Region Jnkpings ln Region Plus
plus.rjl.se för vårdpersonal, samverkanspartners m.fl.

Information till närstående vid oväntat dödsfall

Hälso- och sjukvården ställs ofta inför uppgiften att informera närstående om dödsfall. Ibland är dödsfallet väntat och en följd av ett kortare eller längre sjukdomsförlopp. Andra gånger inträffar ett dödsfall plötsligt eller oväntat utan att anhöriga är närvarande eller förvarnade. Det kan handla om ett traumafall på akutmottagningen eller en inneliggande stabil patient som hastigt försämras och där ett sådant förlopp inte gått att förutse.

Regelverk, riktlinjer

Hälso- och sjukvårdslagen 2 d § HSL
”När någon har avlidit, skall hälso- och sjukvårdens uppgifter fullgöras med respekt för den avlidne. De efterlevande skall visas hänsyn och omtanke”.

Lag (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården 4 §
”Om en patient har avlidit skall den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen fullgöra sina uppgifter med respekt för den avlidne. De efterlevande skall visas hänsyn och omtanke”.

SOSFS 1996:29 Socialstyrelsens Föreskrifter och allmänna råd om vissa åtgärder inom hälso- och sjukvården vid dödsfall 6.1
”Enligt 2 § 1 förordningen (1996:933) om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården skall verksamhetschefen bland annat ansvara för att någon närstående omedelbart underrättas när en patient avlider. Detta gäller oberoende av platsen för dödsfallet och den avlidnes tidigare kontakter med hälso- och sjukvården. I verksamhetschefens ansvar ingår också att svara för att det finns rutiner som säkerställer att vidtagna åtgärder dokumenteras på lämpligt sätt.

Frågan om vem som skall lämna underrättelsen och hur detta skall ske måste avgöras i det enskilda fallet med utgångspunkt i att de efterlevande skall visas hänsyn och omtanke (se avsnitt 2). Det behöver inte vara en läkare som lämnar underrättelsen. Uppgiften kan också utföras t.ex. av någon annan som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen, av en präst eller av någon inom hemtjänsten. En sådan person kan många gånger ha en sådan kontakt med någon av den avlidnes närstående att det är att föredra att han eller hon lämnar underrättelsen. Den läkare som fastställt att döden har inträtt bör dock förvissa sig om att någon lämplig person omedelbart underrättar någon närstående om läkaren inte själv gör det”
.…

”Som nämnts i avsnitt 5 bör den läkare som gjort polisanmälan vid ett dödsfall alltid begära besked i frågan om polisen kommer att svara för att någon av den avlidnes närstående underrättas om dödsfallet. Om det inte finns någon uppgift om den avlidnes närstående i patientjournalen, kan ofta någon som finns på platsen upplysa om hur någon av dem kan kontaktas. Annars bör grannar eller till exempel personal inom hemtjänsten tillfrågas. Anteckningar i den dödes bostad eller som denne bar på sig kan också ge vägledning för att finna någon närstående eller någon som känner till dem. Skattekontoret kan informera om den avlidnes närmast anhöriga. När någon närstående till den avlidne inte kan nås, bör socialtjänsten eller polisen underrättas om detta”.

Vårdhandboken - Anvisningar för information till närstående vid dödsfall

Om de närstående inte är närvarande vid dödsögonblicket ska de underrättas så snart som möjligt, oavsett om döden har inträffat på vårdenhet eller i särskilt eller ordinärt boende. Vid väntade dödsfall kan de underrättas per telefon vid lämplig tidpunkt. Det bör finnas en lokal överenskommelse om detta. Dokumentera att och hur informationen har lämnats till närstående.

Etikrådets rekommendation

Om ett dödsfall är väntat kan anhöriga i vissa fall ha uttryckt en önskan om att inte bli väckta nattetid, utan att få bli kontaktade följande morgon. Grundregeln är emellertid att närstående ska kontaktas omedelbart. Rent praktiskt kan tidpunkten på dygnet vara avgörande. Att ett dödsfall äger rum på natten begränsar ofta handlingsalternativen.

Information om ett oväntat dödsfall bör i de flesta fall inte ges per telefon. Telefonkontakt ger små möjligheter att fånga in reaktioner och telefon är inte ett lämpligt medium för att förmedla tröst och vägledning i en svår situation. Huvudregeln är således att information om ett oväntat dödsfall ges vid ett personligt sammanträffande.

Det betyder samtidigt att den eller de närstående måste kontaktas per telefon med uppmaningen att komma till sjukhuset. Den som ringer ställs emellertid inför ett dilemma. Vad blir svaret på en rak fråga om patientens tillstånd? En strategi kan vara att i första hand upprepa uppmaningen till den anhörige att komma för att få information av ansvarig läkare och att gärna ta med sig någon mer. Likaså att erbjuda hjälp att ordna transporten. Den som i telefon kräver ett fullständigt svar måste dock få det. Om dödsbudet därmed lämnas per telefon ska de närstående fortfarande erbjudas att komma in för samtal. Det är sällan möjligt för sjukhusets personal att göra hembesök.

I praktiken är det oftast en läkare som utför uppgiften att underrätta närstående vid dödsfall. I SOSFS 1996:29 anges att både frågan om ”hur” och ”vem” ska avgöras i varje enskilt fall. Om inte den läkare som fastställt döden själv väljer att lämna informationen, ska ”någon annan lämplig person” göra det. Det kan vara någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen. Det kan vara en präst eller någon inom hemtjänsten som ringer på dörren i hemmet. Man kan också be någon som man vet har en nära relation till de drabbade, förutsatt att man beaktar sekretessaspekter. Inom Landstinget i Jönköpings län åtar sig sjukhuskyrkans personal att lämna dödsbud i mån av tid.

Sjukvården kan i vissa fall behöva säkra att den avlidnes arbetsplats underrättas.

Barn som anhöriga

Barn är särskilt utsatta och behöver stöd om någon i familjen dör. Skolan har ansvar för att upprätta en handlingsplan och bör därför omedelbart informeras.

Även minderåriga barn har rätt att vara delaktiga i föräldrars eller syskons bortgång. Även barn kan vilja se den döda, naturligtvis utan att övertalas mot sin vilja. Det är bra att förbereda barnet på vad som kommer att hända, exempelvis att den som har dött ser annorlunda ut. Om det har gått lång tid efter dödsfallet eller om den som dött bär spår av en svår, dramatisk död är det inte lämpligt.

Läs mer/förmedla till närstående:

Lokal handlingsplan

Vårdavdelningen och andra berörda vårdenheter bör upprätta en egen handlingsplan för hur man hanterar oväntade dödsfall.

Kontakt

Eivor Blomqvist
010-242 42 09, 0706-82 42 09
eivor.blomqvist@rjl.se

Uppdaterad: 2018-11-08
Eivor Blomqvist, Regionledningskontoret, RLK o Verksamhetsnära funktion