Region Jnkpings ln Region Plus
plus.rjl.se för vårdpersonal, samverkanspartners m.fl.

Lymfödem - Behandlingsriktlinjer för lymfterapeuter, Region Jönköpings län

Innehåll på sidan

Bakgrund

Lymfödem är ett kroniskt sjukdomstillstånd med ökad volym (svullnad) som kan ge betydande funktionsnedsättning (1). Lymfödem går inte att bota, men med hjälp av KFÖ, kombinerad fysikalisk ödemterapi (2), kan man kontrollera sjukdomen. Basen för alla lymfödembehandlingar är en adekvat kompressionsbehandling (3,5,6).

Lymfödem delas upp i primära och sekundära. De primära innefattar en medfödd nedsatt transportkapacitet i lymfsystemet. De sekundära debuterar efter en skada på lymfsystemet, exempelvis cancerbehandling (7,8). Lymfkörtelutrymning, strålbehandling och hög ålder ökar risken för lymfödem (5,6).

Sekundära lymfödem med uppenbar orsak erbjuder sällan några diagnostiska svårigheter. Primära lymfödem kan feltolkas och leda till långdragna utredningar och ett försenat omhändertagande. Ett snabbt tillväxande lymfödem eller ett lymfödem som debuterar i vuxen ålder skall föranleda malignitetsutredning innefattande noggrant lymfkörtelstatus. Det är också viktigt att utesluta bakomliggande kardiovaskulära, urologiska eller hormonella sjukdomar som orsak till ödemet. (9)

Lymfterapeuterna anställda i Region Jönköpings län följer de nationella behandlingsriktlinjerna för lymfödem.
Nationellt vårdprogram lymfödem (9).

Mer bakgrundsinformation om lymfödem/lymfödembehandling hittar du på www.1177.se

Indikationer

Lymfödem vid exempelvis (6,7,9):

  • Bröstcancer
  • Gynekologisk cancer
  • Urologisk cancer
  • Cancer huvud/hals
  • Malignt melanom
  • Primärt lymfödem
  • Venös insufficiens fas 3 (flebolymfostatiskt ödem).
  • Lipödem (läkarremiss och diagnos från läkare)                                                                                                                                                                                                

Utredning

Lymfterapeutisk utredning kan innehålla:

  • Omkretsen mäts på regelbundna avstånd på extremiteten och därefter beräknas volymen enligt Kuhnke. Ödemet mäts genom omkretsmätning med måttband, räknas sedan om till volym (H.Brorsons volymmätningsexceldokument). Vid unilaterala ödem gör man en jämförelse med den friska sidan. Vid bilaterala ödem jämför man extremiteten mot samma extremitet (24, 25).
  • Förekomst av svullnad kring sträcksenor på tår - Stemmers tecken. (26)
  • Pitting – kan ödemet pressas tillbaka med fingertopparna under 1 minut. (27)

Lymfterapeutisk utredning kan även vid behov innehålla:

  • Längd och kroppsvikt mäts och förs in i formulär Body Mass Index (BMI) = vikt (kg)/längd². (28)
  • Patientspecifik funktionell skala är ett instrument där patienten själv graderar sin förmåga att utföra för patienten viktiga aktiviteter (29-34)
  • Visuell Analog Skala (VAS) kan användas för skattning av smärta, oro, ångest, känsla av spänning, tyngd, nedsatt kraft (9-12).
  • Skattning av trötthet med Borgs CR10-skala.  (13-19)
  • Rörelseomfånget i engagerade leder jämförs med den friska sidan. (20-23)

Indikationer för behandlingsåtgärder (8)

Tidiga symtom på lymfödem kan vara (4,5):

  • känsla av tyngd och att det spänner i kroppsdelen
  • trötthet- och/eller obehagskänsla i den drabbade kroppsdelen
  • avtryck bildas på huden efter kläder och smycken
  • ödem som kommer och går.

Även vid tidiga symtom på lymfödem bör lymfterapeut kontaktas för ställningstagande till utredning och behandling (34).

Komplikationer vid lymfödem kan vara (35):

  • minskad rörlighet
  • nedsatt kraft
  • benägenhet för infektioner
  • psykologiska samt kosmetiska problem
  • kvarstående ödem
  • erysipelas (36).
  • lymfostatisk hyperkeratos
  • lymfcystor, lymffistlar
  • sår (vid flebolymfostatiskt ödem)
  • kvarstående ödem med förändrad vävnad och fettomvandling
  • risk för sarkom i den ödematösa vävnaden.

