Region Jnkpings ln Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd
plus.rjl.se/fakta

Självskadebeteende hos vuxna

Allmänt

I nuläget finns olika uppfattningar om hur begreppet självskadebeteende ska definieras och avgränsas. Nationella självskadeprojektet har utarbetat ett kvalitetsdokument, Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende, nationellt kvalitetsdokument inom psykiatrin, som antagits av alla landsting och regioner i Sverige. Där används en bredare definition som omfattar ett antal olika beteenden. Där inkluderas beteenden som är riktade direkt mot den egna personen, som att skära sig, hoppa från hög höjd, överdosera läkemedel  eller droger, ta droger i självskadande syfte eller svälja föremål som inte är avsedda för detta, men också indirekta beteenden som sexuell självexploatering eller att försumma sina behov i självskadande syfte.

Självskadebeteende är inte en egen psykiatrisk diagnos, och kan förekomma vid alla former av psykiska besvär och störningar, men även hos personer som inte har några andra tecken på psykisk ohälsa eller psykiatrisk problematik.

Självskadebeteende kan ha många olika funktioner. En vanlig funktion är att reglera smärtsamma känslor eller bryta en stark tomhetskänsla. Självskadehandlingen ger ofta en omedelbar, men tillfällig lättnad. Självskadebeteende kan också vara ett sätt att signalera och kommunicera med omgivningen.

Med lindrigt självskadebeteende avses:

  • Enstaka eller episodiska självskadande handlingar
  • Utan eller med lindrig psykiatrisk problematik

Med allvarligt självskadebeteende avses:

  • Frekventa självskadande handlingar
  • I kombination med psykiatrisk problematik (se gränssnitt i övriga FAKTA-dokument)
Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Första linjen/basnivå

Lindrigt självskadebeteende handläggs på vårdcentral eller ungdomsmottagning.

Specialistnivå

Vid allvarliga tillstånd ska insatser erbjudas på specialistnivå. Det innebär psykiatrin eller vuxenhabiliteringen (för personer med utvecklingsstörning). Förekomst av självmordsbenägenhet ska alltid behandlas inom specialistpsykiatrin.

Bedömning och utredning

Alla instanser har en skyldighet att uppmärksamma och initiera insatser när det finns risk för att en person kommer att skada sig själv.

Vad som bör göras, oavsett vårdnivå:

  • Kartlägga och bedöma självskadebeteendet – debut, art och grad. Skattningsformulär finns på Nationella självskadeprojektets sida:
    Skattningsformulär, Nationella självskadeprojektet (pdf, nytt fönster)
  • Kartlägga och bedöma tecken på psykisk ohälsa och psykiatrisk problematik (se övriga FAKTA-dokument)
  • Kartlägga och bedöma risk-/skyddsfaktorer
  • Ta ställning till om och var vidare utredning/bedömning ska ske

Behandling

Bemötandet av personer med självskadebeteende är avgörande för en god vård. Här följer ett utdrag ur dokumentet Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende, nationellt kvalitetsdokument inom psykiatrin (se hela dokumentet under Mer information):

1. Bemötande

Individer med självskadebeteende ska bemötas med medkänsla, respekt och värdighet. All personal, inom såväl vård som administration, ska ha specifika kunskaper för att i sitt uppträdande kunna förmedla detta. Deta gäller särskilt i situationer då individen anses utgöra en fara för sig själv.

2. Bedömning på akutmottagning

Individer som söker vård efter en självskadebehandling ska få en bedömning av sin kroppsliga hälsa relaterad till skadan, sin psykiatriska hälsa, sociala omständigheter samt risk för återkommande självskadebehandlingar och självmord.

3. Utredning

Individer med upprepat självskadebeteende ska erbjudas en utredning, utformad utifrån individens specifika situation. En förnyad utredning bör också initieras om erbjuden behandling inte gett resultat efter sex månader. Syftet med utredningen är planering av fortsatta insatser och behandling.

4. Riskhanteringsplan

Behandlaren och individen arbetar tillsammans fram en riskhanteringsplan som ska innehålla en beskrivning av sårbarhets- och skyddsfaktorer för framtida självskadebeteende samt en krisplan.

5. Information och överenskommelse om behandling

Behandlaren ska tillsammans med individen gå igenom innehållet i bedömningar samt styrkor och begränsningar med tillgängliga behandlingar. Med utgångspunkt från denna diskussion sluter individen och behandlaren tillsammans en överenskommelse om behandlingen. Samtycke att dela informationen med närstående ska efterfrågas och dokumenteras.

6. Behandling

Vårdgivaren ska erbjuda insatser och behandlingar som är strukturerade för självskadebeteende samt behandling för eventuell samsjuklighet. Behandlingseffekten bör systematiskt utvärderas.

7. Kontinuitet och samarbete

För individer som har behov av insatser från flera huvudmän bör en kontaktperson utses som är huvudansvarig för att samordna insatserna och tillsammans med individen göra upp en plan vid tillfällen då vården överförs mellan två enheter.

Fastställt: 2016-09-06

Reviderad: 2016-09-06

Giltigt till och med: 2018-09-06

Fastställt av: Medicinsk programgrupp psykiatri och primärvård

Ansvarig grupp: Psykiatri vuxna

Granskat av grupp: Psykiatri vuxna

Kontaktperson för innehåll:

Författare:

Uppdaterad: 2018-10-03
Åsa Pettersson, Hälsans vårdcentral 2 Jönköping, Vårdcentralerna Bra Liv