föräldrarnas upplevelse av hur barnet mår. Vid samtidiga samordnade insatser från flera verksamheter finns lagstadgad skyldighet att samverka och följa upp insatser enligt SIP.

Barnperspektivet

Alla barnverksamheter inom kommun och Region Jönköpings län arbetar enligt Barnkonventionen. Följande fyra grundläggande principer ska särskilt beaktas.

  • Artikel 2: barns rätt till likvärdiga villkor
  • Artikel 3: barnets bästa ska komma i främsta rummet i alla beslut som rör barnet
  • Artikel 6: alla barn har rätt till liv och utveckling
  • Artikel 12: alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad
  • Artikel 24: Barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering.

Det innebär att barn och vårdnadshavares görs delaktiga och deras behov och önskemål respekteras.

FN:s barnkonvention om barns rättigheter

Kvalitetsindikatorer

Enkäter som efterfrågar kännedom, användande och användbarhet av FAKTA dokumenten samt uppföljning av besöksstatistik på FAKTA sidan för uppföljning av kvalitetsmått.

Fastställt: 2016-02-02

Reviderad: 2016-02-02

Giltigt till och med: 2018-02-02

Fastställt av: Medicinsk programgrupp psykatri och primärvård

Ansvarig grupp: Psykiatri barn

Granskat av grupp: Psykiatri barn

Kontaktperson för innehåll:

Marit Gustafsson, Chefsöverläkare, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken Länssjukhuset Ryhov, Psykiatri och rehabilitering

Författare:

Uppdaterad: 2017-09-13
Johanna Rosander, Folkhälsa och sjukvård, Verksamhetsnära funktion