Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Triggerfinger - Ännu ej fastställt

Triggerfinger, eller ”stenoserande tendovaginit”, beror på en svullnad av senskidan till fingrets böjsenor i dess proximala begränsning, vid det så kallade A1-ligamentet. Detta gör att böjsenorna fastnar vid flektion/extension av fingret och smärtsamma upphakningar fås. Det är cirka 2-3 % av befolkningen som drabbas, hos diabetiker upp mot 10 %. Det är vanligt att få påverkan på flera fingrar under åren. Hos reumatiker kan tillståndet istället bero på synovit och förtjockning av böjsenorna.

Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Triggerfingrar handläggs framför allt inom primärvården där även botande behandling med kortisoninjektion kan ges.

Remiss till ortopedmottagning vid otillräcklig effekt av kortisoninjektion för ställningstagande till operation.

Diagnostik och utredning

Initialt smärta över fingrets böjsena, oftast i nivå med distala handflatan. Därefter tillkommer låsningsfenomen i fingret som varierar från milda upphakningar till att fingret är helt låst i flektion. I regel är upphakningarna smärtsamma, men vid långvariga besvär kan smärtan minska och enbart upphakningsfenomenet kvarstå.

Status

  • Ömhet volart över böjsenan i nivå med MCP-leden. Kan ha försvunnit vid långvariga besvär.
  • Patienten kan ofta reproducera låsningar.

Röntgen

  • Tydliga upphakningar av fingret i anamnesen eller vid undersökning räcker för diagnos och röntgen behövs då inte.
  • Vid enbart smärta och avsaknad av upphakningar är röntgen bra för differentialdiagnostik kring artrosförändringar.

Behandling

Kortisoninjektion kring A1-ligamentet är botande i 70-90 % av fallen, där triggertumme har bäst effekt. Diabetiker har något sämre effekt.

Om injektionen hade god effekt men besvären återkommer kan ytterligare en kortisoninjektion provas om patienten inte önskar operation. Man kan fortfarande få ett botande resultat, men mindre sannolikt än efter första injektionen. Fler än två injektioner ges enbart till patienter som tydligt motsäger sig operation.

Hos de med långvariga besvär av upphakningar utan smärta har sannolikt kortisoninjektion inte längre någon effekt och man kan föreslå operation som första behandling.

Teknik för kortisoninjektion

1. Förbered en liten spruta med 40 mg Depomedrol eller 10 mg Kenacort, med eller utan bedövning. Blå nål. Använd aldrig Lederspan eller Kenacort 40 mg på grund av den höga risken för hudnekros!

2. Markera insticksstället över A1-ligamenten. Detta hittar man genom att på palmarsidan markera MCP-leden (som ligger i nivå med knogen på handryggen) i linje med flexorsenan.

3. Lägg injektionen precis subkutant. Det finns ingen anledning att lägga den i senskidan.

Rätt utfört är behandlingen tämligen smärtfri. Inga rörelserestriktioner. Följ upp effekten telefonledes efter cirka 1 månad.

Operation 

Operationen utförs i lokalbedövning och är i regel ett enkelt ingrepp utan större komplikationer. Patienten ska vara rökfri. 

Sjukskrivning

Försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Vissa hand- och handledsbesvär, Socialstyrelsen (nytt fönster)

Fastställt: 2020-03-11

Reviderad: 2020-03-11

Giltigt till och med: 2022-03-11

Fastställt av: Medicinsk programgrupp ortopedi och primärvård

Ansvarig grupp: Ortopedi

Granskat av grupp: Ortopedi

Kontaktperson för innehåll:

Karin Karlsson, St-läkare, Hälsans vårdcentral 2 Jönköping, Vårdcentralerna Bra Liv

Författare:

Uppdaterad: 2020-03-20
Åsa Pettersson, Hälsans vårdcentral 2 Jönköping, Vårdcentralerna Bra Liv