Region Jnkpings ln Region Plus
plus.rjl.se för vårdpersonal, samverkanspartners m.fl.

Andlig vård i Region Jönköpings län - riktlinjer

RJL 2016/2014. Revidering av LJ 2012/1048. Riktlinjerna är fastställda av hälso- och sjukvårdsdirektören.

Innehåll

Förord

Av budget med verksamhetsplan i Region Jönköpings län (RJL) framgår att hälso- och sjukvården har ett ansvar för att stödja människor i existentiell kris. Det kan beskrivas som situationsbundet, det vill säga begränsas till möten med människor i samband med sjukdom, olyckor och olika former av vård och behandling. All personal bör kunna ge grundläggande stöd vid existentiella kriser. Det är också viktigt att ha kännedom om andra aktörer och resurser inom området.

Andlig vård används som samlingsbegrepp för insatser som bedrivs av företrädare för olika livsåskådningar och trosuppfattningar. Inom den kristna andliga vården i Jönköpings län bedriver Sjukhuskyrkan sen lång tid tillbaka ett uppskattat arbete riktat till patienter, närstående och personal. Sedan några år tillbaka håller även muslimsk och buddhistisk andlig vård på att etablerats i länet. Att nya aktörer inom andlig vård tillkommit har skapat behov av länsgemensam samordning och föreskrifter för andlig vård.

Den första delen av riktlinjerna utgör en bakgrundsbeskrivning som syftar till att sätta in andlig vård i ett sammanhang. Avsnittet tar sin utgångspunkt i begreppet helhetssyn och beskriver översiktligt skillnader och samband mellan existentiella, andliga och religiösa behov. Därefter beskrivs den andliga vårdens framväxt och nutida utformning. Föreskrifterna beskriver villkoren för trossamfund som önskar bedriva andlig vård inom RJL och utgör dokumentets andra och fristående del.

Den existentiella folkhälsan är också ett angeläget ansvars- och utvecklingsområde för RJL.

Helhetssyn inom hälso- och sjukvården

Med helhetssyn eller holism inom hälso- och sjukvården menas vanligen att man ser varje patient som en unik människa i stället för att fokusera på själva sjukdomen eller på en kroppsdel/ett organsystem. Olika aspekter av hälsa är nära samverkande. Att arbeta utifrån en helhetssyn innebär därför att man beaktar både fysiska, psykiska, sociala och andliga eller existentiella behov samtidigt, utan att något av dem betraktas som viktigare än något annat. Forskning som betonar och påvisar samband mellan ett existentiellt perspektiv och medicinsk praktik och hälsa är under stark framväxt.

Helhet och integration (känsla av sammanhang och samhörighet mellan kropp, psyke och själ) ingår som en av åtta grundstenar i WHO:s definition av existentiell hälsa. Helhetssyn i form av att människan har såväl kroppsliga som själsliga och andliga behov, utgör även utgångspunkten för folkhälsoarbete.

Existentiella frågor, andlighet och religion

Existentiella frågor, andlighet och religion har många beröringspunkter, men begreppen är inte utbytbara. Se figur i Sand, L. & Strang, P. (2013). När döden utmanar livet. Om existentiell kris och coping i palliativ vård. Stockholm: Natur och kultur.

Figur andlig vård

Existentiella frågor kan ses som det övergripande konceptet och rymmer frågor eller livsvillkor som alla människor någon gång måste förhålla sig till och hantera; död, ensamhet, tidens gång, frihet, skuld, mening, kärlek, lidande och identitet. Existentiella frågor berörs inom alla religioner men är i sig inte religiösa.

Andlighet utgör en delmängd av det existentiella konceptet, men är ett vidare begrepp än religion. Andlighet kan handla om tron på eller längtan efter något större, något överordnat; en gud, naturen, kretsloppet eller en obestämd kraft som ger mål och mening i livet. Man kan vara sekulär, icke-troende och samtidigt andlig.

