Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Ätstörningar hos vuxna

Ätstörning definieras som en över tid fortlöpande störning i ätbeteende eller viktreglerande beteende som påtagligt påverkar fysisk hälsa eller psykosocial funktionsnivå. Störningen skall inte vara sekundär till känd medicinsk åkomma eller annan psykiskatrisk störning Etiologi

Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Angående barn och ungdomar 0 - 18 år se särskilt Fakta Ätproblematik hos barn och ungdomar

För vuxna ansvarar primärvården för en första bedömning, somatisk utredning och behandling vid lindrigare tillstånd.  Vid svårare tillstånd remitteras till vuxenpsykiatrisk enhet.
Vårdriktlinjer för samverkan mellan psykiatri och primärvård för vuxna

Diagnosbeskrivningar enligt DSM-5

Anorexia Nervosa

Karakteriseras av ett otillräckligt näringsintag, vilket medför en signifikant låg kroppsvikt. En stark rädsla för att gå upp i vikt eller att bli tjock föreligger liksom en störd kroppsupplevelse med avseende på vikt eller form.

Bulimia Nervosa

Karakteriseras av upprepade episoder av hetsätning där patienten under avgränsad tid intar väsentligt större mängd mat än normalt och tycker sig ha förlorat kontrollen över ätandet. Detta sker i kombination med återkommande olämpliga kompensatoriska beteenden för att motverka viktuppgång (t ex självframkallade kräkningar, användande av laxermedel, fasta eller överdriven motion). Självkänslan är överdrivet påverkad av kroppsform och vikt.

Hetsätningsstörning

Karakteriseras av återkommande episoder av hetsätning, där hetsätningen medför ett påtagligt lidande och är inte förknippad med upprepade olämpliga kompensatoriska beteenden.

Ospecificerad ätstörning

Ospecificerad ätstörning karakteriseras av en ätstörningsproblematik som skapar ett kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion, men där kriterierna inte är helt uppfyllda för någon av de specifika ätstörningsdiagnoserna.

Se även följande kunskapsstöd Fakta Levnadsvanor - Mat

 

Diagnostik och utredning

Somatiskt:
Vid primär utredning utesluts hyper- och hypothyreos, binjurebarkinsufficiens, hypofysinsufficiens, diabetes och inflammatoriska tarmsjukdomar,  malabsorption, malignitet, biverkan av medicin. Längd och vikt!
Undersökningar vid primär somatisk bedömning av ätstörning hos vuxna

Psykiatriskt:
Vid den psykiatriska diagnostiken bör man utesluta att viktförändring beror på annan psykiatrisk sjukdom. Det finns ofta en samsjuklighet med andra psykiatriska tillstånd. 

Vanliga undersökningsfynd vid anorexia nervosa:
Avmagring, kalla händer och fötter, torr och sprucken hud, perifer cyanos, tunt hår, bradykardi, hypotension, hypotermi, lanugobehårig, perifera ödem, försenad längdtillväxt, tand- och tandköttsskador, försenad pubertetsutveckling
Vanliga fynd vid  somatisk utredning av ätstörning, försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen (nytt fönster)

Behandling

Patienter med lindriga ätstörningsbesvär handläggs inom primärvården, som skall erbjuda psykologisk behandling. Det finns evidens framförallt för KBT.

Vid medelsvåra och svåra tillstånd eller misstanke om medicinska komplikationer ska patienten remitteras till psykiatrisk vård. 

Vid remiss till psykiatrisk behandling i slutenvård bör man alltid överväga om är vården kan genomföras frivilligt eller om en undersökning för vårdintyg ska utföras.

Farmakologisk behandling

Specifik farmakologisk behandling saknas för anorexia nervosa och ätstörning UNS. Vid bulimia nervosa och hetsätningsstörning finns det däremot god evidens för att antidepressiv medicinering leder till mindre hetsätning och kompensatoriska beteenden.

Forskning har huvudsakligen skett på preparatet fluoxetin i hög dos (60 mg dagligen), som på grund av sin långa halveringstid är ett bra val för patienter som riskerar att emellanåt kräkas upp medicinen, men behandlingseffekten är sannolikt likvärdig för övriga SSRI-preparat. Behandlingen bör pågå i minst sex månader. Behandling med antidepressiva läkemedel bör ses som ett komplement till andra behandlingsinsatser.

Vid ätstörning är psykiatrisk komorbiditet relativt vanligt, främst i form av depressivitet, ångest och tvångssyndrom,  och kan komma att föranleda läkemedelsbehandling.

Sjukskrivning

Uppföljning

Skattning av symtom kan utföras med hjälp av skattningsskala för ungdom EDE-Q. EDE-Q ungdom (pdf, nytt fönster) Information omkring tolkning av skattningsskalan Tolkning av EDE-Q ungdom

Ytterligare instrument BSQ Body Shape Questionnarie BSQ (pdf, nytt fönster)

Barnperspektivet

Barnperspektivet

Fastställt: 2013-10-11

Reviderad: 2019-01-16

Giltigt till och med: 2021-01-16

Fastställt av: Medicinsk programgrupp psykiatri och primärvård

Ansvarig grupp: Psykiatri vuxna

Granskat av grupp: Psykiatri vuxna

Kontaktperson för innehåll:

Lennart Spång, Distriktsläkare, Aneby Vårdcentral, Privata vårdgivare

Författare:

Uppdaterad: 2019-02-19
Åsa Pettersson, Hälsans vårdcentral 2 Jönköping, Vårdcentralerna Bra Liv