Region Jnkpings ln Säker vård - alla gånger
plus.rjl.se/sakervard

 

Vad är MRB? Varför är det viktigt att följa åtgärderna?

Med multiresistenta bakterier (MRB) menar man bakterier som blivit motståndskraftiga mot flera antibiotika som normalt är verksamma mot dem. Sverige har ett gynnsamt läge globalt sett då resistensutveckling bland olika bakterier har skett i en mer långsam takt än på annat håll.

En förutsättning för god vård är vaksamhet mot MRB, dels för att förhindra smittspridning och dels för att försäkra att den drabbade vårdtagaren får rätt behandling. Att lyckas förhindra spridning av MRB sparar både lidande och vårdresurser.

Multiresistenta bakterier sprids via kontaktsmitta, främst indirekt kontaktsmitta via personalens händer och förorenade föremål. Direkt smitta mellan vårdtagare kan också förekomma. Risken för smittspridning är störst innan smittämnet upptäckts hos vårdtagaren. Spridning i vårdmiljö gynnas av försenad upptäckt, bristande hygienrutiner och av att man oftast är bärare/spridare utan att ha symptom.

Vårdhygien i Region Jönköpings län avser med MRB:

Meticillin Resistenta Staphylococcus aureus (MRSA), bakterier som bildar Extended Spectrum Beta Lactamases (ESBL) samt Vancomycin Resistenta Enterokocker (VRE);

 

MRSA Meticillin Resistent Staphylococcus Aureus

Gula stafylokocker (Staphylococcus aureus) är bland våra vanligaste omgivningsbakterier. De flesta barn och vuxna är periodvis bärare i näsan, eller på hud och slemhinnor.

Meticillin resistenta gula stafylokocker (MRSA) förekommer allmänt på sjukvårdsinrättningar i hela världen och blir allt vanligare även i samhällen (dock har Sverige hittills varit ett undantag med låg förekomst). Dessa kan orsaka sår- och hudinfektioner, sepsis, pneumoni, infektioner i skelett m.m. MRSA är inte mer benägna att ge upphov till infektioner än andra gula stafylokocker, men infektioner orsakade av MRSA är svårbehandlade på grund av att bakterierna är resistenta mot alla penicilliner och cefalosporiner samt imipenem. Redan vid låggradig förekomst av MRSA på en vårdinrättning krävs mycket stora insatser för att eliminera denna.

ESBL (Extended Spectrum Beta Lactamases) är en grupp enzymer hos Gram-negativa bakterier (exempelvis Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae) som inaktiverar betalaktamantibiotika såsom cefalosporiner och penicilliner. Bakterierna kan orsaka urinvägsinfektioner, pneumonier, djupa sårinfektioner, bukinfektioner och sepsis med mera. Förutom ovan nämnd resistens finns oftast resistens även mot andra antibiotika, på så vis kan valet av antibiotika bli begränsat och dyrt.

Mycket kring ESBLs uppkomst bland vårdtagare och den allmänna utbredningen är ofullständigt utforskat. Det är sannolikt att det finns ett betydande ESBL mörkertal hos befolkningen. Merparten som får en infektion tycks ha en etablerad tarmkolonisation redan före insjuknandet.

Riskfaktorer för ESBL inkluderar tidigare antibiotikabehandlingar, svår sjukdom, genomgången operation, infarter såsom nasogastriska sonder och KAD, samt vistelse i geografiskt område med hög-ESBL-förekomst (t.ex. vissa turistorter).

Erfarenheten visar att ESBL kan spridas inom vården vid bristande hygienrutiner. Detta är en viktig anledning till varför vårdpersonal behöver bygga en uppfattning om orsaken till enskilda vårdtagares ESBL-infektion eller bärarskap.

VRE Enterokocker är en grupp tarmbakterier som tillhör normalfloran. Dessa bakterier är naturligt motståndskraftiga mot en rad olika antibiotika. Enterokocker som utvecklar resistens mot vancomycin (VRE) är mycket svårbehandlade. VRE kan orsaka UVI, sårinfektioner, sepsis m.m.

 

Område 10

Förebygg spridning av MRB

 

 

Uppdaterad: 2014-12-29
Rolf Bardon, Qulturum, RLK o Verksamhetsnära funktion