Religion och andlighet överlappar också delvis varandra. Hur nära existentiella och andliga frågor är kopplade till specifika religioner varierar emellertid kraftigt. Det finns ett brett spektrum från det specifikt religionsbundna till det mer diffust allmänreligiösa.

Hur människor ser på existentiella frågor förändras genom livet, men också i samband med olycka, sjukdom och död. Vid egen eller närståendes sjukdom finns ofta behov av och tid för bearbetning av frågor som annars inte känns lika påtagliga. Redan att få ett besked om allvarlig sjukdom innebär för de flesta att livet förändras. Studier visar att de andliga frågorna och behoven förstärks i samband med svår sjukdom och döende.

Om en kris domineras av tankar på död, meningslöshet, skuld och existentiell ensamhet, kan man tala om en existentiell kris. Redskapen för att hantera en existentiell kris ser olika ut beroende på livssyn. Andlighet och religion kan ses som vägar för att försöka besvara eller hantera existentiella utmaningar, men det finns också andra förklaringsmodeller och källor till kraft, till exempel människors tro på sig själva.

Hälso- och sjukvårdens ansvar

Att beakta patienters och närståendes religion eller trosuppfattning kan konkret handla om att fråga individer om deras behov och önskemål i mötet med vården. Vård i livets slutskede och dödsfall är exempel på situationer då det kan komma frågor och önskemål utifrån religiösa och kulturella olikheter. Hälso- och sjukvården får inte diskriminera eller behandla någon orättvist för att den har en viss religion eller trosuppfattning. Medarbetare inom hälso- och sjukvården behöver därför ha kunskap om och förståelse för olika religiösa föreställningar och trosuppfattningar.

Hälso- och sjukvårdens ansvar för människors andliga och existentiella behov är situationsbundet och aktualiseras i samband med sjukdom, olyckor och olika former av vård och behandling. I bedömning och diagnostisering kan det ingå att värdera om existentiella faktorer kan tänkas underlätta eller förhindra en läkningsprocess. Ett sätt att mera strukturerat inventera patienters existentiella behov och få vägledning för fortsatta åtgärder är att använda någon form av bedömningsinstrument.

All personal bör kunna ge grundläggande stöd vid existentiella kriser. Det mänskliga mötet, att få någon att tala med och någon som lyssnar är ett sätt att mildra existentiell smärta, men det finns även andra insatser som kan vara värdefulla. Kompetensen ligger framför allt i förhållningssättet; i närvaro och öppenhet för människors frågor, tankar och känslor. Patienter inom palliativ vård och cancerrehabilitering utgör patientgrupper där nationella styrdokument särskilt betonar betydelsen av samtal om livsfrågor.

Patienter i behov av fördjupad samtalskontakt bör hänvisas till en kurator, psykolog eller psykoterapeut. Det är också angeläget att man inom vården har kompetens att bedöma när det är aktuellt att erbjuda hjälp ifrån företrädare för den andliga vården.

Ett exempel som illustrerar ansvarsområdena är att om en patient har dödsångest är det den medicinska professionens ansvar att möta frågor och rädsla kring själva dödsögonblicket (gör det ont, kommer jag att kvävas) medan frågor om vad som kommer efter döden (utplånas jag, finns det en annan existens) hänvisas till företrädare för andlig vård.

I slutänden är det patienten själv som utifrån förtroende väljer om och i så fall vilken kontakt som är aktuell. Insatserna måste alltid baseras på patientens behov och önskemål. Den etiska avvägningen består i att fullt ut respektera den patient som vill lämnas ifred, men att inte heller genom överdriven hänsynsfullhet underlåta att uppmärksamma och tillgodose människors behov.

