Bakteriella hudinfektioner

• Borrelia
• Erysipelas
• Erytrasma
• Follikuliter
• Bubbelpoolsfollikulit
• Furunklar och karbunklar
• Impetigo
• Kutan tuberkulos
• Mycobacterium marinuminfektion
• Perianal streptokockdermatit (”stjärtfluss”)

Erytrasma

Vårdnivå

Primärvård

Diagnostik och utredning

Orsakas ev Corneybacterium minutissimum. Uppträder som välavgränsade intertriginösa, rödbruna, makulösa förändringar lokaliserade till tåinterstitier, axiller, under brösten samt i ljumskregionen. Infektionen kan ibland ge klåda. Woods ljus ger en korallröd fluorescens.

Behandling

Erytrasma är sällan behandlingskrävande men vid behov kan behandling ske med imidazolpreparat lokalt två gånger dagligen i 10 dagar eller peroralt erytromycin i två veckor.

Follikuliter

Follikuliter är avgränsade ytliga pustler i hårfolliklar. Vanligaste etiologi är S. aureus. Mindre vanligt är Pseudomonas aeruginosa (dåligt klorerade bubbelpooler!), Malazezzia furfur och Candidia albicans.
Follikulit är en klinisk diagnos. Odling rekommenderas.

Behandling

Oftast självläkande. God handhygien, viktigt. Baddning med klorhexidinlösning bidrar ofta till utläkning. Vid utbredda folliculiter rekommenderas Hibiscrub® tvätt 1-2 ggr/ vecka. Komplettera med återfuktande hudlotion, gärna innehållande propylenglykol. Vid uteblivet svar på ovanstående åtgärder ges i 7 - 10 dagar.

Vid behandlingssvikt skall man alltid tänka på MRSA.

Bubbelpoolsfolliculit

Vårdnivå

Primärvård.

Diagnostik och utredning

Pseudomonas och aeromonas-arter kan ge follikuliter efter bad i bubbelpool.

Behandling

Antibiotika efter resistensbestämning.

Furunkler och karbunkler

Vårdnivå och remiss

Diagnostik och utredning

Furunkel är en infektion som involverar hårfollikeln och som engagerar dermis och ofta även subcutis. När multipla hårfolliklar är angripna kallas infektionen för en karbunkel. Karbunkler är ofta lokaliserade i nacken, på ryggen eller låren. Allmänsymptom kan förekomma vid multipla smärtsamma abscesser. Furunkulos avser recidiverande furunklar.
Staphylococcus aureus är den vanligaste bakterien. Diagnosen ställs på klinisk bild och odling efter incision eller ruptur av furunkeln/karbunkeln.

Behandling

Lindriga fall är oftast självläkande. Vid fluktuerande abscesser rekommenderas incision. I svåra fall ges per oral behandling enligt nedan.

Impetigo

Impetigo är en ytlig hudinfektion som kliniskt indelas i en bullös form orsakad av toxinbildande staphylococcus aureus och en ickebullös/krustös form orsakad av Staphylococcus aureus och/eller β-hemolytiska streptokocker grupp A .
Den kliniska bilden är oftast typisk. Viktiga differentialdiagnoser är herpes simplexinfektioner, sekundärinfektioner vid till exempel eksem. Frikostig odling från sår rekommenderas på grund av resistenta stafylokocker.

Behandling

Hygienråd om handtvätt. Egen handduk och egna sängkläder.
Noggrann uppblötning och rengöring av eventuella krustor med klorhexidinlösning eller enbart tvål och vatten.
Om ovanstående åtgärder ej är tillräckliga är följande lokala antibiotika indicerade:

Vid utbredd och/eller progredierande impetigo samt vid impetigo som ej svarar på lokalbehandling rekommenderas systembehandling med antibiotika i 7 dagar:

Räkna med smittsamhet tills krustor torkat in.
Vid infektion med MRSA kontakt med infektionskliniken.

Kutan tuberkulos

Vårdnivå och remiss

Specialistfall. Remiss till infektionspecialist eller lungspecialist.

Diagnostik och utredning

Oklart krustabelagt eller fistulerande sår, eller ” kall” mjukdelsabscess hos patient från TB-endemiskt område.

Mycobacterium marinuminfektion

Vårdnivå och remiss

Specialistfall. Remiss primärt till hudspecialist.

Diagnostik och utredning

Subcutan infektion på händer hos akvarieägare. Rodnade papler, ofta med förtjockad hud. Orsakas av Mycobakterium marinum som trivs i 30-gradigt vatten. Sprids via infekterade akvariefiskar men förekommer även i dåligt klorerade simbassänger.
För diagnos krävs biopsi för PAD och odling.

Behandling

Långvarig behandling med doxycyklin, eller tuberkulostatika i flertalet fall.

Perianal streptokockdermatit (”stjärtfluss”)

Etologin till perianal streptokockdermatit är β-hemolytiska streptokocker grupp A. Familjemedlemmar är ofta bärare av streptokocker i svalg eller perianalt. Kliniken är en smärtande, välavgränsad kraftig rodnad runt anus hos barn. Patienten är ofta obstiperad på grund av smärtsam defekation. I övrigt har barnet inga allmänsymptom eller feber.
Bakterieodling eller antigenbaserad snabbtest för grupp A-streptokocker från perianal hud.
Om recidiv i familjen skall samtliga familjemedlemmar odlas från svalg och perianalt.

Behandling