Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Förstoppning hos barn

Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Förstoppningsproblem hos barn är vanligt förekommande, men sällan orsakade av bakomliggande sjukdom. Tillståndet handläggs i första hand inom primärvården eller barnhälsovården, genom rådgivning av sjuksköterska om egenvård.

Läkarbedömning på samma vårdnivå skall ske vid

  • Oklara fall
  • Fall då egenvård ej löser problemet
  • Misstanke om bakomliggande sjukdom

Remiss skickas till barn- och ungdomsmedicinsk mottagning då det efter läkarbedömning enligt ovan fortfarande föreligger

  • Oklarhet om diagnos
  • Svårbehandlade fall
  • Misstanke om bakomliggande sjukdom.

Diagnostik och utredning

Definition och orsak

Någon enhetlig definition av förstoppning finns inte. Antalet avföringar varierar mycket hos friska barn, från 5-40 gånger i veckan hos nyfödda, ammade barn till att med åldern övergå till 3-14 gånger/vecka för barn över 3 år. Om barnet växer och mår bra är frekvensen därför inte avgörande.
Förstoppning är ett tillstånd med mer eller mindre ständig rektal fyllnad, där barnet genom den ständiga retningen av ändtarmen nedreglerat förmågan att uppfatta att det behöver bajsa. Vissa barn får pga. överfyllnaden ett läckage, soiling.
I de flesta fall är obstipation funktionell och uppkommer som ett resultat av en ond cirkel. Andra orsaker: celiaki, hypothyreos, Mb Hirschsprung, CF, anala missbildningar, ryggmärgsskada, läkemedelspåverkan, komjölksproteinallergi, funktionshinder, neurologisk/muskulär orsak.

Diagnostik och utredning 

Anamnes

En noggrann anamnes kräver att man frågar om symtomen, eftersom de ibland inte framkommer spontant. Symtomen varierar med barnets ålder och kost.

Spädbarn som ammas
Barn som helammas blir mycket sällan förstoppade. Däremot kan det ibland gå 14-20 dagar mellan avföringarna utan att barnet är förstoppat. Avföringen är då riklig, men inte hård. Ibland kan barnet i denna situation vara oroligt och kinkigt någon dag innan det är dags att bajsa, och det kan också ha lite svårt att få ut den första avföringen.

Spädbarn som får bröstmjölksersättning
Avföringen hos barn som helt eller delvis får modersmjölksersättning är i regel fastare och dessa barn brukar bajsa var eller varannan dag. Ibland får barnet krysta och ta i ordentligt, utan att vara förstoppat. Bajset är då inte särskilt hårt och barnet är nöjt och belåtet. Vid en förstoppning brukar barnet vara ledset när det bajsar, ha svårt att få ut bajset som oftast är hårt, få små sprickor runt analöppningen och verka ha ont i magen. Synligt blod är vanligt, kräkningar kan förekomma.

Spädbarn och barn som får vanlig kost
När man börjar gå över till vanlig mat ändras avföringens utseende, konsistens och ofta frekvens. Det är vanligt med tillfälliga besvär med hård avföring i samband med kostförändringar. Avföringen består omväxlande av små hårda klumpar och förvånande stora mängder. Barnet beskriver ofta buksmärta, smärta vid avföring, illamående, sura uppstötningar, dålig aptit. Enkopres/soiling är i stort sett alltid synonymt med förstoppning.
Färskt blod i samband med fissurer är vanligt. Vid enures ska förstoppning alltid misstänkas eftersom oförmåga till blåskontroll ofta samvarierar med oförmåga till tarmkontroll.

  • Status – undersökningsfynd som tyder på obstipation är utspänd, gasfylld buk, palpabel utfyllnad av colon/sigmoideum, analfissur samt fylld ampull vid palpation per rektum.
  • Prover – kan komma i fråga vid utredning av eventuell bakomliggande orsak men sällan vid första kontakten
  • Röntgen buköversikt – i oklara, enstaka fall vid  svårvärderade symtom, exempelvis obesitas. Barn med en typisk anamnes, som inte känner sig bajsnödig och vid undersökning har en fylld rektum behöver inte utredas med röntgen.

