Region Jnkpings ln Futurum - akademin för hälsa och vård
plus.rjl.se/futurum

Sven-Åke Starck 2004

Methods used in quality assurance and optimization in nuclear medicine imaging and imaging systems

Bildkvalitet är en allmän term som används för att beskriva hur väl man ser den betydelsefulla informationen i en bild. Kvalitén hos en nukleärmedicinsk bild beror huvudsakligen på de bildgivande egenskaperna hos gammakameran och resulterar i allmänhet i bilder med låg kontrast (liten skillnad mellan olika delar i bilden) och hög brusnivå (slumpmässiga störningar) jämfört exempelvis med röntgendiagnostiska bilder.

Det är dock möjligt att reducera bruset och förstärka kontrasten i dessa bilderoch därmed förbättra möjligheten att hitta sjukliga förändringar eller att bedöma bilderna som normala. Detta kan utföras genom användning av olika matematiska filter som anbringas på bilden. Olika tillvägagångssätt finns för att skapa tomografiska bilder med gamma kamera och metoder finns för att kompensera för strålningens spridning och dämpning i patienten. Dessa procedurer kan optimeras för att förbättra bildkvalitén. Genom att använda olika mätfantom (modeller av kroppsdelar och organ) och även patientundersökningar är det möjligt att kvalitetssäkra och även optimera bildframställning genom att optimera metoderna ovan inom nukleärmedicinen.

Ett slitsfantom konstruerades och användes tillsammans med en långsmal strålkälla (linjekälla) för att beräkna attenueringskoefficienter dvs. måttet på strålningens dämpning i patienten för olika kliniskt använda radionuklider. Dessa koefficienter fanns variera i olika grad med de undersökta organens tjocklek och läge i patienten.
En linjekälla och plan strålkälla användes för att beräkna gammakamerasystemens förmåga att detektera strålning vad gäller känslighet och upplösning (detaljrikedom) i jämförelse med en idealisk kamera.

Denna metod används inom digital röntgendiagnostik och överfördes i detta arbete till nukleärmedicinen. Mätningar utfördes med olika parametrar som kan ändras vid patientunderökningar och som påverkar bildkvalitén. Vilken undersökningsparametrar som är optimala vid olika typer av undersökningar av stora och små organ, ytligt eller liggande djupt i patienten etc. kan därmed beräknas.
Ett fantom som simulerar en skelettundersökning med sjukliga förändringar över bröst- och ländrygg användes för att hitta det bästa matematiska filtret som förbättrar möjligheten att hitta dessa förändringar och därmed öka undersökningens känslighet. Metoden utvärderades genom att läkare fick bedöma att antal bilder och med olika säkerhet bedöma om det undersökta området hade förändringar eller ej.

Patientundersökningar av skelettet genom tomografisk teknik användes för att hitta den optimala metoden att rekonstruera dessa tomografiska snittbilder från insamlade rådata. Olika rekonstruktionstekniker, korrektioner för strålningens spridning och olika matematiska filter användes vid rekonstruktionen för att erhålla bästa bilder för bedömning. De bästa parametrarna erhölls genom att läkare fick betygsätta bilder genom jämförelse mot en standardundersökning.


ISBN 91-628-6218-9

 

 

Uppdaterad: 2014-07-31
Ulla Hansson Green, Futurum, RLK o Verksamhetsnära funktion