Mål med behandling (4,5)

  • Minska ödemet.
  • Bibehållen ödemreduktion.
  • Minska risken för komplikationer (exempelvis infektioner).
  • Att patienten är väl införstådd i regim, risker, egenvård och sjukdomsbilden.
  • Förbättrad livskvalitet.
  • Förbättrad funktions- och aktivitetsförmåga.

Behandlingsåtgärder

I samtliga stadier ingår en basbehandling som innefattar (9):

  • rådgivning(38)
  • hudvård (8,38)
  • egenvård
  • kompression(3,9,19)
  • uppföljning.

Behandlingens typ och intensitet samt tidpunkt bör relateras till ödemets storlek, stadium och vävnadskonsistens, förekommande komplikationer, patientens funktionella problem och graden av upplevda obehag. De kliniska fynden tillsammans med patientens egna iakttagelser kan ge god vägledning om vilken typ av behandling som är lämplig (Földi & Kubik 1993, Henriksson & Wallenius 2000). Det är viktigt att patienten är välinformerad, har tagit till sig informationen och är motiverad för optimera behandlingsinsatsen.
Speciellt vid nyupptäckta ödem är det angeläget att visa förståelse och respekt för patientens känslomässiga reaktion. (9)

Efter bedömning av lymfterapeut kan behandlingen i vissa fall kompletteras med:

 

Förskrivning

Förskrivning av kompressionsprodukter sker utifrån patientens behov och enligt Nationella riktlinjerna för Lymfödem (9). Egenavgift enligt Landstingets bestämmelser.

Länk till landstingets bestämmelser för kompressionsstrumpor

Patientsäkerhet (8, 43)

  • Årlig genomgång av lymfpulsator via MTA.
  • Patienten får tidig information om egenvård och information om eventuella komplikationer såsom exempelvis erysipelas infektioner.
  • Kontroll att patienten klarar hantering av strumpor, bandage och påtagningshjälpmedel.
  • Uppföljning vid behov.

Avvikelser anmäls via avvikelsesystemet Synergi.

Mätetal och målnivå

Patientgruppen ingår i den sedvanliga mätningen av patienttillfredsställelse.

Målet är att alla lymfödempatienter i tidigt skede ska få genomgång med råd och regim, volymmätning, rörelseträning och kompression.

Följande åtgärdskoder används vid journalföring:

XS918 – sjukgymnast/lymfterapeut
XS910 – arbetsterapeut/lymfterapeut
QD006 – lymfterapi
PD006 – ödemmätning
DP005 – kompressionsbehandling
DP006 – manuellt lymfdränage
DP019 – ödembehandling med kompressionspump
QH009 - ärrbehandling
QD002 – cirkulationsbefrämjande åtgärd (pumpövningar)
QV002 – information om hälsoproblem
QV003 – information om egenvård
QV011 – träningsprogram
QG001 – rörlighetsträning
QT005 – hjälpmedelsförskrivning

Alla yrkeskodar och ändrar texten så lymfterapeut finns med. Alltid vid vårdkontakt för lymfterapi används QD006.