Behandling

Målsättningen med behandlingen är att barnet skall ha regelbundna toalettvanor, där avföringen är mjuk och barnet mår bra utan magsmärtor eller smärtor, fyllnadskänsla eller läckage från ändtarmen. Behandlingen är symtomatisk.

  1. Beteendeträning – barnet måste lära sig att uppmärksamma rektal fyllnad och ska träna in att gå regelbundet på toaletten, minst en gång per dag. Barn från ca 1½ års ålder kan lära sig att använda potta. Förstoppade barn i den åldern blir sällan besvärsfria förrän de kan bajsa utan blöja.
  2. Kost – försök öka fiberinnehållet i kosten. Till små barn fullkornsvälling och mer fruktpuréer, messmör. Till större barn grovt bröd, knäckebröd, gröt, müsli, frukt och grönsaker. Mängden mjölk ska begränsas till rekommenderat intag. Probiotika innehållande tarmbakterier (t.ex. laktobaciller) är tilltalande, men vetenskapliga underlaget är begränsat.
    Kostråd för att förebygga förstoppning hos barn
  3. I fall där kostvanorna kan antas vara huvudsakliga orsaken till förstoppningen remitteras till dietist, som arbetar enligt
    Dietisternas behandlingsplan vid förstoppning hos barn (begränsad läsbehörighet, nytt fönster)
  4. Tarmreglerande medel – kan behövas under den tid det tar att få regelbundna avföringsvanor, d.v.s. behandlingen kan ibland behöva pågå lång tid. Vanliga preparat är Laktulos och Importal. Alternativ kan vara Movicol eller Forlax. För att undvika återfall är det viktigt att inte avsluta behandlingen innan tarmtömningen fungerar regelbundet och barnet är helt symptomfritt.
  5. Minilavemang – behövs ofta i initialskedet för att tömma ändtarmen. Som ett riktmärke brukar ett lavemang var eller varannan dag under 1 vecka vara tillräckligt. Under tiden titreras mängden tarmreglerande medel upp till adekvat dos. Klyx är förstahandspreparat på mottagningen, kan efter instruktion och demonstration också ges i hemmet. För egenvårdsråd är förstahandspreparat Resulax eller Microlax.
  6. Laxermedel – kan också användas för rektal tömning. Vanebildande och skall därför inte användas mer än högst två veckor åt gången. Vanligtvis används Cilaxoral.
  7. Smärtlindring – Xylocaingel eller Xyloproct stolpiller kan vara av värde vid smärtsam defekation och analfissur, speciellt i samband med lavemang.

Riktlinjer från Läkemedelskommitten angående receptfria läkemedel

För mera ingående behandlingsråd och doseringar, se PM Idiopatisk obstipation hos barn.
PM barn- och ungdomsmedicinska kliniken - Idiopatisk obstipation (begränsad läsbehörighet, nytt fönster)

Uppföljning

Uppföljning är angelägen, även om ingen vidare utredning krävs. Kan ske av sjuksköterska eller läkare, i form av besök eller telefonkontakt - individualiseras efter varje patients behov. Vid återfall kan man ge råd om att påbörja samma behandling som tidigare haft effekt och eventuellt följa upp via telefon.

Fastställt: 2010-05-26

Reviderad: 2018-12-12

Giltigt till och med: 2020-12-12

Fastställt av: Medicinsk programgrupp primärvård och barn

Ansvarig grupp: Barn- och ungdomshälsa

Granskat av grupp: Barn- och ungdomshälsa

Kontaktperson för innehåll:

Ann Grännö Alm, Verksamhetschef, Barn- och ungdomsmedicinska mottagningen Jkp län, Medicinsk vård

Författare:

Annika Lind, Överläkare, Barn- och ungdomsmedicinska kliniken Länssjukhuset Ryhov, Medicinsk vård

Uppdaterad: 2018-12-12
Åsa Pettersson, Hälsans vårdcentral 2 Jönköping, Vårdcentralerna Bra Liv