Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Trigeminusneuralgi

Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

De flesta patienterna kan handläggas inom primärvården.
Remiss till neurolog vid atypisk sjukdomsbild, misstanke om tumör, MS eller vid behandlingssvikt.
Patienten bör då genomgå en magnetröntgen av hjärnan. Vid hög misstanke om tandgenes direktremiss till Käkkirurgi Ryhov.
 

Diagnostik och utredning

Typisk anamnes med normalt neurologisk status räcker normalt för att ställa diagnosen.

Smärtorna är huggande, intensiva i trigeminusnervens utbredningsområde, oftast maxillaris och/eller mandibularis området. Smärtattackerna är kortvariga, några sekunder till minuter, återkommer så gott som alltid inom samma område och är ensidiga. Smärtfrihet mellan attackerna. Attackerna kan utlösas av lokala stimuli som t.ex. tuggning, beröring, tandborstning, tvättning och rakning. Ofta finns triggerpunkt/zon. Smärta enbart i pannsegmentet utesluter tandgenes.
Debut i regel efter 50 års ålder, vanligare hos kvinnor.

Vid typiska symtom behövs ingen ytterligare utredning. Vid positiva neurologiska fynd och/eller atypisk anamnes görs utredning med MR i första hand.
Differentialdiagnoser: Tumör, kärlslynga, MS, sinuit, herpes zoster, glaucom, temporalisarterit, tandrelaterad smärta.

Behandling

Läkemedelsbehandling

Förstahandspreparat: karbamezapin. Börja med exempelvis Tegretol Retard 200 mg ½ tablett morgon och kväll. Öka var 2-5 dag med 100 mg till symtomfrihet/biverkningsnivå. 400-600 (-800) mg/dygn är måldos. Blodstatus, elektrolyter, lever- och njurfunktion ska kontrolleras före och under behandlingen. Observans på biverkningar och interaktioner.

Gabapentin i dygnsdoser på 900-2 700 mg/dygn är ett alternativ. Påbörjas vanligen med 300 mg/dygn, med successiv upptrappning och utvärdering av effekten. Äldre kan behöva långsammare upptrappning.

Pregabalin är alternativ till Gabapentin.

Behandlingstiden blir ofta långvarig. Vid remission i 3–6 månader bör man långsamt trappa ned och sätta ut behandlingen. Symtomen återkommer ofta varför kontinuerlig behandling kan bli aktuellt.

Patienter med otillräcklig eller utebliven effekt av förstahandsbehandling bör handläggas i samråd med neurolog som kan remittera till neurokirurg vid behov. Mikrovaskulär dekompression eller perkutana ingrepp destruerande mot trigeminusgangliet genom exempelvis ballongkompression kan då övervägas.

Sjukskrivning

Kortvarig sjukskrivning kan behövas.

Uppföljning

Utvärdering av behandlingseffekt och biverkningar. Efter några månaders besvärsfrihet prövas långsam nedtrappning. Går inte detta titreras dosen åter upp till besvärsfrihet.

Omvårdnad

Om patienten har svårigheter att inta föda kan behandling med näringsdropp eller konsistensanpassad kost behövas.

Vid långvariga problem kontakt med dietist.

Fastställt: 2009-12-28

Reviderad: 2020-09-09

Giltigt till och med: 2022-09-09

Fastställt av: Medicinsk programgrupp neurologi och primärvård

Ansvarig grupp: Neurologi

Granskat av grupp: Neurologi

Kontaktperson för innehåll:

Maria Bergelin Axelsson, Överläkare, Medicin- och geriatrikkliniken Värnamo, Medicinsk vård

Författare:

Uppdaterad: 2020-09-09
Åsa Pettersson, Hälsans vårdcentral 2 Jönköping, Vårdcentralerna Bra Liv