Andlig vård

I Sverige har den kristna kyrkans omsorg om sjuka långtgående historiska rötter. Kyrkan har också lång tradition av att bedriva andlig vård på fängelser och häkten. Mellan 1860 - 1962 hade landstingen själva ansvar för andlig vård genom anställning av lasarettspredikanter från Svenska kyrkan. Därefter återgick ansvaret för den andliga vården till kyrkan. I ännu giltiga avtal fastställdes att landstingen skulle svara för lokaler och fasta inventarier och att Svenska kyrkan skulle anställa personal och svara för den religiösa verksamheten. 1980 tillkom möjligheten för de frikyrkliga trossamfunden att söka statsbidrag och på motsvarande sätt etablera verksamhet i sjukvården.

Fram till andra världskriget var Sverige ett etniskt, språkligt, kulturellt och religiöst relativt homogent land. Idag är samhället både mångreligiöst och mångkulturellt. Det har medfört ett behov av att bredda och utveckla även den andliga vården. Staten stödjer denna utveckling bland annat genom stöd till katolska och ortodoxa kyrkan samt till muslimska, judiska och buddhistiska riksorganisationer. Den första tjänsten som muslimsk sjukhusimam inrättades 2006. Med tanke på mångfalden av muslimska bekännare och variation i kulturell bakgrund och språk har staten sedan dess valt att ge bidrag till tjänster för muslimska sjukhuskoordinatorer anställda av lokala föreningar. De första deltidstjänsterna som buddhistiska koordinatorer inrättades 2013.

På senare år har begreppet andlig vård börjat användas som ett samlingsbegrepp för insatser som företrädare för olika trossamfund bedriver inom hälso- och sjukvården. Trossamfundens normala verksamhet med besök hos medlemmar på sjukhus uppfattas som medlemsvård och omfattas inte i begreppet andlig vård. Personal inom andlig vård är inte anställda av sjukhusen, utan av lokala församlingar/föreningar respektive riksorganisationer.

Målsättningen med andliga vården kan beskrivas olika beroende på trossamfund, men insatserna omfattar huvudsakligen:

  • enskilda samtal, andlig vägledning och själavård
  • religiösa riter, ceremonier och samlingar
  • krisberedskap och krisstöd vid akuta händelser
  • samtal, handledning och reflektionsgrupper med personal
  • medverkan i utbildning.

Erfarenheter och studier av andlig vård baseras i första hand på Sjukhuskyrkans arbete. Dess medarbetare har ett stort förtroende, bland annat eftersom de utifrån sin ordination har tystnadsplikt och samtidigt inte journalplikt. Det medför att människor vågar samtala om sådant som man inte vill ta upp med vårdpersonal och närstående. Många ser också som en styrka att Sjukhuskyrkan kan bidra med en religiös tolkningsram. Att patienter vill ha kontakt med en religiös företrädare behöver samtidigt inte betyda att de har specifikt religiösa behov. Det är snarare vanligt att människor vill samtala om generella existentiella frågor.

Sjukhuskyrkan dominerar fortfarande starkt inom den andliga vården, medan arbetet inom andra trossamfund på många håll är under uppbyggnad. Organiserade insatser inom hälso- och sjukvården från anställda inom sekulära/icke religiösa organisationer eller föreningar motsvarande trossamfundens andliga vård finns inte i Sverige idag, men är fullt möjliga i framtiden.

Aktuella aktörer och trossamfund - nationellt perspektiv

Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) är en statlig myndighet som ger stöd till trossamfund verksamma i Sverige, dock ej till Svenska kyrkan som får bidrag på annat sätt. Bland trossamfunden ingår bland annat frikyrkor, katolska kyrkan, ortodoxa och orientaliska kyrkor liksom muslimska, judiska och buddhistiska riksorganisationer. Regeringen avgör vilka trossamfund som är berättigade till statligt stöd från SST. Det krävs bland annat att samfundet bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på och att det är stabilt och har egen livskraft.

Sedan början på 1980-talet kan andra trossamfund än Svenska kyrkan via SST söka statliga bidrag till tjänster inom andlig vård. Dessa täcker normalt mellan en fjärdedel till en tredjedel av kostnaderna. SST har även ett statligt uppdrag att verka för samordning av trossamfundens insatser i krisberedskapen.

Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST)

Sjukhuskyrkan - kristen andlig vård

Kristen andlig vård bedrivs av anställda och volontärer från olika kristna samfund under beteckningen Sjukhuskyrkan. Sjukhuskyrkan ser som sin uppgift att stödja och hjälpa, ge mod och hopp och att bistå vid omorientering inför nya faser i livet. Det sker bland annat genom samtal, andlig vägledning, krisstöd, riter, sakrament och gudstjänster. Kontakter kan ske vid enstaka tillfällen eller vara långvariga. Målgruppen inkluderar alla som önskar kontakt, oavsett religionstillhörighet eller trosuppfattning eller avsaknad av sådan. Sjukhuskyrkan förmedlar även kontakt med representanter för andra trossamfund.

Totalt finns idag cirka 300 medarbetare inom Sjukhuskyrkan i landet. Tjänsterna består av präster, pastorer, diakoner, ordenssystrar, assistenter, musiker och kontorister. Det krävs teologisk och ofta även terapeutisk kompetens, lång erfarenhet i yrket/som själavårdare och en mogen personlighet för att få anställning inom Sjukhuskyrkan.

Sjukhuskyrkan - kristen andlig vård (nytt fönster)

Muslimsk andlig vård

I Skövde finns landets ende sjukhusimam. Deltidsanställda muslimska koordinatorer finns på ett tiotal orter i landet. Deras uppgift är att förstärka samarbetet mellan sjukhusen och de muslimska föreningarna på olika orter i Sverige. Koordinatorerna upprättar listor med kontaktuppgifter till imamer och andra frivilliga som vid behov kan kallas in till sjukhusen för exempelvis samtal, koranläsning och omhändertagande av avlidna. Dessa kontaktpersoner arbetar ideellt.

Den muslimska koordinatorn har också som uppgift att informera sjukhuspersonalen om islam och de olika regler, ritualer och seder som finns och samråda om hur man på bästa sätt kan tillmötesgå patienters behov. Koordinatorn besöker också själv sjukhus vid behov och ser till att det finns Koranböcker och annat nödvändigt material.

Muslimsk andlig vård (nytt fönster)

Buddhistisk andlig vård

Inom buddhistisk andlig vård finns två koordinatorer på deltid. De är placerade i Stockholm och Göteborg men har hela landet som ansvarsområde. Deras uppgift är att vara en kontaktlänk med sjukhusen i frågor som rör behov av buddhistisk andlig vård och information om de särskilda behov som patienter med en buddhistisk livsåskådning kan ha. De medverkar också i utbildning kring buddhistisk andlig vård.

Koordinatorerna har i uppgift att rekrytera och upprätta kontaktlistor över personer som kan kallas in till sjukhusen för andligt stöd, rådgivning, samtal och buddhistiska ceremonier. Det kan vara andliga ledare såsom munkar, nunnor och andra företrädare för olika buddhistiska traditioner. Kontaktpersonerna kan också vara buddhister som har erfarenhet eller utbildning inom vården eller personer som generellt är goda lyssnare.

Buddhistisk andlig vård (nytt fönster)

Föreskrifter för andlig vård inom Region Jönköpings län

 

Inledning

Den finns en långtgående enighet om värdet av den andliga vård som bedrivs av olika trossamfund inom Region Jönköpings län (RJL). Sjukhuskyrkans arbete är väl etablerat och bidrar till en god kvalitet i vårdarbetet. Det finns också en öppenhet för att samarbeta med och pröva förutsättningarna för andra trossamfund att verka inom hälso- och sjukvården. RJL välkomnar således, men är inte initiativtagare till, att olika trossamfund bedriver andlig vård inom länets hälso- och sjukvård.

