Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Endokarditprofylax

Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Beslut om att en patient ska ha antibiotikaprofylax tas av patientansvarig läkare. Det är den sammanvägda bedömningen av en patients medicinska riskfaktorer som avgör behovet.

Ansvarig läkare ansvarar för att patienten erhåller aktuell information om att antibiotikaprofylax mot endokardit bör ges.

Diagnostik och utredning

Det vetenskapliga stödet för nyttan av antibiotikaprofylax vid tandingrepp och andra ingrepp för att förhindra endokardit är svagt. Man betonar i stället vikten av gott munhålestatus som uppnås genom god egenvård och regelbunden kontakt med tandhygienist/tandläkare. Läkemedelsverket har publicerat rekommendationer (oktober 2012, med ett tillägg 2016) rörande antibiotikaprofylax i tandvården. Det har beslutats att en ny uppföljning ska ske inom tre år eller då relevanta data finns tillgängliga.

Rutinmässig antibiotikaprofylax för att förebygga infektiös endokardit i samband med odontologiska ingrepp rekommenderas inte, men kan dock övervägas efter individuell bedömning av ansvarig läkare till patienter med hög risk för endokardit definierade av European Society of Cardiology 2015:

1. Hjärtklaffopererade eller där främmande material använts för klaffreparation

2. Tidigare endokardit

3. Cyanotiska hjärtvitier, som inte reparerats eller med kvarstående klaffläckage eller shunt postoperativt. De som komplett reparerats anses som högrisk endast de sex första månaderna efter operationen.

Prevention

Patienten bör uppmanas att upprätthålla god munhälsa och munhygien. Riskpatienter bör vaccineras mot pneumokocker, gäller både vuxna och de barn som inte fått vaccin via barnhälsovårdsprogrammet(påbörjades 2007).

Årlig influensavaccination rekommenderas till riskpatienter oavsett ålder.

Behandling

Ingrepp där antibiotikaprofylax kan vara aktuellt är

  • tandextraktion
  • subgingival depuration ("tandstensskrapning")
  • dentoalveolär kirurgi.

De antibiotikaregimer som kan användas om man skulle vilja ge profylax i enskilda fall är:

Vuxna

  1. Amoxiclillin, 2 g per os 30-60 min före ingrepp, om per oralt inte går på grund av anestesi: Ampicillin 2 g intravenöst 30-60 min före ingreppet
  2. Om allergi – Clindamycin 600 mg per os 30-60 min före ingrepp, om per oralt inte går på grund av anestesi Clindamycin 600 mg intravenöst 30-60 min före ingrepp

Barn

  1. Amoxiclillin, 50 mg/kg (max 2 g) per os 30-60 min före ingrepp, om per oralt inte går på grund av anestesi: Ampicillin 50 mg/kg (max 2g) intravenöst 30-60 min före ingreppet
  2. Om allergi – Clindamycin 20 mg/kg (max 600 mg) per os 30-60 min före ingrepp, om per oralt inte går på grund av anestesi Clindamycin 20 mg/kg (max 600 mg) intravenöst 30-60 min före ingrepp

Fastställt: 2011-02-11

Reviderad: 2018-12-12

Giltigt till och med: 2020-12-12

Fastställt av: Medicinsk programgrupp medicin och primärvård

Ansvarig grupp: Hjärta-kärl

Granskat av grupp: Hjärta-kärl

Kontaktperson för innehåll:

Charlotte Arvidsson, St-läkare, Hälsans vårdcentral 1 Jönköping, Vårdcentralerna Bra Liv

Författare:

Charlotte Arvidsson, St-läkare, Hälsans vårdcentral 1 Jönköping, Vårdcentralerna Bra Liv

Christos Giannakoulas, Specialistläkare, Medicinkliniken Länssjukhuset Ryhov, Medicinsk vård

Christina Grotte Olesund, Överläkare, Infektionskliniken Länssjukhuset Ryhov, Medicinsk vård

Artemis Sarri, Klinisk apotekare, Läkemedelsförsörjning, Verksamhetsstöd och service

Sanin Nukovic, Övertandläkare, Avdelningen för orofacial medicin Jönköping, Folktandvården

Henning Clausen, Överläkare, Barn- och ungdomsmedicinska kliniken Länssjukhuset Ryhov, Medicinsk vård

Uppdaterad: 2018-12-22
Åsa Pettersson, Hälsans vårdcentral 2 Jönköping, Vårdcentralerna Bra Liv