Region Jnkpings ln Specialiserat kliniskt kunskapsstöd
www.domannamn.se

Riskfaktorer

Barnmisshandel

Faktorer associerade till förövaren

Kön: Vid lindrigare misshandelsfall är det vanligare att det är kvinnor som utför misshandeln. I svenska studier, baserat på polisanmälningar, är det dock män som är överrepresenterade.

Missbruksproblematik/psykisk ohälsa: Missbruksproblem, psykiskohälsa, personlighetstörningar, utvecklingstörning och neuropsykiatriska funktionshinder hos föräldrar kan leda till försämrad impulskontroll vilket kan ökar risken för fysiska övergrepp.

Föräldra-/partner våld: Det finns studier som visar att risken ökar för barnmisshandel om det förekommer våld mellan föräldrarna/partners.

Föräldrars egna erfarenheter av våld: Flera studier visar på att föräldrar som själva varit utsatta för våld under uppväxten tenderar att i större utsträckning utsätta sina egna barn, vilket tyder på ett visst socialt arv. Förekomsten har dock minskat tack vare lagstiftningen mot barnaga.

Faktorer associerade till familjeförhållanden

Sociala och ekonomiska förhållanden: Ekonomiska problem, föräldrars utbildningsnivå, arbetslöshet, låg socioekonomisk status samt ensamstående föräldrar har rapporteras som riskfaktorer.

Kulturella olikheter i synen på uppfostran, t ex familjer med hederskultur.

Minoritetsgrupper: Barn till föräldrar födda utomlands löper större risk att utsättas för våld, vilket delvis skulle kunna förklaras i kulturella olikheter i syn på barnuppfostran, alternativt svårigheter i mötet med det nya landet. Ekonomiska problem, arbetslöshet och egna negativa och traumatiska upplevelser i hemlandet.

Fysisk sjukdom: Förälders- eller syskons sjukdom skapar en ökad stress i familjen vilket kan öka risken för barnmisshandel.

Faktorer associerade till barnet

Ålder: Yngre barn (spädbarn och förskolebarn) är oftare föremål för misshandel än äldre barn.

Handikapp/kroniska sjukdomar: Barn med någon form av handikapp utgör en riskgrupp, samt barn som lider av långvarig sjukdom.

Barn med beteende- känslomässiga- anknytnings- och kognitiva problem: En del barn har ett beteende som innebär en extra påfrestning för deras föräldrar vilket ökar risken för misshandel. Dessa beteenden kan vara aggressiva utbrott, olydnad, uppmärksamhetsproblem och eller uttryck för andra svårigheter.

Andra exempel på riskfaktorer på individnivå är dålig anknytning, emotionell instabilitet, kognitiva begränsningar och begränsad kognitiv flexibilitet, dålig självkänsla.

Faktorer associerade till det sociala nätverket

Brist på ett stödjande socialt nätverk utgör en ökad risk för barnmisshandel. Isolering från ett potentiellt stödsystem minskar möjligheten för familjer i stressfulla situationer att få hjälp. Det kan också innebära att insynen i familjen minskar liksom möjligheten att erbjuda föräldrarna vägledning och råd i sitt föräldraskap.

Sexuella övergrepp

Faktorer associerade med förövaren:

Kön: Det är oftare män än kvinnor som begår sexuella övergrepp mot barn.

Riskfaktorer förknippat med den potentiella förövaren är b.la att han; känna ett emotionellt utbyte av barn, ha en sexuell attraktion till barn, känna sig hindrad att utveckla en djup och varaktig relation med en vuxen partner, bryta sina inre spärrmekanismer inför att inleda sexuella kontakter med barn.

Faktorer associerade till barnet

Kön: Det är större risk för flickor att bli utsatta för sexuella övergrepp än för pojkar. När pojkar blir utnyttjade är det vanligare att kvinnor är förövare än när flickor blir utnyttjade. Pojkar blir jämfört med flickor oftare utnyttjade av någon utanför familjen och av förövare som utnyttjat andra barn tidigare.

Ålder: Sexuella övergrepp förekommer i alla åldrar men anses vara mest vanliga i förpuberteten, medelåldern är ungefär 8–10 år. Åldern på barn som utsätt av en fadersfigur är vanligen något lägre än vid andra övergrepp. Pojkar är vanligen något äldre än flickor när de utsätts för övergrepp.

Personlighetsdrag hos barnet: Förövare av sexualbrott mot barn söker barn som håller tyst, de som inte tror eller vet att de kan säga nej till vuxna, de som är rädda för att bli straffade, de som behöver ömhet av och tillhörighet till vuxna men som inte får det, de som är fysiskt eller mentalt utmanade eller som har lite tillsyn från sina föräldrar. Barn som utsatts för sexuella övergrepp beskrivs ofta som ensamma, socialt isolerade, med få eller bristfälliga kamratkontakter. Förövare söker barn som i den första kontakten är vänliga och som förefaller behövande och sårbara.

Funktionshinder: Barn med funktionshinder löper större risk att utsättas för sexuella övergrepp (även andra former av övergrepp). Dessa barn är mer lättrekryterade, kan ha svårare att förstå vad de utsätts för. Barn med rörelsehinder kan ha svårare att ta sig från platsen medan barn med kommunikationshinder har svårare att förmedla sig och bli trodda. En del barn med neuropsykiatriska funktionshinder som tex. Touretts syndrom, där tics, tankar och beteenden kan ha ett sexuellt innehåll.

Hbtq-personer

Faktorer associerat till barnets familj och sociala nätverk:

I familjer där ett barn utsatts för sexuellt övergrepp kännetecknas av att vara mindre sammanhållna, mer desorganiserade och generellt mer dysfunktionella jämfört med andra familjer. Familjelivet utmärks ofta av kommunikationsproblem, bristande känslomässig närhet, bristande flexibilitet och social isolering. Äktenskaplig konflikter, skilsmässa och separation samt förekomsten av en styvförälder har visat sig ha ett tämligen starkt samband med sexuella övergrepp. En del av de barn som utsätts för övergrepp har en mor som varit utsatt för sexuella övergrepp. Familjerna består ofta av många familjemedlemmar. Om ett syskon är utsatt ökar risken att fler barn i familjen utnyttjas. Det finns även en koppling mellan förälders alkoholmissbruk och kriminalitet och förekomst av sexuella övergrepp.

Uppdaterad: 2017-04-27
Emma Rosenquist, Wetterhälsan, Privata vårdgivare