Referenser

  1. Moseley, AL1, Carati, CJ,. Piller NB.(2007). A systematic review of common conservative therapies for arm lymphoedema secondary to breast cancer treatment. Ann Oncol, Apr;18(4):639-46.
  2. Földi, M, Strößenreuther, R,. (2005). Foundations of Manual Lymph Drainage. Chapter 7 - Treatment of the cervical lymph nodes and their tributary regions; pp. 51–64. Saint Louis: Mosby.
  3. Badger, CM1, Peacock, JL,.Mortimer, PS. (2000). A randomized, controlled, parallel-group clinical trial comparing multilayer bandaging followed by hosiery versus hosiery alone in the treatment of patients with lymphedema of the limb. Cancer, Jun 15;88(12):2832-7.
  4. Moffatt, CJ, Franks, PJ, Hardy, D, Lewis, M, Parker, V, Feldman, JL. (2012) A preliminary randomized controlled study to determine the application frequency of a new lymphoedema bandaging system. Br J Dermatol, 2012;14(3):624–632.
  5. Henriksson TG, Wallenius I. Lymfödem: Uppkomst, klinik och behandling, Studentlitteratur. 2000.
  6. Földi M, Földi E, Kubik S. Textbook of lymphology: for physicians and lymphedema therapists. Elsevier, Munich, 2005.
  7. Lee, BB1, Andrade, M, Antignani, PL, Boccardo, F, Bunke, N., Campisi, C. (2013). Diagnosis and treatment of primary lymphedema. Consensus document of the International Union of Phlebology (IUP)-2013, Dec;32(6):541-74.
  8. Trayes, KP1., Studdiford, JS., Pickle, S., Tully, AS. (2013). Edema: diagnosis and management. Am Fam Physician, Jul 15;88(2):102-10.
  9. Brorson H, Lymfödem, Nationellt vårdprogram, Universitetssjukhuset i Lund 2003.
  10. Stubbs DF. Visual Analogue Scales. Br J Clin Pharmacol. 1979 Jan; 7(1):124)
  11. Stubbs DF. Visual  analogue  scales.  Br J Clin  Pharmacol.  1979  Jan;7(1):124.
  12. Price DD,  McGrath  PA,  Rafii  A,  Buckingham  B.  The  validation  of  visual  analogue  scales  as  ratio  scale  measures  for  chronic  and  experimental  pain. Pain. 1983  Sep;17(1):45-56.
  13. Wewers ME,  Lowe  NK.  A  critical  review  of  visual  analogue  scales  in  the  measurement  of  clinical  phenomena.  Res  Nurs  Health. 1990  Aug;13(4):227-36.
  14. Skattning av trötthet med Borgs CR10-skala. Nedsatt kraft kan mätas med VAS. (Mätmetoder, hittas på www.fysioterapeuterna.se)
  15. BorgGAV. Psychophysical bases of  perceived  exertion.  Med  Sci  Sports  Exercise 1982;14:377-381. 
  16. Ringdahl  K,  Carlsson  AM,  Ekholm  J,  Raustorp  A,  Svensson  T,  Toresson  HG.  Pain  assessment  with  different  intensity  scales  in  response  to  loading  of  joint  structures.  Pain  1986;27:401-411.
  17. Borg G.  Borg's  Perceived  Exertion  and  Pain  Scales.  Champaign,  IL:Human  Kinetics  (1998).
  18. Borg G  &  Borg  E.  A  new  generation of  caling  methods:  Level-anchored  ratio  scaling.  Psychologica.  2001;28:15-45.
  19. Borg G.  Principles  in  Scaling  Pain  and  the  Borg  CR  Scales®.  Psychologica  2004;37:35-47.
  20. Borg E.  On perceived  exertion  and  its  measurement.  Department  of  Psychology,  Stockholm  University  (doctoral  thesis)  2007.
  21. Jaegger G,  Marcellin-Little  DJ,  Levine  D.  Reliability of goniometry  in  Labrador  Retrievers.  Am  J  Vet  Res.  2002;63(7):979-86.
  22. Thomas TM,  Marcellin-Little  DJ,  Roe  SC,  Lascelles  BD,  Brosey  BP.  Comparison  of  measurements  obtained  by  use  of  an  electrogoniometer  and  a  universal  plastic  goniometer  for  the  assessment  of  joint  motion  in  dogs.  Am  J  Vet  Res.  2006;67(12):1974-9.
  23. Jaeger GH,  Marcellin-Little  DJ,  Depuy  V,  Lascelles  BD.  Validity  of  goniometric  joint  measurements  in  cats.  Am J  Vet  Res.  2007;68(8):822-6.
  24. Wallenius I, Henriksson T-G Kombinerad fysikalisk ödemterapi, Vetenskapligt supplement, Sjukgymnasten, nr2, 18-23, 1996.
