Region Jnkpings ln Specialiserat kliniskt kunskapsstöd
www.domannamn.se

Flerfunktionsnedsättning

Bakgrund

Innehåll på sidan:

Vårdnivå och remiss

Metoder för diagnostik och/eller behovsbedömning
Flerfunktionsnedsättning (FFN) är ingen diagnos utan grundar sig på definitionen av FFN, se bakgrund.
Bakgrund (nytt fönster)

För att veta om en person har FFN bedöms motorisk förmåga enligt GMFCS klassificering, se länk nedan, kognitionsnivå???. (Fråga psykolog om vokabulär). De flesta uppfyller kritierierna för FFN under småbarnsåren. Beroende på att den motoriska förmågan kan förändras under livet ...
HabQ metodpärm (nytt fönster)

Diagnostik och utredning

Rehabiliteringsinsatser och habiliteringsinsatser
(BAS-nivå som alla i målgruppen ska erbjudas)

Alla personer med flerfunktionsnedsättning ska erbjudas en kontaktperson/samordnare inom habiliteringen.
Uppdragsbeskrivning samordnare för habiliteringscentrums insatser (pdf, nytt fönster)

För personer med flerfunktionsnedsättning kan det uppstå problem inom följande områden:

1. Andning

2. Mage/tarm/urinvägar

3. Nutrition/dysfagi

4. Sinne/smärta
Smärta är vanligt förekommande hos personer med FFN. På grund av hjärnskadan tolkas och uppfattas smärtintryck annorlunda. Ofta med förlängd reaktion, svårigheter att skilja smärta från annat obehag samt att förmedla smärta. Smärta ska i första hand förebyggas, i andra hand identifieras och lindras (Ölund, 2011). Inom habilitering bör frågan om smärta vara självklar när vi möter personer med FFN.

4.1 Förebygga smärta:
Sjukgymnast arbetar förebyggande med positionering, rörelseträning, bassängträning, massage, TENS och akupunktur.

Arbetsterapeuter, god positionering, 24 timmar per dygn. Hjälpmedel för tryckavlastning. Individanpassad utformning av hjälpmedel.

Läkare, sjuksköterska, psykolog, logoped, dietist: Identifiera förvärrande omgivningsfaktorer.

Flera yrkesgrupper arbetar undervisande kring lägesförändring...

4.2 Identifiera smärta:
Smärtans art, orsak och lokalisation ger vägledning vid smärtlindring.
Brev till föräldrar med smärtskattningsformulär (pdf, nytt fönster) bifogas kallelse till läkarbesök inom barn- och ungdomshabiliteringen samt vid habiliteringsplanering.

Smärtor från rörelseapparat och muskler kan lindras genom rörelse- och bassängträning, massage, TENS och akupunktur (sjukgymnast). Förbättrad positionering och hjälpmedel (sjukgymnast och arbetsterapeut). Spactisitetsminskande åtgärder i form av läkemedel (läkare).

Smärtor från mage kan ha olika orsaker. Reflux, magknip och förstoppning berör både sväljförmåga, matsituation och avföringsvanor. Tvärprofessionellt arbete med logoped, dietist, sjuksköterska och läkare. Aktuella åtgärder kan vara förändrade matrutiner, läkemedelbehandling för reflux och förstoppning.

Smärtlindrande läkemedelsbehandling kan initieras av barnneurolog.

Närstående är ofta väl förtrogna med alternativ smärtlindringssätt och hur personen kopplar av. Lyssna på musik, bad, närhet, distraktion.

För fördjupad smärtutredning kan nedan skattningsskalor användas:

Dokumentation av smärta sker i Cosmic. Sökord smärta (neurlogmall) eller sinne och smärta (ICFmall). ICD-10 kod R52.9, smärta eller värk ospecificerat. ICF kod smärta ICF-b280, smärtförnimmelse. Smärtskattningsformulär scannas till besöksanteckning.

5. Sömn

6.  Syn

7.  Hörsel

8.  Odontologi

9.  Kommunikation
Personer med flerfunktionsnedsättningar saknar ofta talat språk och behöver därför olika typer av AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) för att kunna kommunicera med sin omgivning. Exempel på AKK kan vara föremål, symboler och tecken. Då kommunikationssvårigheter uppstår i samspel med omgivningen innebär det att omgivningen har en viktig funktion i att underlätta kommunikationen. Det är också omgivningens ansvar att kommunikationshjälpmedel finns tillgängliga och används. Omgivningen kan behöva hjälp och stöd i att veta hur man bäst underlättar kommunikationen med en person med flerfunktionsnedsättning. Omgivningen behöver lära sig metoder och att använda sig av hjälpmedel för att lättare lära sig tolka personens kommunikation och stärka den.

9.1  Min bok
Min bok är omarbetad för att gälla både barn och vuxna och är publicerad på 1177, se under patientinformation.

9.2  Likvärdig och strukturerad kommunikationsbedömning för individanpassade åtgärder
Kartläggning av kommunikation, tal och språk är viktig för att kunna möta personen på rätt nivå. Personens kommunikationssätt påverkas av utvecklingsålder och motorisk förmåga. För att hitta lämpligt kommunikationssätt till varje enskild individ krävs en grundläggande bedömning av personens kommunikation. Detta görs av en logoped.

