Region Jnkpings ln Specialiserat kliniskt kunskapsstöd
www.domannamn.se

Bakgrund

Risken för venös tromboembolism (VTE) hos cancerpatienter har i populationsstudier visat sig vara upp till 7 gånger högre än för patienter utan cancersjukdom. Samtidigt är komplikationsrisken (recidiverande trombos, större blödning) högre i samband med VTE hos cancerpatienter trots adekvat behandling (1).

I allmänhet är behandling med perorala antikoagulantia (t.ex. warfarin) mer komplicerad hos cancerpatienten, på grund av faktorer som kan leda till svårjusterade INR-värden, nämligen läkemedelsinteraktioner, malnutrition, kräkningar, leverdysfunktion.

Invasiva procedurer, såväl diagnostiska som terapeutiska, föranleder oftare uppehåll med behandlingen, liksom återkommande trombocytopeni till följd av till exempel cytostatikaterapi.

Det finns nu stark evidens för att lågmolekylärt Heparin (LMH) är minst lika effektivt och säkert som warfarin  vid cancer (2). I en randomiserad studie på cancerpatienter reducerades signifikant risken för symtomatisk återkommande trombos med hälften vid Fragminbehandling jämfört med warfarin. Ingen skillnad mellan totala antalet blödningar eller i mortalitet hittades mellan grupperna (3).

Studier har visat en minst dubblerad risk för recidiverande trombos hos cancerpatienter efter avslutad antikoagulantiabehandling. Detta har lett till slutsatsen att långtidsprofylax kan rekommenderas i närvaro av aktiv cancer som bestående riskfaktor (4).

 

Mer information

Detta är en fördjupning till Behandling av venös tromboembolism i samband med cancersjukdom

Uppdaterad: 2017-04-27
Emma Rosenquist, Wetterhälsan, Privata vårdgivare