Region Jnkpings ln Region Plus
plus.rjl.se för vårdpersonal, samverkanspartners m.fl.

Sexuellt ofredande och sexuellt utnyttjande av patient

Det är oacceptabelt att personal inom vården utsätter patienter för sexuellt ofredande eller på något sätt utnyttjar patienter sexuellt. Region Jönköpings län tar alla klagomål som berör detta område på största allvar och vidtar omedelbart åtgärder. Syftet med detta dokument är att ge chefer och medarbetare kunskap om problemet, en möjlighet att förebygga att sexuellt ofredande eller utnyttjande inträffar och ge vägledning för agerande om situationen uppstår.

Det är linjechefernas ansvar att förhållningssätt och riktlinjer kommuniceras brett i organisationen och med nyanställd personal vid introduktionstillfällen. All personal behöver adekvat utbildning i bemötande och psykologiska mekanismer kopplade till sexualitet i vårdsituationer.

Sexualitet

Sexualitet hör till människans natur och är en del av identiteten. Begreppet innefattar både tankar och beteenden som har med det sexuella att göra. Sexualitet finns med och påverkar mer eller mindre allt människan gör. Varje individ har gränser och spärrar som begränsar den sexuella närheten till andra människor. Samhällen, olika religioner och kulturer har olika syn på var gränsen går, vad som är tillåtet och förbjudet. En professionell vårdare som har ett genomtänkt etiskt förhållningssätt grundat på vårdens etiska principer ska vara medveten om var gränsen går.

Den kliniska undersökningen och andra vårdsituationer kräver ofta att patienten klär av sig helt eller delvis. En nära kroppskontakt mellan vårdare och patient är många gånger nödvändigt. I de flesta fall finns en medvetenhet både hos vårdaren och patienten om det starka förbudet att koppla sexualitet till vårdsituationen. Ändå bör man inse att situationen kan vara laddad och bjuda på frestelser. Överträdelser inträffar som tar sig uttryck i klagomål från patienter som blivit utsatta.

Etiska aspekter

Sexuellt utnyttjande och/eller sexuellt ofredande i relationen patient/vårdare står för ett antal beteenden, som har det gemensamt att de utnyttjar tilliten och ojämlikheten i relationen för sexuella syften. Ofta kan det som sker vara mycket subtilt och svårt att uppfatta från någon utomstående. Patienten lämnar i förtroende känslig information till vårdaren och samtycker till att bli undersökt eller att ingrepp av olika slag utförs. En patient är alltid i underläge och beroende av vårdarens kunskap, professionalitet, välvilja och ärlighet för att få den vård och omsorg han/hon behöver.

Vårdaren ansvarar för att inte missbruka förtroendet och har alltid kravet på sig att handla med patientens bästa för ögonen. Relationen patient/vårdare får aldrig användas av vårdaren för att tjäna egna intressen. Vårdaren får under inga omständigheter initiera någon form av sexuell aktivitet, inte heller i skämtsamma ordalag. En vårdare får inte heller svara på eventuella sexuella inviter från patientens sida.

Sexuellt ofredande eller utnyttjande är handlingar som skadar en människa djupt och svårt. Handlingen sätter patientens säkerhet på spel och patientens rätt till en god och rättvis vård äventyras. Den underminerar relationen patient/vårdpersonal och skadar det förtroende mellan parterna som är grundvalen för all god sjukvård.

Rättsliga aspekter

I. Sexuellt utnyttjande

Den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka att personen befinner sig i beroendeställning till gärningsmannen, döms för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i högst två år. Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen annars visat särskild hänsynslöshet (Brottsbalken Kapitel 6 § 3).

Brott mot lagen om sexuellt utnyttjande kan exempelvis innebära:

  • att utnyttja patientens hjälplöshet, till exempel vid medvetslöshet, påverkan av mediciner, sjukdom eller annat
  • att genomföra samlag, även om patienten samtycker/har tagit initiativ
  • att med tvång undersöka könsorgan, bröst eller andra känsliga områden
  • att ställa krav på sexuella tjänster eller ett sexuellt förhållande för att ge vård
  • att ställa krav på sexuellt tillmötesgående i kombination med hot om bestraffning (till exempel hot om att berätta för andra, vägra ge mediciner, tvångsförflytta patienten).

II. Sexuellt ofredande

Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet (Brottsbalken Kapitel 6 § 10).

Brott mot lagen om sexuellt ofredande kan exempelvis innebära:

  • att ställa onödiga krav på att patienten ska utförligt berätta om sexuella vanor, sexpartner eller att leda in samtalet på patientens sexualliv när det är irrelevant för den aktuella undersökningen och vad patienten söker för
  • att ställa onödiga krav på att patienten ska ta av sig kläderna eller att titta på/störa patienten när han/hon klär på sig/av sig
  • att undersöka patientens könsorgan och andra känsliga områden på kroppen utan att det är medicinskt motiverat, utan att ha förklarat för patienten varför undersökningen är nödvändig eller i studenters närvaro utan patientens samtycke
  • att hålla en onödigt nära kroppskontakt eller ta onödigt lång tid för undersökningen av patientens könsorgan och andra känsliga områden på kroppen
  • att som vårdare berätta om sitt eget sexualliv eller erfarenheter för patienten
  • att med blickar, gester eller tilltalsord göra sexuella anspelningar eller lämna förslag på ett sexuellt förhållande
  • att skämta nedsättande om patientens/någons kön eller att berätta sexhistorier för patienten.