"Bedömningsinstrument - kommunikation"

Communication matrix
Communications Matrix (utformat av Dr Charity Rowland of Oregan Health &Science Univeristy 1990)
Communication Matrix är ett bedömningsmaterial som är utvecklat för att man ska kunna kartlägga hur en persons expressiva kommunikationsförmåga ser ut och utifrån det bestämma lämpliga mål och åtgärder. Communication Matrix görs genom observation och/eller samtal med anhöriga. Fylls i på nätet och man får då en kommunikationsprofil som kan indikera vilka mål och insatser som bör planeras.

Målgrupp: Communication Matrix är lämpligt att användas för personer som är på en tidig kommunikationsnivå, dvs har en kommunikativ utvecklingsålder på 0-24 mån. Det kan handla om personer med flerfunktions-nedsättning men även andra personer med kognitiva och sensoriska eller fysiska begränsningar. Communication Matrix inkluderar alla typer av kommunikation, såsom AKK och försymbolisk kommunikation såsom kroppsspråk, gester, mimik osv. Communication Matrix är inte lämpligt att använda för personer som redan har någon form av fungerande expressivt språk.

Tidsåtgång: Beräknas ta 10-60 minuter beroende på hur många olika kommunikationssätt individen använder. Påbörjad bedömning kan sparas och fyllas i senare.

Gemensam problemlösning vid Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK)
(Zachrisson, Rydeman & Björck-Åkesson, 2002).
Gemensam problemlösning innebär att man tillsammans definierar och löser problem och att man inledningsvis diskuterar många olika problem och många olika förklaringar för att sedan prioritera och komma fram till konkreta problem i dagsläget. Modellen delas in i en kartläggningsfas med tre steg: ”Inventering”, ”Problembeskrivningar” och ”Problemförklaringar”, och en åtgärdsfas med tre steg: ”Prioritering och målformulering”, ”Metod” och ”Utvärdering och revidering”. Modellen bygger på ett samarbete mellan brukare, omgivning och professionella.

Gemensam problemlösning är en helhetsmodell som inte enbart fokuserar på kartläggning utan även åtgärder/insatser och uppföljning.

Målgrupp: Personer i behov av AKK.

Tidsåtgång: 1 tim och uppåt. Kan upplevas tidskrävande i inledningsskedet men kan istället vara tidsbesparande i slutet.

Arbetsmetod att inspireras av: StAKK
(metoden kräver att användaren går kurs för att sedan kunna köpa material)

StAKK
(Kommunikationsenheten, Handikapp & Habilitering, Stockholm, februari 2010)

StAKK, Startväska AKK, är en kartläggningsmodell som bygger på en direkt intervention som utvärderas på plats.

StAKK är en arbetsmodell som började som ett projekt, tänkt att användas av habiliteringsteam när de gör insatser för personer med FFN på tidig AKK-nivå. Grunden i modellen är att finna vilka aktiviteter som personen är motiverad av. I dessa observeras, uppmuntras och benämns bekräftande signaler hos personen för mer/vill/ja. Val tränas in genom att personen erbjuds olika aktiviteter.

För att kunna planera en direkt intervention kan StAKKs probleminventering och målformulering användas. (Läs mer om problemlösningsarbete i Gemensam problemlösning vid Alternativ Kompletterande Kommunikation (AKK) Zachrisson, Rydeman & Björck-Åkesson, 2002). Till sin hjälp vid probleminventering och intervention finns checklistor att använda. Kartläggningsmodellen innehåller även utvärdering och uppföljning.

Målgrupp: StAKK är tänkt att användas för personer som oavsett ålder eller kognitiv förmåga har otydliga signaler som gör att omgivningen har svårt att tolka dem.

Tidsåtgång: Kartläggningen är ej tydligt avgränsad i tid.

10. Rörlighet/motorik/ortopedi

11. Föräldrastöd

12. Samhällsstöd
Assistans och avlastning.

Uppföljning

  • Habiliteringsplanering ska genom kontaktperson på habiliteringscentrum erbjudas minst 1 gång/år.
  • Läkarbesök barn/vuxen intervall?

Barnperspektivet

Förslagsvis skriver vi en gemensam text för alla hab-program till denna punkt.
Om ni instämmer i det förslaget behöver ni inte lägga er tid på att skriva under denna rubrik ...
//Anna F

Kvalitetsindikatorer

-habQ. TOM, CPUP, föräldrastöd mm???...

Fastställt: 1111-11-11

Reviderad: 1111-11-11

Giltigt till och med: 1111-11-11

Fastställt av: Processgrupper inom psykiatri och rehabilitering

Ansvarig grupp: Habilitering

Granskat av grupp: Habilitering

Kontaktperson för innehåll:

Kristina Brengesjö, Verksamhetschef, Habiliteringscentrum, Psykiatri rehab o diagnostik

Författare:

Katharina Danielsson, Dietist, Habiliteringscentrum, Psykiatri rehab o diagnostik

Åsa Hultegård, Logoped, Habiliteringscentrum, Psykiatri rehab o diagnostik

Patientinformation

Referenser

  • Medicinsk omvårdnand vid svåra flerfunktionshinder, Ann-Kristin Ölund (2011), Gothia Förlag
  • Parent described pain responses in nonverbal children with intellectual disability, Solodiuk Jean C, (2012) International Journal of Nursing Studies 50(2013)1033-1044
Uppdaterad: 2017-01-25
Titti Eklund, Folkhälsa och sjukvård, RLK o Verksamhetsnära funktion