Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Allmänna riktlinjer vid behandling av anroexia nervosa

Allmänna riktlinjer vid behandling av anorexia nervosa:

  • Patienter med allvarlig anorexia ska alltid bedömas och undersökas av läkare i samband med första besöket.
  • Majoriteten av patienter med anorexia nervosa skall behandlas i öppenvård.
  • Patienter som nyligen insjuknat i anorexia nervosa skall behandlas med hög prioritet och tidigt insatt behandling.

Riktlinjer för behandling av anorexia nervosa i psykiatrisk öppenvård:

  • Patienten skall ges konkret stöd för att bryta svälten och normalisera ätbeteendet, t ex med matdagböcker, matgrupper och dietiststöd.
  • Medicinska komplikationer (hypokalemi) skall korrigeras.
  • Näringsdryck skall ges vid otillräckligt näringsintag.
  • Riktlinjer för viktuppgång i öppenvård: 0,5 kg/vecka = näringsintag på 2500 - 3000 kcal/dag.

Riktlinjer för behandling av anorexia nervosa  i psykiatrisk slutenvård:

  • Patientens somatiska tillstånd skall övervakas kontinuerligt.
  • Medicinska komplikationer (hypokalemi, hypofosfatemi) skall korrigeras.
  • Normala måltider med måltidsstöd skall upprättas.
  • Vid matvägran ges sondnäring (intravenös nutrition skall undvikas).
  • Vid risk för refeedingsyndrom skall näringsintaget reduceras de första 2 veckorna.
  • Om patienten är över 16 år och har BMI under 13 skall rullstol ordineras, är BMI under 12 skall sängläge ordineras. Riktlinjer för viktuppgång : 0,5 - 1 kg/vecka = näringsintag ca 3000 kcal/dag.


Riktlinjer för behandling av anorexia nervosa i psykiatrisk öppen- och slutenvård:

  • Familjeterapi vid behandling av yngre patienter kan erbjudas.
  • Individualterapi med kognitiv inriktning eller interpersonell terapi rekommenderas till vuxna patienter.
  • Kroppsorienterad terapi (via sjukgymnast) rekommenderas.
  • Co-morbiditet (t.ex. depression eller tvångssymtom) skall behandlas.


Riktlinjer vid behandling av bulimia nervosa:

  • Patienter med bulimi bör träffa en läkare för somatisk undersökning i samband med första besöket.
  • Patienten skall ges konkret stöd för att normalisera ätbeteendet och bryta beteende med hetsätning och kräkningar, t.ex. genom användning av matdagbok.
  • Patienten skall uppmuntras att använda självhjälpsmanualer.
  • Medicinska komplikationer (hypokalemi) skall korrigeras.
  • Individualterapi med KBT eller kognitiv terapi skall ges, i senare skeden även dynamisk terapi med fokus på att förbättra självkänsla och relationer.
  • Korttidsterapi i grupp med fokus på beteendeförändring och självutveckling kan erbjudas.
  • Kroppsorienterad terapi (via sjukgymnast) rekommenderas.
  • Patienten skall remitteras till tandläkare för kontroll av tandstatus.
  • Farmakologisk behandling med Fluoxetin ges vid behov.
  • Co-morbiditet, t.ex. depression skall behandlas.

Behandling i psykiatrisk öppenvård

Behandling av ätstörningar bör i den stora majoriteten av fallen göras i öppenvård. Kombinationer av olika terapiformer används utifrån patientens behov och utifrån de resurser öppenvårdsmottagningen har. Självhjälp, psykopedagogik, nutritionsbehandling, farmakologisk och psykoterapeutisk behandling används vid sidan om sjukgymnastik och arbetsterapi. Behandlingen ges individuellt eller till familjen. Vid behandling av ätstörningar är psykoterapi oftast en central behandlingsmetod.

Behandling i Psykiatrisk slutenvård

Slutenvård används vid utebliven effekt av öppenvård, svåra svälttillstånd och medicinska komplikationer. Syftet är att:

  • Häva svälten och främja viktuppgång hos kraftigt avmagrade patienter i medicinska fara.
  • Avbryta hetsätning, kräkning och/eller laxermedelsmissbruk med medicinska risker eller komplikationer.
  • Normalisera ätandet.
  • Minska depression och suicidrisk
  • Avlasta familjen.

De flesta slutenvårdsprogram är inriktade på närings- och viktmässig rehabilitering, medicinsk övervakning under viktuppgången, normalisering av stört ätbeteende, förhindrande av hetsätning och viktreglerande beteenden. Behandlingen i slutenvård bör innefatta struktur kring måltider för att normalisera stört ätbeteende, strategier för att i förekommande fall underlätta viktuppgång samt förhindra hetsätning och viktreglerande beteende. Förutom struktur kring måltider kan behandlingen innefatta psykopedagogiska insatser riktade mot viktfixering, kroppskännedomsträning, social träning samt psykoterapi i olika former: individuellt, i familj och/eller grupp.

Mer information

Detta är en fördjupning till Ätstörningar hos vuxna

Uppdaterad: 2016-06-01
Johanna Rosander, Folkhälsa och sjukvård, Verksamhetsnära funktion