Råd om förebyggande åtgärder

Vårdaren ska vara medveten om patientens behov och rätt till att skydda sin integritet för att behålla sin värdighet i vårdsituationer, som till exempel exponerar kroppen eller kräver att patienten utlämnar mycket privata angelägenheter. Det är viktigt att vårdaren ständigt har en medvetenhet att en sexuell spänning kan uppstå och vara förberedd på att patienten kan ha en annan uppfattning om var gränsen går, till exempel på grund av annan religion/kultur eller tidigare erfarenheter. En patient kan tolka förfarandet vid nödvändiga undersökningar och ingrepp på ett helt annat sätt än man själv är van vid och räknar med.

Vid en undersökning är det viktigt att patienten:

  • får information om varför undersökningen görs och hur den ska gå till
  • får information om vilka kläder som ska tas av och i vilket syfte
  • får möjlighet att ge ett informerat samtycke
  • får möjlighet att klä av sig/på sig utan att bli störd
  • erbjuds något för att skydda sin kropp när kläderna är avtagna
  • erbjuds att ytterligare en person är närvarade vid undersökning av könsorgan och andra känsliga områden på kroppen

Extra försiktighet gäller om:

  • undersökningen innefattar beröring av patientens könsorgan och andra känsliga områden på kroppen
  • patienten träffar vårdaren för första gången eller det är första gången patienten genomgår undersökningen
  • patienten i vanliga fall brukar ha en assistent/någon annan person med sig, men denna person inte finns tillgänglig vid undersökningstillfället
  • patienten visar tecken på oro och psykisk instabilitet, ställer specifika krav på förfarandet, drar sig undan, visar obehag vid kroppskontakt, är sexuellt utmanande och närgången eller börjar prata om sex utan koppling till aktuell undersökning.

Riktlinjer vid inträffad händelse

Varje fall av sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande i vården är av mycket känslig karaktär och kräver ett individuellt och särskilt omhändertagande. Det finns stora risker att både patient och medarbetare far illa av händelsen och båda måste skyddas. Målet ska vara att minimera skadan för alla inblandade, att patienten ska få tillbaka tillit till vården och upprättelse om det är aktuellt samt att medarbetaren ska få hjälp att klara av situationen och eventuella egna problem, acceptera och ta sitt straff om det blir aktuellt.

Vården ska inte själv försöka skapa rättvisa i händelser som rör sexuellt utnyttjan-de/ofredande utan lämna över ärendet till andra instanser som Hälso- och sjukvår-dens ansvarsnämnd (HSAN), Socialstyrelsen eller Polisen.

Patienten har ett särskilt status och skyddas av lagen på ett särskilt sätt, inte minst när det gäller sekretessen om vad som sker mellan patient och vårdare. Patienten måste ge sitt samtycke vid varje steg man tar i processen, till exempel att händelsen får diskuteras med andra och i vilket sammanhang och syfte.

På grund av patientsekretessen kan dessa ärenden inte skötas enbart av personalfunktionen och inte heller diskuteras i närvaro av fackliga företrädare. Ärendet ska handläggas av berörd verksamhetschef och vid behov tillsammans med Lex Maria-ansvarig läkare/tandläkare (Se SOSFS 2005:28 4 kap 1§).

Förfarande vid klagomål

Den som har tagit emot anmälan från patienten:

  • agerar inte på egen hand, inleder inte en djupare diskussion med patienten och diskuterar inte frågan med den utpekade medarbetaren
  • informerar patienten om gällande riktlinjer och att patientens klagomål kommer att lämnas vidare till verksamhetschefen om patienten så vill
  • informerar patienten om den parallella möjligheten att vända sig till Patientnämnden
  • rapporterar omedelbart patientens klagomål, om patienten så vill, till närmaste chef, som i sin tur utan dröjsmål rapporterar till verksamhetschefen.

Verksamhetschefen och när så bedömts lämpligt Lex Maria-ansvarig läkare/tandläkare, tar i samråd beslut om hur situationen ska hanteras:

1. Gentemot patienten

  • kontaktar patienten och lyssnar på berättelsen. Försäkrar patienten att berättelsen tas på allvar och att sekretessen ska respekteras
  • tar reda på vilka åtgärder patienten kräver. Det räcker i vissa fall att tala ut med medarbetaren i fråga och reda ut vad som blivit fel. I så fall ordnas ett möte mellan patient/vårdare i närvaro av stödpersoner
  • informerar patienten om möjligheten att göra en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Socialstyrelsen eller Polisen
  • informerar patienten om möjlighet till professionellt stöd och om fortsatt vård och omhändertagande, eftersom patienten är just patient och att hans/hennes vård inte ska äventyras av anmälan.

2. Gentemot medarbetaren

  • kontaktar och samråder med personalchefen eller annan utsedd medarbetare på personalavdelningen.
  • tar kontakt med medarbetaren och informerar denne om klagomålet att eventuellt en anmälan har gjorts
  • lyssnar på vad medarbetaren har att säga, men tar inte ställning i skuldfrågan
  • informerar medarbetaren om möjlighet att få stöd
  • personalchefen överväger om medarbetaren ska stängas av under utredningstiden.

Stödåtgärder

Stödåtgärder sker utifrån behovet i varje enskilt fall och i samråd med den som är direkt berörd.

Kontakt

Eivor Blomqvist
010-242 42 09, 0706-82 42 09
eivor.blomqvist@rjl.se

Uppdaterad: 2018-11-08
Eivor Blomqvist, Regionledningskontoret, RLK o Verksamhetsnära funktion