  25. Kuhnke E. Volumenbestimmung aus Umfangsmessungen. Folia Angiologica 1976; 24: 228-232. Kuhnke E. Die Volumenbestimmung entrundeter Extremitäten aus Umfangsmessungen. Lymphologie 1978; 2: 35-44.
  26. Förekomst av svullnad kring sträcksenor på tår - Stemmers tecken. (www.lymfologi.nu/userfiles/Diagnos%20och%20bed%C3%B6mning.pdf)
  27. Pitting – kan ödemet pressas tillbaka med fingertopparna under 1 minut.  (www.lymfologi.nu/userfiles/Diagnos%20och%20bed%C3%B6mning.pdf)
  28. Längd och kroppsvikt mäts och förs in i formulär Body Mass Index (BMI) = vikt (kg)/längd². (www.1177.se/Jonkopings-lan/Tema/Halsa/Livsstil---att-andra-en-vana/Sa-bedomer-du-din-vikt)
  29. Skarford, Gill, Westaway, Brinbley. Patientspecifik funktionell skala (Mätmetoder, hittas på www.fysioterapeuterna.se)
  30. Stratford PW,  Gill  C,  Westaway  MD,  Binkley  JM.  Assessing  disability  and  change  on  individual  patients:  A  report  of  a  patient  specific  measure.  Physiotherapy Canada  1995;47(4):258-263.
  31. Westaway MD,  Stratford  PW,  Binkley  JM.  The  Patient Specific  Functional  Scale:  Validation  of  it's  use  in  persons  with  neckdysfunction.  J  Orthop Sport  Phys  Ther  1998;27(5):333-338.
  32. Stratford  PW,  Solomon  P,  Bikley  JM,  Finch  E,  Gill  C.  Sensitivity  of  sickness  impact  profile  items  to  measure  change  over  time  in  a  lowback  pain  patient  group. SPINE 2003;18(13):1723-1727.
  33. Cleland JA,  Fritz  JM,  Whitman  JM,  Palmer  JA.  The  reliability  and  construct  validity  of  the  Neck  Disability  Index  and  patient  specific  functional  scale  in  patients  with  cervical  radiculopathy.  Spine (Phila Pa 1976).  2006  Mar 1;31(5):598-602.
  34. Young IA,  Cleland  JA,  Michener  LA,  Brown  C.  Reliability,  construct  validity,  and  responsiveness  of  the  neck  disability  index,  patientspecific  functional  scale,  and  numeric  pain  rating  scale  in  patients  with  cervical  radiculopathy.  Am J  Phys  Med  Rehabil. 2010  Oct;89(10):831-9.
  35. Johansson Karin: Sjukgymnastisk behandling av lymfödem – tidiga insatser betydelsefulla. Fysioterapi nr. 11/2010
  36. Keast, DH1,. Despatis, M,. Allen, JO,. Brassard, A. (2014). Chronic oedema/lymphoedema: under-recognised and under-treated. Int Wound J, 2014 Feb 12. doi: 10.1111/iwj.12224.
  37. Inghammar, M1,. Rasmussen, M,. Linder, A. (2014). Recurrent erysipelas - risk factors and clinical presentation. BMC Infect Dis, May 18;14(1):270.
  38. Lindkvist H: Onkologsjukgymnasters erfarenheter av patientundervisning, Institutet för vård vårdpedagogik, Göteborgs Universitet, Nordisk Fysioterapi, 5, 127-134, 2001.
  39. Engest A, Petlund C-F: Lymfödem klinik och behandling.
  40. SBU Alert-rapport. Manuellt lymfdränage som tilläggsbehandling vid armlymfödem efter bröstcancer. Nr 2005-04/2005-03-16
  41. Schmitz: Weight lifting in women with lymphedema. N Engl J Med. 2009 aug 13;361(7):664-73
  42. Hansen Aeast-cancer-relatenders: Träning motverkar lymfödem vid bröstcancer. 2011-02-03 nr.6 Läkartidningen
  43. Pritschow.H, Schuchhardt. C: Lymphedema, - Management and complete Physical  Decongestive Therapy. Viavital Verlag 2010.

 

Ansvarig

Britt Kumbier
sjukgymnast
Rehabiliteringscentrum Eksjö

Version

Reviderat

  • 2017-03-20
  • 2014-11-04
  • 2012-06-15
  • 2011-03-24

Fastställt
2008-03-17

Marianne Svensson
verksamhetschef
Rehabiliterings- och beteendemedicinska enheten
Region Jönköpings län

Utarbetat av

Britt Kumbier
sjukgymnast
Rehabiliteringscentrum Eksjö 2

Anna Wickert
sjukgymnast
Rehabiliteringscentrum Jkp 4

Gunilla Larsson
arbetsterapeut
Rehabiliteringscentrum Värnamo 1


 

Mer information

Uppdaterad: 2017-04-03
Marie Fahlström, Rehabiliteringscentrum, Psykiatri rehab o diagnostik