RJL har en vilja att stödja den andliga vården, framför allt via lokal samverkan, men också genom att under vissa villkor tillhandahålla lokaler och ekonomiska bidrag. RJL har även ett ansvar för att informera olika målgrupper om vilka resurser som finns för andlig vård och att bidra till att skapa enkla kontaktvägar.

Inom RJL (avd Folkhälsa och sjukvård) finns sedan 2013 en samordnare med länsansvar för andlig vård. Verksamhetsstöd och service har kontaktpersoner på respektive sjukhus som hanterarer praktiska frågor.

Etablering av andlig vård

Möjligheten att bedriva andlig vård inom hälso- och sjukvården står öppen för Svenska kyrkan och av staten godkända och bidragsberättigade trossamfund efter lokal prövning av sjukvårdsledningarna och under förutsättning att arbetet bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer. Trossamfund som vill erbjuda andlig vård inom hälso- och sjukvården ska kontakta RJL för godkännande och samråd kring det praktiska upplägget.

Förutsättningar för att bedriva andlig vård

Följande grundförutsättningar måste vara uppfyllda för att ett trossamfund ska få bedriva andlig vård inom hälso- och sjukvården inom RJL.

  • Såväl aktuellt trossamfund som arbetsgivare och dess medarbetare ska vara införstådda med och ha godkänt gällande version av Regionens föreskrifter för andlig vård. Detsamma gäller lokala villkor och regler för anställning på respektive sjukhus samt tillämpliga delar av lagstiftning och förordningar inom hälso- och sjukvård.
  • Arbetet ska präglas av samverkan med vårdenheter och sjukvårds-/regionledning och av insikt och förståelse för skilda ansvar och roller. Det är också nödvändigt att den andliga vården i sin helhet präglas av samarbete mellan olika aktörer.
  • Arbetet bygger på respekt för såväl andra religioner som icke religiösa livstolkningar och en vilja att bistå alla som i samband med sjukhusvård uttrycker önskemål om och behov av andlig vård.
  • Både patienter, närstående och personal utgör målgrupp för verksamheten.
  • Alla insatser bygger på frivillighet och respekt för människors integritet. Arbetet ska genomföras på ett sådant sätt att hänsyn tas till både medpatienter, personal och förekommande rutiner i vårdmiljön.

Övriga villkor knutna till anställning och verksamhet framgår av följande avsnitt.

Personal, anställningsvillkor, krav och önskemål

Respektive trossamfund rekryterar och anställer medarbetare inom andlig vård och bär kostnader för lön och beredskapsersättning, handledning, fortbildning samt kyrkliga utensilier.

Den som arbetar inom andlig vård ska genom behörighetsförklaring eller i annan form kunna styrka ett godkännande av det egna trossamfundet i samband med tillträde på tjänsten. RJL ska från respektive trossamfund erhålla aktuella kontaktuppgifter till namngiven arbetsgivare. RJL har å sin sida skyldighet att tillhandahålla identitetshandling/ID-bricka som stärker uppdraget.

Kontaktpersoner för muslimsk och buddhistisk andlig vård utför sitt arbete ideellt. Respektive koordinator har ansvar för att dessa rekryteras i enlighet med krav som upprättats av SST. I ansvaret ligger att säkra att kontaktpersonerna introduceras och att kontinuerligt följa upp det arbete som utförs. Kontaktpersonerna ska skriftligt bekräfta att det tagit del av och är införstådda med gällande sekretessregler.

Kontakter med företrädare för den andliga vården sker via vårdpersonal, uppsökande verksamhet på vårdavdelningarna och genom att patienter/närstående själva hör av sig. Medarbetare inom andlig vård ska tillhandahålla aktuella kontaktuppgifter och vara tillgängliga utifrån tjänstgöringsgrad och överenskommen omfattning. Om tjänstgöringsgrad och antal anställda så medger ska personalen ha fasta telefontider och schema för beredskap för akuta situationer.

