Region Jnkpings ln Säker vård - alla gånger
plus.rjl.se/sakervard

Lärorikt lyssna på patienter

Patienter och närstående blir nu en resurs för att skapa en
ännu säkrare och bättre sjukvård, när det gäller såväl praktiska frågor som bemötande och trygghet.

 

Tre personer framför Länssjukhuset Ryhov.

Tillsammans utvecklar de vården, sjuksköterskan Britt-Mari Banck, tidigare patienten Hans Nilsson och hans hustru Katrin Franke, utvecklingsledare Annmargreth Kvarnefors och tidigare patienten Anne-Maj Thorsson (båda bild längre ned). Alla har de många åsikter om hur sjukvården kan utvecklas. Foto: Mikael Bergström

– Sjukvården kan definitivt utvecklas genom patientmedverkan om man inte är rädd för att lyssna, säger Hans Nilsson.

Han och hans hustru Katrin Franke har deltagit i Tillsammans-projektet för att berätta om sina erfarenheter som patient respektive anhörig. Hans vistades drygt sex veckor på intensivvårdsavdelningen IVA, Ryhov, och därefter på en kirurgisk vårdavdelning.

– Jag berättade om mina erfarenheter, till exempel de vanföreställningar jag hade på grund av medicinerna jag fick. Jag var på ett lasarettsfartyg i Hamburg!

Kommunicera genom att peka

På IVA fann han det frustrerande att inte kunde skriva eller tala, utan fick kommunicera genom att peka på bokstäver.

– Men vården var fantastisk. Slog jag med fingret på täcket kom det personal direkt.

Det var nästan på gränsen till ”övervård”.  Han lärde förstås känna personalen väl, och reagerade ibland på saker som inte hade med vården att göra.

– Det var ju löjligt, men som gammal svensklärare blev jag irriterad när personalen pratade om att jag skulle få en tröja med kort arm, i stället för ärm. Men det har de nog lärt sig på IVA nu, säger han med ett skratt.

Olika vårdkulturer

Omställningen blev stor när Hans flyttades till en vanlig vårdavdelning med en helt annan nivå på övervakningen.

– Ingen dålig vård, men olika kulturer. Det var samtidigt ganska skönt att komma till en vanlig avdelning, och ett tecken på att jag tillfrisknat. Men en del kan nog uppleva det lite utlämnande. Jag uppskattade också att IVAsköterskorna
kom upp och hälsade på mig på kirurgen.

För hustrun Katrin Franke blev det många oroliga timmar och dagar på IVA, och senare på vårdavdelningen.

– Jag var tacksam för att jag fick vara där så mycket, säger Katrin. Men jag hade inte klarat mig utan personalens stöd och jag försökte att inte vara i vägen.

Blankt EKG

Ett ögonblick minns hon med fasa:

– När jag var ute och drack te hade de stängt av hjärtövervakningen, så det första jag såg var en blank skärm, vilket var väldigt obehagligt innan jag såg Hans ansikte. De måste också försöka trappa ner mer på övervakningen innan utskrivning, och det tror jag de har tagit till sig nu, säger hon.

Hon upplevde vårdpersonalen som mycket tillmötesgående och tycker att det var fantastiskt att få en egen säng intill Hans på vårdavdelningen, och konstaterar samtidigt att hon också kunde hjälpa till med en del praktiska saker och avlasta personalen lite. Men det var svårt att veta vem som ansvarade för Hans vård.

– De har mycket att göra och det kändes ibland som om jag var på fel person. Men numera sitter det en whiteboardtavla i varje sal med namnet på ansvarig läkare och sköterska.

Vägen tillbaka

Anne-Maj ThorssonAnne-Maj Thorsson har också varit patient på IVA, men i Tillsammans-projektet har hennes fokus varit upplevelserna på akutmottagningen, både som patient och anhörig.

– Vägen tillbaka till livet börjar redan på akutmottagningen. Jag tyckte att personalen tog till sig de tankar som kom fram om hur mottagandet kan förbättras.

Hon har varit med om att bli omhändertagen direkt, men också fått vänta i tio timmar.

– Ofta beror det då på att kommunikationen inte fungerar. Det är viktigt att man som patient förstår varför det ibland blir väntan. Jag tycker också att sjukvården skulle våga lita lite mer på patienterna ibland. Som patient känner man ofta sin kropp.

Information behöver upprepas

Även praktiska frågor som mat och parkering är viktiga.

Som patient eller anhörig är man ofta orolig och tar inte till sig all information.

– Så den behöver upprepas. Allt handlar om bemötandet, att få positiva minnen från akuten, säger Anne-Maj Thorsson.

Dialysenheten på medicinkliniken, Ryhov planerar en paviljong där patienter själva kan göra dialys. Tillsammans-projektet ledde bland annat till att stolarna i paviljongen blir annorlunda än planerat.

– De var suveräna för oss, men inte för patienterna, konstaterar Britt-Mari Banck,
sjuksköterska på dialysenheten, som tror att patientmedverkan kan få stor betydelse i vårdutvecklingen.

– Jag lär mig jättemycket av att lyssna, särskilt på de patienter som är lite besvärliga och inte alltid gör som jag säger och som ställer många frågor.

Text: Mikael Bergström

Försök som får fortsättning

Annmargeth Kvarnefors"Tillsammans kan vi göra vården bättre" var ett pilotprojektet våren 2010, då patienter, närstående och sjukvårdspersonal från dialysenheten, akutmottagningen och intensivvårdsavdelningen på Länssjukhuset Ryhov träffades för att diskutera hur sjukvården kan utvecklas.

– Att arbeta tillsammans med patienterna är ett nytänkande i vården, säger Annmargreth Kvarnefors, utvecklingsledare på Qulturum, Landstingets utvecklingsenhet.

Alla i vården anser sig förstås arbeta för patienten, men frågan var om man också kan ta med sig patienten in i utvecklingsarbetet? Vi började därför i liten skala för att se vad som händer vid patientmedverkan.

Finns förebilder

Patientmedverkan är inte helt nytt för Landstinget. Rehabiliteringsmedicinska kliniken på Ryhov är en förebild med sina patientstödjare.

– Men det var lite spännande när vi fick med oss akutmottagningen, IVA och dialysenheten i projektet.

För sjukvårdspersonal handlar det om att försöka byta perspektiv och se sjukvården med patientens ögon.

– Då uppstår olika bilder. Man ska inte heller som personal vara rädd för att blotta eventuella brister i verksamheten, tycker hon.

Ny omgång startar

Slutsatsen är att medverkan från patienter och närstående är viktig i vårdutvecklingen.

I höst ska Tillsammans-projektet utvärderas, och en ny omgång med fler deltagande verksamheter startar i oktober.

– Vi är i början av en utveckling som kan bli stor. Drömmen är att patienter och närstående kommer in i alla former av utvecklingsarbete, säger Annmargreth Kvarnefors.

Text: Mikael Bergström

Patientmedverkan Tillsammans

Tillsammans är ett program som genomförs i Qulturums regi.

I första omgången, våren 2010, deltog medarbetare från akutmottagniong, dialysmottagning och intensivvårdsavdelning.

 

Uppdaterad: 2014-08-29
Rolf Bardon, Qulturum, RLK o Verksamhetsnära funktion