Synpunkter/klagomål på medarbetare och verksamhet inom andlig vård hanteras av samordnaren för andlig vård, direkt med berörda och vid behov via kontakt med respektive arbetsgivare. I frågor som inte går att lösa lokalt kontaktas respektive trossamfund på nationell nivå. SST har ett övergripande ansvar för de statliga bidragen till tjänsterna inom den andliga vården i sjukvården och kan bistå i denna kontakt. För Svenska kyrkans del är arbetsgivaransvaret helt och hållet lokalt, men lärofrågor och frågor som berör prästens eller diakonens vigningslöften, överlämnas till domkapitlen i respektive stift.

Medarbetare inom den andliga vården omfattas av offentlighet- och sekretesslagen och av regler, lagar och förordningar för tystnadsplikt och tystnadsrätt inom respektive trossamfund. De för inte patientjournal. Patienters kontakter kan däremot dokumenteras av sjukvårdspersonal.

Medarbetare inom andlig vård förväntas delta i sjukhusens katastrofberedskap och i utbildning för personal. En representant för den andliga vården i länet ingår i regionens etikråd.

Det är önskvärt att medarbetare inom andlig vård utöver sin grundutbildning via respektive trossamfund tillägnar sig grundläggande kompetens inom krishantering, psykologi, etik och gärna även handledningsmetodik.

Lokaler - mötesplatser

På sjukhusen i Eksjö, Jönköping och Värnamo har RJL inrättat meditations- och bönerum som fungerar som rum för stillhet och/eller samlingar. Benämningen är länsgemensam och ska användas konsekvent i informationsmaterial och skyltning. Inget trossamfund har företräde till rummen som därför bör vara inredda och utsmyckade på ett sätt som gör dem välkomnande för alla, oavsett livsåskådning. Verksamhetsstöd och service ombesörjer och finansierar skötsel/städning av lokalerna och eventuellt förbrukningsmaterial. Öppettiderna kan variera mellan sjukhusen och är beroende av möjlighet till tillsyn.

Bårhusen på sjukhusen utgör rum där det är naturligt för medarbetare inom andlig vård att möta närstående. Sjukhusen har även rum för samtal, visning och avsked. Många möten äger rum på vårdavdelningar. Samtal och ceremonier för inneliggande patienter som inte kan lämna avdelningen kan inte alltid genomföras i avskildhet, men vårdpersonalen bör medverka till att så blir möjligt.

Trossamfund med anställda som har regelbunden och betydande arbetstid förlagd till sjukhusen kan utan kostnad få möjlighet att disponera expeditioner/samtals-rum. Rätten till lokaler prövas från fall till fall utifrån verksamhetens omfattning. En avvägning sker även i förhållande till andra lokalbehov på sjukhusen. RJL bekostar även fasta inventarier, datorer (inklusive relevanta programvaror/tillgång till e-post), telefoner och förbrukningsmaterial. Inköp som avviker från gällande praxis för den andliga vården eller uppgår till större belopp måste i förväg förankras via respektive kontaktperson inom Verksamhetsstöd och service.

Expeditioner utnyttjas även för samtal med patienter, närstående och personal. För medarbetare och kontaktpersoner utan egna lokaler bör sjukhusen om möjligt erbjuda tillfälliga samtalsrum.

Ekonomiska bidrag från Regionen

Trossamfund med sjukhusförlagd andlig vård kan ansöka om årliga bidrag. Detta görs inför varje nytt budgetår i enlighet med anvisningar på intranätet. Bidragets baseras i huvudsak på antal årsarbetare, men också på redovisat antal beredskapsdygn föregående år. Trossamfunden bekostar alltid själva huvuddelen av sin verksamhet och bidrag beviljas inte för personalkostnader.

Kontakt

Eivor Blomqvist
Folkhälsa och sjukvård

010-242 42 09

Patientinformation

Andlig vård, 1177 Vårdguiden (nytt fönster)

Uppdaterad: 2017-08-22
Eivor Blomqvist, Folkhälsa och sjukvård